Sanningen om raverazzian
Natten mellan lördag och söndag hölls en ravefest utanför Strömstad. Media rapporterar om att polisen stormade och att knarket flödade. Men festen blev inte stormad av poliser. En besökare berättar om sina upplevelser.
Det är nästan som bäst när vi trampar på genom den mörka skogen och rundar hörnet. Över kullen rullar basgången och laserljuset spelar i trädtopparna. Vi har just gått in på ravefesten Trolltyg som arrangeras för sjunde gången. Det ser ut som en vanlig rockfestival med deltagarnas tält, lera och förväntansfulla människor. Skillnaden är att det är lugnare och att ingen försöker slåss.
Vi har åkt bil med till festen som arrangerades på "Tanums sommarland" där arrangörerna hyrt mark och skrivit avtal med ägarna. Efter att ha snurrat runt på småvägar utanför Strömstad hittar vi dit. Mat och energidryck placeras under ett vindskydd och med breda leenden går vi lätt iväg mot de svävande ljudslingorna och pockande basmattan.
Tidningarna skrev att polisen stormade ett raveparty och att 44 personer greps. Jag märkte inte när de kom. Under natten sa någon att det fanns flera civilpoliser på området. Tråkigt för arrangörerna som lagt ut pengar på att hyra in vakter i onödan, tänkte jag.Några som hade konstiga frisyrer blev lysta i ögonen med en ficklampa flera gånger, berättade en bekant, men eftersom de trots sina färglada hårtestar hade rent blod fick de gå. Andra blev arresterade men jag såg det aldrig hända.
Vi dansade, träffade underliga människor och pratade hela natten. När himlen började färgas blå fick jag en fix idé om att dansa tills den träffade mig i ansiktet, det kändes som en ritual, morgonen var trollsk och vacker. När solen gått upp och lyste över de tappra dansarna smet jag iväg till toaletten där det stod en ambulans och en polisbil. Min första tanke var att någon hade blivit skadad, min andra att någon knarkat för mycket. Poliserna gick runt och tittade lite och pratade kanske med någon, de såg inte särskilt stormiga ut.
Jag letade upp mina kumpaner som var trötta och ville ta sig hemmåt, efter ett tag var vi samlade, ihoppackade, trötta och lyckliga.
Trolltyg var min första utomhusfest där musik, färger och människor skapade stora känslor utan droger. I flyers och information stod det med versaler INGA DROGER och faktiskt var många nyktra eller traskade runt med en folköl i handen. Det enda som är bra med fördomarna om ravefester är att det hindrar detmfrån att bli kommersialiserade, men samhällets skräck för rave är omotiverad.
