En nyttig läxa för skolpolitiker | Fria.Nu
Birger Schlaug

Synpunkten


Birger Schlaug
Fria Tidningen

En nyttig läxa för skolpolitiker

Det har förvånat mig i årtionden hur skolpolitiker – alltifrån Jan Björklund till sossarnas olika varianter – är oförmögna att ta till sig den forskning om skolan som finns. Kanske beror detta på hur den mänskliga hjärnan fungerar. Den är nämligen lat. Avskyr att tänka nytt. Ogillar överraskningar.

Därför gillar hjärnan att tänka i de banor som den alltid gjort. De tankarna rusar nämligen lätt och smidigt som på motorvägar genom hjärnan. Medan nya tankar – och sådant som bryter gamla föreställningar – måste trampa upp nya stigar i hjärnan. Vilket suger energi. För att ge en enkel bild av hur det fungerar.

Forskningen säger att man för att få bästa resultat i skolan ska hålla samman klasser med en blandning av ”starka” och ”svaga” elever. Ändå är det mycket populärt – och politiskt uppskattat – att skicka iväg ”svaga” elever från klassrummet till specialundervisning. Resultatet av detta är negativt. De ”bättre” blir inte bättre. Men de ”svagare” blir svagare.

Det kanske bryter mot det vi anser vara sunt förnuft. Men det är så det är.

I Nossebroskolan vet man. För några år sedan var skolan näst sämst i Sverige. Skolledningen tvingade lärarna att läsa forskarrapporter. Och införde nolltolerans mot att skicka iväg elever från hemklasser till speciallärarna i rummet bredvid. Istället kom specialläraren in i den vanliga klassen. Plötsligt fanns det två lärare i klassrummet.

Inom några år var Nossebroskolan en av Sveriges bästa skolor. Lärarna lärde av varandra, och specialläraren visade sig vara bra för alla elever. Från att ha mängder med elever som inte fick gymnasiebehörighet, lyfte man skolan så att alla kunde gå vidare. Utan att de ”bästa” blev förlorare.

Motståndet var från början ganska stort från lärarna. Det bröt mot det sunda förnuftet och de föreställningar som rusade fram på motorvägar i hjärnan…

Det är svårt att få föreställningar krossade. Själv var jag för länge sedan positiv till nivågruppering i skolan. Jag var kommunpolitiker och tvingade mig – jo, det var verkligen att tvinga sig – att kolla igenom den forskning som fanns och kunde därefter inte annat än ändra uppfattning. Det ”sunda förnuftet” som gillade nivågruppering försökte verkligen hålla emot den intellektuella analysen som sa att det var åt helvete dåligt.

På liknande sätt fick jag tänka om när det gäller läxor. Ansåg att Vänsterpartiets idé om läxfria skolor var löjlig. Närmast befängd. Tills jag tvingat mig att ta reda på vad som faktiskt gällde. Läxor gör att en av den svenska skolans viktigaste grundbultar – nämligen att ge varje elev en likartad chans – slås i spillror. Det sociala arvet slår igenom än mer. Antingen ska vi värna skolans grundbult om likvärdighet eller också ska vi ha läxor.

Rotundaskolan i Västerås har lagt av med läxor. Det går utmärkt. Andelen behöriga elever till gymnasiet ligger mycket högre än genomsnittet. Trots många barn med olika diagnoser, läser jag i Emma Leijsnes bok Godkänt?. Leijsne är journalist på Sydsvenskan.

Varför är det skolpolitiska komplexet så oförmöget att ta till sig den forskning som finns om skolan? Är det möjligen så att man blir politiskt blockerad av det pinsamma faktum att Vänsterpartiet – de där som Jan Björklund envisas med att se som kryptokommunister i snart sagt varenda debatt – tycks ligga i mest fas med forskningen?

Det där om kryptokommunister rusar fram på motorvägarna i Björklunds hjärna.

De skolpolitiker – om de nu är högerhänta – som vill träna hjärnan att inte bara låta tankarna löpa på redan uppkörda motorvägar kan börja med att borsta tänderna med vänster hand i stället för höger. Det är jobbigt. Simpelt men jobbigt. Och det beror på de där förbannade breda och väl inkörda motorvägarna.

Men det är bra träning för hjärnan. Inte minst för utbildningsministrar. Sådana förväntas ju vara läskunniga.

Fakta: 

<h2>Birger Schlaug är debattör och fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2018 Fria.Nu