Hanne Kjöller sparkar neråt
Hanne Kjöllers attack på Megafonen är en spark neråt, från den mediala eliten mot de svagaste grupperna i samhället, skriver Fria Tidningens kulturredaktör Kristian Borg.
Journalistik är bland annat konsten att slå hål på maktens etablerade myter. Hanne Kjöller sitter i ledarfåtöljen på DN, går igenom twitterflöden och tror sig därmed bedriva journalistik. Men hon förväxlar journalistik med opinionsbildning och makt med ansvar.
Hennes senaste ledare har den där typiska journalistiska tonen med syftet att påskina trovärdighet, men hon är inte ute efter att avslöja några missförhållanden utan av att smutskasta en organisation som jobbar i förorten med läxhjälp, konserter, folkbildning – och politik. En organisation som i förhållande till våldsmonopolet och den gångna tidens händelser befinner sig i kraftigt underläge. En organisation som gång på gång ifrågasatts av medierna, för att det är den mest synliga kraften kring förorten Husby och för att den lyfter problemen till en strukturell nivå. Det är där skon klämmer. Kjöller får utslag av ord som strukturella orättvisor.
Om journalistikens jobb är att granska makten, är det då inte polisen som ska granskas och ställas till svars av journalisterna, exempelvis för vad som hänt i Storvreten där polisen ska ha stormat en fritidsgård, misshandlat en ung kille och låtit nazister få fritt spelrum? Om Megafonen begått brott som organisation ska de prövas i domstol – inte av Hanne Kjöller som vill vara polis och domare på samma gång. Kjöller försöker dessutom få oss att associera organisationen med maffian genom att likna den med "beskyddarverksamhet".
När blev det journalistik att sparka neråt? Moget, Kjöller. Du skulle förmodligen göra ett bättre jobb om du granskade din navel.
<h2>Artikeln är en kommentar till Hanne Kjöllers text <a fontface="Verdana" fontsize="14" href="http://www.dn.se/ledare/signerat/megafon-med-oklar-rost">"Megafon med oklar röst"</a> (DN 4/6–13). </h2>