Trafikuppgiftsutredningen tillsattes på uppdrag av dåvarande justitieminister Thomas Bodström för att föreslå hur Sverige skall följa EU:s datalagringsdirektiv ifrån 2005. Förslaget som presenterades för några dagar sedan går mycket längre än det direktivet.

Grundtanken är att polisen ska kunna kartlägga vem du har ringt, när du ringt och vart ifrån du har ringt under det senaste året samt hur mycket du har surfat på internet. Man får anta att syftet är att komma åt organiserad brottslighet, men då både anonyma kontantkort och öppna datanät förblir lagliga så kan den praktiska nyttan ifrågasättas. Vi blir alla skyldiga som oskyldiga elektroniskt övervakade, och myndigheterna kan ta del av uppgifterna om dig utan någon konkret misstanke.

Redan innan direktivet antogs i EU framkom det att direktivet strider emot artikel 8.1 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna som garanterar medborgarna dess rätt till ett privatliv. Flera tunga instanser kritiserade EU-direktivet för dess bristande integritetsskydd.

Artikel 29-gruppen som består av alla nationella datatillsynsmyndigheter i EU-medlemsstaterna yttrade sig om direktivet innan omröstningen:

    "Beslutet att lagra kommunikationsuppgifter för att bekämpa allvar-
    lig brottslighet är en extraordinär åtgärd av aldrig tidigare skådat slag
    med historiska dimensioner. Det inkräktar på medborgarnas dagliga
    liv och kan riskera de grundläggande värden och friheter som alla eu-
    ropeiska medborgare har och vårdar."  

Samma citat står att finna på sida 313 i trafikuppgiftsutredningen där Hans-Olof
Lindblom i egenskap av sakkunnig ifrån datainspektionen motsäger sig utredningens förslag.
Hans främsta reservation är att regeringen ska föreskriva om lagringsskyldigheten, det betyder på vanlig svenska att regeringen kan förändra reglerna om vad som ska lagras och hur det ska lagras utan att behöva riksdagens tillstånd. Det betyder i sin tur att det att vi efter ett tag mycket väl kan få våran e-post, sms och chatt läst och övervakad av en regering som vill det.

De flera hundra sidorna i utredningen som i detalj beskriver vilka regler som ska gälla och hur lagringen ska ske är altså inget annat än dimridåer, regeringen kan sedan ändra allt detta efter eget huvud.

När det tyska parlamentet tillsatte en expertutredning om hur man skulle kunna införa EU-direktivet i tysk lag kom man fram till att direktivet strider emot de mänskliga rättigheterna och den tyska konstitutionen, något som den svenska utredningen inte verkar ha tagit fasta på.
Inte heller att Irland krävt att EG-domstolen ska häva EU-direktivet eftersom de menar att direktivet inte har någon rättslig grund. Man har baserat direktivet på artikel 95 i EG-fördraget som handlar om den inre marknaden och inte har något med brottsbekämpning eller terroristbrott att göra.

Mycket talar för att den nya lagen kommer börja gälla den 1 januari 2009, men flera auktiteter har uttalat stark kritik emot förslaget. Hans-Olof Lindbom har stöd av en annan expert i utredningen, Per Furberg ifrån Advokatsamfundet, som även han gör ett särskilt yttrande i slutet. Han menar att utredningen tar upp mängder av fördelar av massövervakningen i brottsutredningar utan att väga dessa emot integritetsskyddet. Flera bloggar på internet börjar också uppmärksamma att regeringen allsmäktigt kommer få bestämma över hur datalagringen ska ske och att förslaget strider emot de mänskiga rättigheterna.