Under Vietnamkriget höll en del svenskar med USA och Sydvietnam, därför att de hoppades att kriget skulle hindra kommunismen att sprida sig västerut och så småningom ”drabba”  Västeuropa. Andra svenskar, inte bara ”kommunister”, hoppades framför allt att kriget skulle ta slut, så att vietnameserna äntligen skulle få en fredlig tillvaro. Och så fanns det folk som var helt ointresserade av ett krig ”så långt bort”.

Olof Palme sade 1965 i ett tal om solidaritet: ”Jag vet inte om bönderna i Vietnamns byar… har några utopier, några drömmar om framtiden. De intryck man får förmedlar en känsla av hopplöshet och resignation, av förvirring och förtvivlan över en maktpolitisk kamp som går ut över deras livsbetingelser”.

När Olof Palme 1968 deltog i en demonstration mot Vietnamkriget, hade det länge förekommit svenska protester mot kriget. Efter ett ”intermezzo” 1964 i Tonkinbukten i Nordvietnam framfördes protester vid USA:s  ambassad i Stockholm. Från 1966 förekom många protester. Till exempel i Gävle delade ungdomar ut Vietnam – bulletinen, där man kunde läsa sådana krigsnyheter som inte meddelades i de vanliga medierna. Krigsförbrytelser diskuterades vid Russell-tribunalen i Stockholm 1967.

I slutet av 1960-talet tyckte emellertid ännu en hel del svenskar att Vietnamkriget var nödvändigt och Palmes deltagande i demonstrationen betecknades som en ”fadäs”.

Men opinionen i USA och Sverige blev alltmera negativ mot kriget, i USA beroende på att så många amerikanska soldater blev dödade eller invalidiserade. I presidentvalskampanjen 1968 påpekade Robert Kennedy också att opropornerligt många svarta amerikaner hade skickats till Vietnam.

I Sverige tog opinionen intryck av TV-bilderna av grymheter, något som väl bidrog till att Sverige från 1967 tom emot många amerikanska vapenvägrare. Många minns till exempel, hur TV visade att en sydvietnamesisk polischef 1968 höjde sin pistol och sköt en gerillaman i huvudet. Vi fick också höra att en femtedel av skogarna i Sydvietnam blev förstörda av napalm, växtgifter och andra medel. (Vilket företag var det för resten som tjänade stora pengar på napalm?) Ännu den 23 december 2007 sades det i Aktuellt, att barn i Vietnam med missbildningar efter Agent Orange – besprutningar inte har fått någon ersättning för sina skador och sitt lidande.

I januari 1973 enades parterna äntligen om ett stilleståndsavtal, vilket resulterade i att Henry Kissinger i USA och Le Duc Tho i Nordvietnam fick dela Nobels fredspris det året. Men kriget fortsatte ändå till 1975.

Det finns väl procentsiffror efter opinionsundersökningar om Vietnamkriget under 1960- och 1970-talen. Helt klart är det att motståndarna till det kriget blev fler och fler.