Politiken har blivit ironisk | Fria.Nu
Birger Schlaug

Synpunkten


Birger Schlaug
  • Skiljer sig åt bara i retoriken.
Fria Tidningen

Politiken har blivit ironisk

Med viss förväntan – så naiv man kan vara! – satte jag mig tillrätta för att följa söndagens partiledardebatt i SVT. Jag hade en from förhoppning om att någon skulle fundera högt över att samhället är så pittoreskt ordnat att vi med lånade pengar – skapade ur intet – kan bli så rika på siffror att vi får råd att ta kål på planeten.

Ingen gjorde det.

Istället kunde jag konstatera att tomma tunnor skramlar mest. Det skramlades mycket. Vilket förstås är ett måste när de två statsministerkandidaterna är som ler och långhalm. Som Piff och Puff. Som Knoll och Tott. Förmodligen medietränade av samma sorts floskelmakare.

I retoriken låter de förvisso olika. Men nästan allt det goda som Löfven berättar om – skola, vård, omsorg, infrastuktur – faller platt eftersom hans heligaste konkreta löfte är att inte riva upp några jobbskatteavdrag. Och högre styrande energi- och miljöskatter är inte Löfvens baby.

Politiken blir därmed ironisk: Om man vill ha allt det där goda som Löfven talar så fluffigt om så ska man inte rösta på Socialdemokraterna. Löfvens budskap är: Jag skulle vilja… men jag vill inte göra.

Den som vill göra är Jonas Sjöstedt. Han har åtminstone den goda smaken att våga berätta att fler lärare till skolan, fler läkare till vården, fler sköterskor till omsorgen och mindre grupper inom förskolan kräver att en större del av samhällsekonomin går till just detta. Skattekvoten (det som Timbro kallar skattetryck) måste öka.

Påståendet att ekonomisk tillväxt ger ökande resurser för att öka personaltätheten inom skola, vård och omsorg är vanligt. Men är inte sant. Skola, vård och omsorg består till största delen av tjänster som utförs av människor. Vilket innebär att kostnader för denna del av det goda samhället stiger om dessa människor av kött och blod ska få samma reallöneutveckling som andra i samhället. Vilket är mer än rimligt.

Hade det varit så att ekonomisk tillväxt med automatik gett oss fler offentligt anställda hade skolan, sjukvården och omsorgen formligen översvämmats av personal med tanke på att BNP fördubblats sedan mitten på 1970-talet.

Vänsterpartiet orkar dock inte med att försvara ökad skattekvot i sin budgetmotion utan att meddela att ”den offentliga sektorn är av avgörande betydelse för tillväxten”. Man är, trots att Jonas Sjöstedt tycks vara medveten om tillväxtens dilemma, helt insnöad på just ekonomisk tillväxt. Sålunda meddelas att AP-fonderna ska ”stärka Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar”, att ”bristen på bostäder hämmar tillväxten” och ”Sverige behöver ställa om till innovationsdriven tillväxt”.

Inget av dagens riksdagspartier orkar lyfta sig i kragen för att orka problematisera innebörden av att tillväxtjakten är på väg att kapsejsa. Ingen tycks våga beröra det faktum att vi de senaste tio åren har lånat till den ekonomiska tillväxten.

Vi tar kål på planeten. Med lånade pengar. Skapade ur intet. Det är ironiskt.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria.Nu