Få ifrågasätter att demokrati är den bästa styrelseformen, men vem kan ge en definition av idealisk demokrati? Vilka är detta statsskicks kännetecken? Vilka förutsättningar krävs och vilka inskränkningar påverkar graden av demokrati? Hur påverkas den av syften som till exempel att åstadkomma en gemensam strävan att avväga avvikande intressen mot det gemensamma bästa och eventuella garantier som skyddar minoriteter? Vad kännetecknar statsorganisation, politisk metod, urval av individer, hur skulle en demokratisk definition av metoden formuleras?

Folkstyre är ju ett tillvägagångssätt – det omfattar inte främst innehållet i, eller ens resultatet av maktutövningen. Många kan nog vara överens om att:
a. Om stora delar av folket inte har något inflytande så är styrelseskicket inte lika demokratiskt som om inskränkningarna bara utesluter några få.
b. Ju mer av statens makt som folket har inflytande över desto fullständigare är demokratin.
c. Det är mer demokratiskt ju bättre folkets kontroll över besluten är.

Ett ouppnåeligt demokratiskt ideal skulle då innebära att alla får lika stort inflytande över alla allmänna angelägenheter. Förutsatt att alla får både tillgång till, och resurser för, att tillgodogöra sig all information samt att ingen blir utsatt för påtryckningar av något slag.
Jämfört med detta ideal så skulle vi i praktiken inte hamna så långt upp på demokratiskalan.
Vilka är det som styr Sverige enligt flertalet svenskars uppfattning? Reinfeldt, Alliansen, de undersökande journalisterna, massmediaägarna eller kungen - många skulle kanske säga Folket.
I Regeringsformen står det att all offentlig makt utgår från folket och att det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Demokratins idéer definieras inte och har inte heller förankrats hos folkmajoriteten i något underordnat regelverk, varför det finns ett uppenbart utrymme för ytterligare insatser på området. Folkstyre är ju bara demokratiskt så länge folket är villigt att styra och man kan ju inte tala om folkstyre om folket överlåtit makten till en diktator. Överlåts makten på ett fåtal folkvalda ökar demokratin i den mån dessa faktiskt kanaliserar folkviljan.

I dag blir de  som utnyttjar sin rösträtt representerade av företrädare för mer eller mindre toppstyrda politiska partier (elitokratiska, oligarkiska), vars medlemmar dessutom ofta bara utgör en försumbar del av befolkningen. Dessa partimedlemmar beslutar visserligen formellt innehållet i partiernas politiska program, men i praktiken är det en mycket mindre politisk elit som formulerar innehållet och bestämmer under mandatperioden.
Dessa program består till stor del av allmänt formulerade målsättningar, varför väljarna i huvudsak istället röstar på de löften partierna presenterar inför valdagen. Löften som kan uppfyllas utan att dess konsekvenser behöver utredas tillräckligt grundligt. Partiledningarna utnyttjar ofta även sitt övertag av inflytande och resurser till att göra avsteg från partiprogrammen exempelvis i förhandlingar över partigränserna.

Ett litet fåtal får i praktiken makten över de flesta av samhällets områden under hela mandatperioden inklusive makten att tillsätta de flesta nyckelämbetsmän inom stat och kommun och den konstitutionella kontrollen görs formellt av politikerna själva (i konstitutionsutskottet). I brist på en författningsdomstol får folket därför under mandatperioderna i praktiken förlita sig på den kontroll som massmedia utövar.
Den gemene väljarens inflytande är dessutom underlägsen varje lobbyist, vars betydelse dessutom förstärkts efter EU-inträdet.
Även säkerhetstjänsterna har stor och ökande makt (redan innan 11 september), vilket framgår av att många från dessa organisationer erövrat den högsta politiska ledningen i sina länder (Putin, Bush senior, Palme med flera.)
Folket är med andra ord inte särskilt demokratiskt jämlikt, men med några nya administrativa grepp så skulle graden av demokrati höjas väsentligt, exempelvis genom:
a. Att inrätta en författningsdomstol.
b. Att införa direktinflytande via internet (eventuellt med hjälp av e-legitimation).
c. Att ordna lättåtkomlig och samlad redovisning av de enskilda riksdagsmännens verksamhet och deras beslutunderlag (via internetsökningar)
d. Att skapa vattentäta skott mellan styrningen av forskning/utbildning, rättsväsendet samt övriga samhällsområden.
e. Inrätta ett fristående verk för tillsättning av nyckelämbeten.
f. Rättsväsendet bör uppdelas tydligare (idag innehar åklagarna i praktiken för mycket av den dömande makten).
g. De militära och civila säkerhetstjänsterna kan (som riskerna mot samhället utvecklats) sammanslås och uppdelas i två fristående men konkurrerande organisationer.