”Varje form av förtryck föder sitt motstånd. Varje verklighet kräver sina alternativ, det finns inga standarrecept.”
Det säger Heredenia Martínez på den guatemalanska organisationen Puentes de Paz (Broar för fred). Hon pratar om hur ursprungsfolken i dagens Guatemala organiserar sig för att möta globaliseringens konsekvenser.
Även om många inte känner till begreppet är de fullt medvetna om de förändringar som sker i samhället. Globaliseringen måste enligt Martinez ges både för- och efternamn. Pratar vi istället om saker såsom frihandelsavtal och megaprojekt i form av dammbyggen och oljeutvinning eller nyliberal politik i största allmänhet, så är de flesta med på noterna.

Megaprojekten gör de rika ännu rikare
I Ixcán såsom i många andra delar av Guatemala är oron för förstörelse och ren förlust av mark och vatten stor. Området är rikt på naturtillgångar. Vatten finns i överflöd, olja har hittats och marken skulle regeringen gärna använda till odling av palmhjärta och sockerrör för etanolframställning.
De utfattiga människorna som kolonialiserade de näst intill ogenomträngliga djunglerna så sent som på 1970-talet vill dock fortsätta odla den jord som de kämpat så hårt för. Jorden ger trygghet och människorna har fått det relativt gott ställt. Juana Reyes från byn Santa María Tzejá i landets norra djungler säger:
– De [regeringen och storföretagen] kommer att försöka ta ifrån oss vår jord, men vad gör vi utan jord? Det är ju den vi lever av. Utan vår mark är vi inget. Jag kommer aldrig att sälja min jord. Min pappa har oftat berättat hur det var när de kom hit till djungeln, om deras lidande för att kunna bruka jorden. Jag tror att det är på grund av detta som jag älskar den så mycket.
Juanas man Carlos säger att ungefär 20 familjer i Guatemala kommer att tjäna på frihandelsavtalen som ska införas, medan megaprojekten allt som oftast gynnar stora utländska företag. De rika blir allt rikare och de fattiga allt fattigare, säger paret med en suck.
Heredenia Martínez menar att situationen mycket liknar den innan inbördeskriget. Redan under 1960-talet ville regeringen börja med oljeutvinning. Nu 40 år senare är människor fortfarande rädda för tvångsförflyttningar och för att stå utan försörjningsmöjligheter. Hotet kommer återigen från systemet som är på kollisionskurs med Mayalogiken. Mayakulturen innebär respekt för naturen, en tanke oförenlig med utnyttjande för vinstintresse. Det nyliberala tänkandet handlar om just profit.

Protesterar mot förtrycket
Ursprungsfolken tiger dock inte stilla. De protesterar och säger nej till ett system som skapar marginalisering och exploatering. Motstånd är en del av deras vardag. För dem är vad som händer i förlängningen fortfarande del av det förtryck som startade med de spanska erövrarnas invasion för drygt 500 år sedan. Reyes menar dock att det är svårt att försvara sig mot de nya hoten.
Till exempel hemlighålls sträckningen av den nya väg som ska byggas över hela norra Guatemala. Hon säger att det är för att förhindra att folk organiserar sig och protesterar. I provinsen Huehuetenango, där det blev känt att regeringen hade sålt rättigheter till omfattande gruvdrift, organiserade kommunstyrelserna tillsammans med de sociala rörelserna folkomröstningar. Under parollen ‘nej till gruvdrift, ja till livet’ röstade cirka 28 000 människor från 93 byar i stort sett enhälligt nej. Sådana folkliga uppvisningar vill regeringen undvika när den nya vägen ska börja byggas.
Studentorganisationen AESMAC i Santa Mará Tzejá är också emot megaprojekten och fördömer hela den nyliberala utvecklingsmodellen. Ordförande Santos Panjoj menar att om globaliseringen var en process som gynnande dem skulle de självfallet inte vara emot:
– Det är ingen principsak, men som den ser ut idag hotar den mayafolkens existens. Vi anser att megaprojekten bryter mot de fundamentala mänskliga rättigheterna eftersom elen från de planerade dammbyggena kommer att säljas utomlands. Kvar kommer vi stå: Guatemalas ursprungsfolk, de rättmätiga ägarna till jorden, utblottade. Medan någon annan tjänar stora pengar på det som är vårt.

Traditioner provocerar
På ett annat plan innebär politiken enlig AESMAC att deras kultur ska förändras. Vad de stora företagen och regeringen önskar är till exempel att de inte längre ska använda traditionella kläder utan hellre köpa det som de erbjuder. De säger att företagen anser att olika kulturer försvårar utveckling och att det skulle vara lättare om alla pratade samma språk. AESMAC håller inte alls med om detta. De anser att den egna kulturen är en persons rikedom.
I mångas ögon är ursprungsfolkens blotta existens en provokation. Att de trots massivt förtryck fortsätter att leva i enlighet med sina traditioner går emot “den enda vägens logik” som de nyliberala politikerna förespråkar. De är annorlunda, de deltar inte i någon stor utsträckning i pengaekonomin och de äger mark rik på resurser som de inte vill exploatera.
I Guatemala har dessa motsättningar redan fått oerhörda konsekvenser. Under nästan fyra decennier plågades landet av inbördeskrig. I de totalt 626 massakrer som genomfördes var 83 procent av offren Mayabefolkning. Detta betecknas enligt internationell rättslagstiftning som folkmord eftersom målet var att utrota en specifik etnisk grupp.

“Den som vill leva måste kämpa”
Minnena från La Violencia (våldet) spökar alltid i folks medvetande. Trots detta har de lyckats bygga upp sina liv igen och de orkar fortsätta sin kamp för rättvisa och rätten att bestämma över sin framtid. Den som vill leva måste kämpa, säger Heredenia Martínez:
– Motståndsstrategierna är många och vi måste se förmågan och kreativiteten. Demonstrationer, folkomröstningar, informativa radioprogram och några bönder som organiserar sig mot användandet av bekämpningsmedel representerar alla olika fronter i samma kamp.
Juana Reyes från Santa María Tzejá säger att folket i hennes by måste komma överens om att ingen ska sälja sin jord. Endast enade är de starka nog. Något som har bevisats gång efter annan under de senaste 500 åren. Ursprungsfolken och deras kulturer finns kvar.
Hoten är ständigt nya, motståndsstrategierna lika så. Så lätt låter de sig inte assimileras.