BORTOM NORMEN 2.0

Om en ny sorts rättvisa

Åsa Petersen

Normal förlag, 2007


Första upplagan av Bortom normen kom ut 2001, då queer ännu inte var på allas läppar och intersektionalitet knappt existerade som begrepp. Bortom normen handlade om andra orättvisor än de ekonomiska. Om de sorters förtryck som grundar sig på sexuell läggning, kön, etnicitet och funktionshinder. Åsa Petersen var trött på den stelbenta arbetarrörelsen med sitt enögda perspektiv. När jag läste Bortom normen för två år sen var det med en axelryckning. Den kom inte med något stötande, inte med något nytt. 2001 var jag 14 och hade förmodligen inte ryckt på axlarna. Det har med andra ord hänt något?


Den omarbetade upplagan innehåller dels texter som fanns i 2001 års upplaga, dels helt nyskrivna som speglar sig i de gamla. Åsa Petersen ser tillbaka på de sex år som gått och konstaterar politiska segrar, kritiserar sig själv när hon tycker att hon varit naiv och ser ett samhälle som de facto gjort framsteg när det gäller att respektera människors olikheter. Men hon ser också en backlash. Bäst är hon i det kapitel som handlar om vad som hände i mediehanteringen av Feministiskt Initiativ, om ett samhälle som avslöjade sig som betydligt mindre tolerant än det ville ge sken av. Det är pedagogiskt och ursinnigt i all sin saklighet.


Idag går det att i postmodernismens anda schackra med allting. Ingenting är på allvar, allt kan betyda allt och inget. Att ta ställning och stå på barrikaderna har kanske aldrig varit så osexigt. Åtminstone inte i den mediala värld som breder ut sig allt mer och tagit över det mesta av tolkningsföreträdet. I ett sådant klimat är Bortom normen 2.0 en befrielse. Den må vara grundläggande och inte tillföra så mycket nytt, men kampen mot förtryck är grundläggande. Den följer inte - och ska inte följa - trender, inte media, inte opinionen. Åsa Petersens tro på den parlamentariska politiken är möjligen lite optimistisk i mina ögon, men hon betonar med rätta folkrörelserna. Där bedrivs oförtrutet arbete, oavsett om det är inne med biologism eller att avsäga sig feminismen just i år. Hon skriver det själv:


Det coolaste en samhällsdebattör kan göra idag är att ta avstånd från allt som är ?politiskt korrekt?. Det har blivit häftigt att sprida fördomar omkring sig och töntigt att behandla människor med respekt.


Bortom normen 2.0 är en utmärkt introduktion för den som inte följt med i de debatter och de landvinningar som förts under 2000-talet. Men även om målgruppen känns ung och min känsla av axelryckning kvarstår en aning, är den här boken viktig för alla. Den för bort tankarna från pajkastning och positionerande till det som ju var det viktiga: Kampen för jämlikhet oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och samhällsklass.