Meddelande från Svenskt Näringsliv
På grund av ett missförstånd på tryckeriet försvann hälften av vår berättelse ”Sagan om företagaren som inte ville tjäna pengar”.
Den första delen kan du läsa i varenda jämrans tidning, den andra kan du läsa här.
När arbetarna i den lilla fabriken fick reda på hur företagaren hade räknat blev de jättearga och stämde företagaren för grov ekonomisk korkadhet. De vann förstås, eftersom domaren också tyckte att om man är så korkad att man inte kan skilja på pengar som ska återinvesteras i den lilla fabriken och sina alldeles egna pengar, så att den lilla fabriken blir alldeles nersliten och alla arbetare blir tvingade att gå hem, ja då ska man få betala för det.
Och när de andra företagarna i staden fick veta att vår företagare hade dumpat priserna på sina varor i flera år och förstört deras vinst, blev de också jättearga. Vår företagare fick inte längre vara med de andra företagarna i deras klubbstuga som låg så fint mitt i staden. Inte heller fick han vara med och leka golf på den fina golfbanan som låg bara ett par kilometer från där han bodde.
Men eftersom företagaren fortfarande gillade att vifta med pinnar började han sopa gatorna istället. Hela dagarna gick han gata upp och gata ner i staden med sin sopkvast. Även om det inte var lika roligt att sopa gator så hade han i alla fall något att göra.
Nu ska ju alla sagor ha ett lyckligt slut, och det har även denna. En dag när företagaren som vanligt gick och sopade fick han syn på en av sina gamla arbetare, som han började prata med. Då fick han reda på att arbetarna hade tagit de pengar de fått av företagaren och köpt nya, fina maskiner till den lilla fabriken. Så nu var den lilla fabriken arbetarstyrd och gick bättre än någonsin.
Arbetarna hade förklarat att den lilla fabriken måste höja priset en liten smula för att kunna ha råd med bra maskiner, som inte förstörde miljön eller de arbetare som använde dem, men att all vinst nu gick direkt tillbaka till den lilla fabriken. Så ju mer folk handlade, desto billigare blev det, och desto bättre blev det för naturen och arbetarna på den lilla fabriken.
Företagaren längtade tilllbaka till sin lilla fabrik, och frågade om det fanns något jobb där.
Mjo, sa arbetaren och rev sig i skägget, vi kan ju naturligtvis inte låta dig sköta saker som ekonomi och vinst och sådant, men du verkar ju vara en jävel på att sopa, så det kan du ju börja med.
Så fick den före detta företagaren jobba med någonting som han var bra på, och eftersom den lilla fabriken nu hade saker som lika-lönsprincip, arbetsfördelning och rotation så jobbade han färre timmar med olika roliga saker och tjänade mer pengar än han hade gjort när han var företagare.
Och fast han hade lika mycket att säga till om på stormötena som alla andra arbetare, så var det aldrig någon som lyssnade på vad han hade att säga när det gällde frågor om ekonomi och vinstfördelning.
Snipp snapp snut, så var ännu en grovt förenklad saga slut!
