Klas Lundström

Inledare


Klas Lundström
Fria Tidningen

Fruktens makt i Honduras

Fruktens makt vilar tung över Centralamerikas axlar. Fråga Honduras, ett land som under det senaste århundradet sett hur sociala reformer och ekonomisk demokrati fått stå tillbaka för gynnsamma exportskatter och usla arbetsvillkor, allt för att stryka de nordamerikanska fruktbolagen medhårs.

Fruktbolagen Doles och Chiquitas kritik mot Honduras senaste demokratiske president Manuel Zelayas förslag att höja honduraners minimilön med 60 procent kunde inte vara mer politiskt laddad. Allt i ett land där 65 procent lever på mindre än en dollar om dagen. En höjning av minimilönen skulle, menade bolagen, innebära stora förluster. En cynisk ställning som den honduranska oligarkin (katolska kyrkan, högern och militären) stämde in i. Statskuppen sommaren 2009 var ett faktum, och kravet på höjda minimilöner ett minne blott.

Det var emellertid inte första gången bananbolagen bidrog till att diktera Honduras politiska verklighet. År 1912 genomdrev affärsmannen Samuel Zemurray en statskupp tillsammans med militärer och privatmiliser. Enda syftet var egentligen att slopa taxeringen av bananexporten. Juntan belönade därefter Zemurray med mark. Zemurray blev senare vd för United Fruits (dåvarande Chiquita). På 1970-talet pumpade United Brands (dåvarande Chiquita) in pengar i affärsmannen López Arellanos två mandatperioder som president.

I kulisserna till statskuppen 2009 fanns inte bara minimilönen, där fanns även John Negroponte, vice vd för Chiquitas advokatbyrå Covington &Burling. Negroponte råkar ha varit ambassadör i Honduras under 1980-talet, landets mest repressiva årtionde, och efter kuppen har Chiquita och de facto-presidenten ”Pepe” Lobo tecknat flera affärsavtal utan att någon höjning av minimilönen ställt sig i vägen för profiterna. Tvärtom har Honduras sett över möjligheterna att inrätta en Hong Kong-liknande frihandelszon för utländska bolag att etablera sig i (semin ledare i FT 29/9-12), något som dock visade sig oförenligt med landets konstitution.

Bananjätten Chiquitas representanter i Sverige lär hävda att det inte finns några bevis på någon inblandning i kuppen 2009. Utvecklingen i Honduras dikteras av inhemsk politisk träta som vi (alltså Chiquita) inte spelar någon roll i. Bara tjänar grova pengar på. Vad hette dokumentären som visade på fruktens makt i grannlandet Nicaragua? Just det, Bananas!

Chiquitas juridiska representanter, Covington &Burling, företräder även vapenindustrin, en sektor som ”Pepe” Lobos regering är beroende av i sina lågintensiva krig mot kokainkarteller och vänsteraktivister. Längs med Honduras atlantkust, Moskitkusten, har Barack Obama finansierat militärbaser som inhyser nordamerikanska soldater och USA-tillverkade helikoptrar som medverkar i räder och tillslag mot politiska och knarkrelaterade mål.

Det mest kända fallet ägde rum i maj 2012, då militär anföll en obeväpnad kanot och dödade fyra civila (varav två gravida kvinnor). Kanoten hade råkat lägga till intill en båt som satt på en last kokain. De fick skylla sig själva, tyckte den honduranska regeringen medan USA:s antidrogbyrå DEA såg räden som ett ”lyckat tillslag”. Med upprustningen av en illegitim regim och Centralamerikas snabbast växande mordstatistik torde fler tragiska händelser av detta slag vara att vänta, tyvärr.

Dana Frank, historieprofessor vid University of Californa, skräder inte orden i en debattartikel för New York Times: ”Statskuppen visade vägen till avgrunden.” Och hon har statistik i ryggen: sedan statskuppen har 10 000 MR-brott rapporterats, mörkertalet tros vara stort. ”Det händelseförlopp vi sett, med en kupp som USA inte hejdade och ett fuskpräglat val som man accepterade, låter nu korruptionen blomma. Rättsväsendet fungerar knappt. Straffrihet råder. Minst 34 medlemmar ur oppositionen har antingen försvunnit eller mördats och över 300 personer har dödats av säkerhetstjänster sedan kuppen”, skriver hon.

Demokratins förfall hindrade dock inte Barack Obama att inte bara välkomna ”Pepe” Lobo till Vita huset hösten 2011, han gratulerade även denne till att ha ”restaurerat den demokratiska praktiken” i Honduras. I Honduras återvänder den politiska kontexten ofta till bananen som maktmedel, exportvara och frukt – som det senaste seklet dikterat dagordningen i landet.

Fakta: 

<h2>Klas ser Per Schlingmann och Mona Sahlin nicka inför ”spänningen” kring USA-valet utan att någon av dem i ett ord kommenterar tvåpartisystemets indirekta diktatur.</h2>

Annons

© 2014 Fria.Nu