Kvänerna var ett vandrande fångstfolk öster ifrån som slutade att nämnas i de skrivna källorna på 1300-talet. Före det var den finsk/ryska aktiviteten stor inom området som senare skulle bli Lappland. Kvänernas drivande kraft var betydande, de handlade med skinn och vilt av samerna. Forskarna är inte eniga men den samlade teorin är ändå att kvänerna var identiska med birkarlarna, som under medeltiden fick rättigheter att driva in skatter av samerna i norr.

Eftersom det inte fanns några säkra gränser i norr, så tog stadsmakterna sin chans att lägga Bottenvikens kustland under sig. Sannolikt var Lappland då en allmänning som kom att utnyttjas av både Sverige och Norge/Danmark och av den Finsk/Ryska stadsmakten. Den gamla svenskbygdens nordgräns som då fanns vid Umeå, flyttades allt längre norrut och ledde till att de kväner som bodde i Pite, Lule och Kalix älvdalar blev mer och mer försvenskade. 

De storbönder som bodde vid Bottenvikskusten fick genom hävd kungliga privilegier. De skulle som birkarlar i fortsättningen driva in skatter från samerna. De delade in landet i olika lappmarker för att rikta in sina krav och för att kunna ha monopol på handel med sina undersåtar. 

Det blev hårdare tider för samerna, för gränserna var så oklara att en del av samebyarna beskattades av alla de tre länderna som konkurrerade i området: Sverige/Finland, Danmark/Norge och Ryssland. Birkarlarnas område sträckte sig från Bottenviken ända upp till Ishavet. Det var först vid freden i Nöteborg 1323 som gränsdragningarna reglerades.

Birkarlarna behövde bara betala en liten avgift till kronan, i skinn. Eftersom avgiften till den svenska staten var så liten, blev de som redan var väl beställda, ofta förmögna. 

Mot slutet av 1300-talet började intresset för mission att öka bland samerna och år 1384 invigs en ny träkyrka i Skellefteå. I 1400-talet början fanns det också en timmerkoja i byn Kasker, några mil söder om Arjeplog. Den skulle föreställa en kyrka och samer hade färdats dit till Kyrkviken, långväga ifrån. De var tvungna att infinna sig där, för det var skatteindrivning.

Samerna som inte hade det Birkarlarna begärde, vägrade betala. Enligt Petrus Laestadius så hade prästen försökt varna samerna. Han sa till dem, utan att någon av birkarlarna fick veta det:

– Måron pränna! Måron pränna! Alltså: Imorgon bränna! Imorgon bränna!

Dagen efter fylldes kyrkan av samer och när den var full och alla hade satt sig tillrätta, så låstes dörren. Ingen fick gå ut. När kyrkan fattade eld så gick det upp för samerna vad prästen hade menat dagen innan. Det hade ingen förstått för ingen av dem kunde svenska. I tumultet när kyrkan brann, så var det några som kom sig ut, men de blev snabbt ihjälhuggna. Birkarlarna stal sedan alla tillhörigheter som de innebrända hade kommit dit med och fick på så sätt valuta för de uteblivna skatterna.

Två unga samer hade dock kommit sig ut ur kyrkan, osedda. De ordnade ett uppbåd, ett följe av upprörda samer som hade mist sin familj, släkt och vänner i branden, och som drog iväg neråt skogslandet. På ett ställe som heter Fasta-puolda som ligger öster om Arvidsjaur lade de sig ner och inväntade birkarlarna som skulle passera där på sin väg ner mot kusten.

När kustfolket anlände, så överrumplades de och blev dödade, varenda en. Alla utom prästen som skonades för att han hade försökt varna samerna, dagen innan. Stället där det hände kallas än idag för Lappskottbacken.

Sina rättigheter hade birkarlarna ända fram till 1500-talet då den framväxande nationalstaten tog över skatteindrivningen. År 1553 beslöt Gustav Vasa att samerna skulle betala skatt direkt till kronan och då äntligen var det mörka kapitlet med birkarlar över. Lappfogdarna som kom istället var väl inte så mycket bättre men en liten lättnad blev det i alla fall.

Av Barbro Bäcklund

Källor:
Folkkonst och allmogemöbler från Västerbotten och Lappland www.samer.se                                                                                                        
www.arvidsjaurnaturochkultur.se                                                                        www.fjallen.nu                                                                                    
http://rodhe.bloggsite.se/