Pendeltåget från Madrids södra förorter skär genom ödsliga industrilandskap. Den låga vintersolen bländar när den tittar fram mellan höga hyreshus. Vita tyg hänger från fönster och balkonger. ”Sanidad Pública”, offentlig sjukvård, står det på ett av dem.

Under hösten har privatiseringen av sjukvården i Spaniens huvudstad utvecklats till den kanske hårdaste politiska striden i det krisdrabbade landet. Sjukvården som tidigare varit universell, offentligt ägd och gratis angrips från flera håll när sjukhus hamnar i privat regi, avgifterna som patienterna måste betala stiger och utlänningar nekas vård.

”La Marea Blanca” – det vita tidvattnet – kallas protestvågen med manifestationer och strejker som sveper över Madrid.

– Nu pågår den stora offensiven, de håller på att förändra hela sjukvårdsmodellen, säger Cristina Vicente som är sjuksköterska och medlem i fackklubben på universitetssjukhuset Gregorio Marañón.

Förmiddagsmötet i hörsalen som klätts med banderoller har precis avslutats. Sjuksköterskorna lämnar hörsalen och skyndar tillbaka till sina arbetspass. Gregorio Marañón är ett av Madrids största sjukhus och har i dag omkring 7 400 anställda, före nedskärningarna påbörjades var antalet 8 700. I Spanien är sjukvården de autonoma regionernas ansvar. Valencia var först med privatiseringarna men nu är det Madrid som går i täten.

I torsdags röstade Madrids kommunalfullmäktige – där högerpartiet Partido Popular har egen majoritet – igenom den största privatiseringen inom vårdsektorn i Spaniens historia. Sex sjukhus och 27 vårdcentraler vilka totalt ansvarar för 1,5 miljon Madrid-bor kommer från och med i år att drivas av privata företag.

Det är en kontroversiell process som har kritiserats för att befolkningen inte har konsulterats och för att det inte finns några bevis för att privat drift skulle vara effektivare än offentlig. När patienterna i staden ska delas upp hamnar de som har lönsamma patologiska åkommor hos de privata sjukhusen medan de offentliga får ta hand om de dyra kroniska fallen.

– Sjukvården bör tillfredsställa befolkningens behov och inte privata företags intressen. Vi är på väg mot en amerikansk modell där folk tvingas teckna privata sjukförsäkringar, fortsätter Cristina Vicente.

Privatiseringar inom vårdsektorn är inte något nytt men den ekonomiska krisen fungerar enligt Cristina Vicente som en ursäkt för att accelerera processen. Den nuvarande sjukvårdsmodellen började implementeras redan 1997 under det socialdemokratiska PSOE:s styre. Processen fördjupades efter att högerpartiet Partido Popular kom till makten och 2008 arrangerades en konferens på Hotel Riche i Madrid under rubriken ”Sjukvård – en affärsmöjlighet”.

Efter att byggbubblan sprack i Spanien för fem år sedan gick många byggföretag in i sjukvårdsbranschen. De fick i uppdrag att bygga åtta nya privata sjukhus och driva dem under 30 år. Utländska riskkapitalister, däribland svenska Capio, har också strömmat in på den spanska vårdmarknaden under senare år.

Protesterna inom vården har pågått sedan 1997 i Madrid men tilltar nu i intensitet. Sedan i juni arrangeras det manifestationer varje förmiddag på universitetssjukhuset Gregorio Marañón.

– Vi vill rädda den offentliga sjukvården och är beredda att fortsätta kampen så långt det är nödvändigt. Vi förstår helt enkelt inte hur det kan finnas pengar till bankerna, den katolska kyrkan och kungahuset men inte till sjukvården som är en av välfärdssamhällets grundpelare, säger Cristina Vicente.

Personalen har brutit sin isolering och gått samman med andra offentliganställda – personal från andra sjukhus och anställda vid centralbanken, socialkontoret och Spaniens public service RTVE. Tillsammans med patientföreningar och grannorganisationer arrangeras ljusmanifestationer om kvällarna, man har bildat en matbank till behövande och arrangerat kulturaktiviteter för att hålla modet uppe.

– Vi är kända för vår kamplust. Kravallpolisen har varit här sedan i augusti och det är de inte vid andra sjukhus, säger Cristina Vicente stolt.

Den kanske största framgången är att läkarkåren har anslutit sig till protesterna och gått ut i obegränsad strejk måndag till torsdag varje vecka. Enligt sjuksköterskorna på Gregorio Marañón har 92 procent av läkarna anslutit sig till strejken. Oavsett vad politikerna beslutar så kommer engagemanget att leva vidare på Gregorio Marañón.

– Hälsa Capio att vi inte är till salu, ropar Cristina Vicente innan hon försvinner in i sjukhuskorridorerna.