Debatt


Monica Armini
Fria Tidningen

Skrota rehabiliteringspenningen!

Att ha ett "jobb" med rehabiliteringsersättning är att arbeta gratis utan att få ta del av de rättigheter eller förmånar som en anställning medför, menar Monica Armini.

Jag är under rehabilitering. Det innebär att jag jobbar gratis hos en arbetsgivare. Jag saknar anställningsavtal, lön, a-kassa, jobbskatteavdrag – ja, det mesta som ingår i ett jobb (Jag har dock för mig att jag är försäkrad – alltid något). Det här är inte mitt första rehabiliteringsjobb – det är mitt fjärde. Jag har arbetat gratis både hos kommun och privata arbetsgivare av och till under flera år.

Hur kommer jag bli bättre av att jobba för 478 kr om dagen – vilket är ersättningen jag får från försäkringskassan? Det är ingen som har kunnat förklara det för mig. Inte mer än att det är bättre att vara aktiv än att sitta hemma (Det kan jag i och för sig förstå, men att befinna sig på en arbetsplats där samtliga andra får lön och jag inte får det är att skapa ett utanförskap. En knivskarp gräns mellan de som har rättigheter och de som inte har det). Min rättighet, min enda, är att kunna ta ledigt utan att arbetsgivaren kan klaga. Problemet är ju bara att man hela tiden hoppas på en anställning och då drar man sig in i det längsta för att vara borta från arbetsplatsen. Alldeles oavsett åkomma.

I rehabiliteringens namn skickas massvis med människor ut som gratis arbetskraft till diverse verksamheter. I början tyckte även jag att det var en bra idé. Det lät ju så befriande – att få jobba utan krav. Men med åren har jag insett att det också betyder att man jobbar utan rättigheter och då är det inte lika roligt längre. Man kan bli uppsagd vilken sekund som helst och man får inte del av några av de förmåner man har som anställd. Inte heller blir man en del av kollegiet när man är där på nåder. Det känns och det märks att man är en outsider. En som kommer in och gör gratisarbete på grund av diffusa skäl.

Nej, det är dags att införa något mer människovärdigt sätt att rehabilitera människor på än med det system vi har i dag. Inte på någon arbetsplats där jag har varit har jag utfört uppgifter som annars inte skulle blivit gjorda. Jag har jobbat som vilken annan anställd som helst – bara utan lön med mera. Skrota rehabiliteringspenningen och gör det lättare att ge människor lönebidrag istället. Och höj dessutom taket för detsamma (i dag ligger det på 16 700 kronor). Avtalsenlig lön för utfört arbete ligger mycket mer i linje med en människovärdig behandling av sjuka och funktionsnedsatta. Vi som kan och orkar jobba ska få möjligheten. Sluta betrakta vårt arbete som en allmosa till arbetsgivaren.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Lätta på reglerna för missbrukare

Trots förbättringar är reglerna fortfarande alldeles för stränga i samband med läkemedelsbehandling av opiatberoende. Det anser Mikael Johansson från Skånes brukarförening och regionpolitikern Anders Åkesson (Mp) som bland annat anser att Socialstyrelsens riktlinjer måste revideras. Behandlingen av opiatberoende måste jämställas med övrig vård, skriver de.

Skånes Fria
Debatt
:

Att byta terminologi hjälper inte

PSYKISK OHÄLSA Det finns en övertro på att ordet som sådant ska åstadkomma en stor samhällelig förändring. I viss mån är jag beredd att hålla med – begreppen sitter på väldigt mycket makt. Men vad händer om man inte fullt ut analyserat den term man tänker införa? Senaste tillskottet i svenskt vokabulär är ju ”hen” som säkert inte undgått någon som följt mediadebatten senaste tiden.

Fria Tidningen
Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu