Sedan augusti i år har över 20 fackföreningsmedlemmar och funktionärer gripits. I Sydkorea lever omkring en miljon utländska medborgare, 230 000 av dem uppges vara papperslösa. Antalet som lockas till landet med löften om att förverkliga den ”koreanska drömmen” växer stadigt.
Regeringens invandringspolitik har inte klarat av att hantera denna ström och försöker nu lösa problemet genom brutala gripanden och utvisningar.
På morgonen den 27 november omringades MTUs ordförande Kajiman och vice ordförande Raju, båda från Nepal, och fackförbundets generalsekreterare Masum, från Bangladesh, på var sitt håll av immigrationspoliser.
Efter att ha motsatt sig gripandena anhölls männen med våld. De rapporteras ha varit under bevakning under en tid, poliserna visste till och med vilka mediciner Masum tog regelbundet. Fackföreningsmännen skickades till en flyktingförläggning i Cheongju, i den norra Choongjeong-provinsen som ligger söder om huvudstaden Seoul.
De nuvarande villkoren för arbetare i allmänhet i Sydkorea är hårda och särskilt gäller detta de papperslösa som inte har några som helst medborgerliga rättigheter. Deras organisering sker under svåra omständigheter och möts av massivt motstånd.
Trots internationell kritik mot regeringens restriktiva invandringspolitik verkar myndigheterna vara fast beslutna om att skydda industrins möjlighet att utnyttja papperslösa, genom att förvägra dem rätten att organisera sig för att kunna uppnå grundläggande rättigheter.
Den nya invandringslagen med arbetstillstånd, som infördes 2004, har resulterat i en slav-
system. Enligt lagen kan utländska medborgare arbeta i Sydkorea i max tre år och bara för en enda arbetsgivare.
Eftersom arbetarna inte kan byta arbetsplats har arbetsgivaren full kontroll över löneutvecklingen och arbetsförhållandena. Att ta sig från en dålig eller rent av farlig arbetsmiljö är alltså olagligt.