Synpunkten | <em>Walk into the river – take my rocking chair. Let that feeling overflow me, drift away from here. Think I’m coming home to you, my lord. Think I’m coming home. (Coming Home, Richard Hawley, 2001)
Synpunkten | Förvisso står Tahrirtorget i färd med att stickas i brand igen. Sveriges flygvapen far ut i krig mot främmande land. Olyckskorpar kraxar om en finansiell kollaps och en stor global depression. Ändå är det med tillförsikt jag ser på framtiden. Hur är det möjligt? Har jag mist förståndet? Eller spelat en trudelutt på Boris Vians pianocktail? Utesluter det ena det andra?
Synpunkten | Vad har Julian Assange, Osama bin Laden och Barack Obama gemensamt? Jo, de personifierar alla den antingen/eller-regim som genomsyrar vår värld. Lyssna bara: Assange: ”Antingen släpper ni mig, eller så släpper jag de riktigt farliga avslöjandena.”
Sonja Ljungborg
Skönhet i avvikelsen. Daniel Sterner skriver om Benoît Mandelbrot, den polsk-franske matematiker, som nyligen gick bort.
Kulturnyheter | Den store Pan är död! Detta utrop görs av någon varje gång en världsålder passerar. Senast, ungefär då man tror att Jesus föddes, för drygt 2000 år sedan. Innan dess, för mer än 4000 år sedan, då den persiske Hamletfiguren Kai Khusrau förvandlades till frost. Nu denna gång - eftersom inte någon annan har vett att göra det - får det bli jag. Benoît Mandelbrot blev 85 år gammal. Han avled den 14 oktober efter en längre tids kamp mot cancer i bukspottkörteln.
Synpunkten | I våras åkte jag till Köpenhamn, bland annat för att få en skymt av den lilla sjöjungfrun. En illa vald tidpunkt, eftersom statyn förflyttats till Shanghai för att pryda den danska paviljongen av världsutställningen. Lustigt nog visade det sig ändå vara en välbesökt attraktion.
Synpunkten | Det är inte så troligt att allt tätare vaccinering är bästa sättet att vinna det långa kriget mot influensavirus. Med samma logik som att precis alla infektioner inte slentrianmässigt ska behandlas med penicillin. I USA är det okontroversiellt att - för dem som har ekonomiska medel - släta över alla ojämnheter och Elizabethanska inslag i tillvaron.
Kulturnyheter | I dessa Nobeltider undrar FRIA:s Daniel Sterner: Vart tog de vetenskapliga revolutionerna vägen? Med ett begränsat historiskt perspektiv på en sisådär hundra år finner man att utvecklingen av banbrytande, omstörtande och revolutionerande vetenskapliga teorier verkar ha avstannat.
Synpunkten | "It's all 'bout the money" sjöng stockholmstjejen Meja för elva år sedan, i det sprudlande hoppfulla klimat som då rådde i Sverige och världen. IT-boomens slutarmuskel var fortfarande vid god vigör. Ett år tidigare, 1997, sjöng Supergrass "We're in it for the money" och Suedes Brett Anderson instämmer med vass elegans att hela världens drog och besatthet heter "Money".
Synpunkten | Vilken är världens bästa film? Unga filmvetare får tidigt under sin studietid lära sig att det är Citizen Kane (1941). Det kanske stämmer, men den mest omtyckta måste vara Casablanca (1942). Medan den förstnämnda filmen menar att en skrupelfri tidningsmagnat som går över lik ändå förtjänar kärlek och sympati, handlar Casablanca om den bitterljuva romansen mellan Rick (Humphrey Bogart) och Ilsa (Ingrid Bergman) - eller mellan Rick och Louis Renault (Claude Rains) om man vill se filmen genom ett homosexuellt filter - mitt under brinnande världskrig.
Snacket om The Artist började vid vissa festivaler förra året, har fortsatt skramla under hösten och utvecklats till högljudda skrin av lycka under Hollywoods "awards season". Filmen är gjord av en relativt okänd regissör med ett namn som är nästintill omöjligt att stava rätt (Michel Hazanavicius), med två relativt okända skådespelare (Jean Dujardin och Bérénice Bejo) i huvudrollerna. Dessutom är den en stumfilm. Så, vad är grejen?