Fördjupning


BIRGITTA STOLT
Fria Tidningen

De förändrar bilden av Rosengård

Rosengård i Malmö byggdes under miljonprogrammets sextiotal. De senaste åren har mediebevakningen av området ökat och bilden av ett segregerat problemområde har fått fäste. Men det finns krafter som arbetar för att bryta den negativa bilden av området.

Under senhösten 2008 riktades hela landets blickar mot stadsdelen Rosengård i Malmö. Medierna rapporterade dagligen om det som kom att kallas för Rosengårds-kravallerna. Stadsdelen hade problem med anlagda bränder, stenkastning och attacker mot polis och räddningstjänst. Efter rapporteringen kände flera som bor och jobbar i Rosengård att de fått nog av mediernas beskrivning av deras område som de själva inte kunde relatera till. Drömmarnas hus, som är en social och kulturell mötesplats i Herrgården för unga i Malmö, samlades för att diskutera hur de skulle hantera situationen med alla negativa skriverier. Ann-Marie Erixon är projektledare för Drömmarnas hus.

– Jag minns att vi hade bestämt att vi skulle ha en månads semesterstängt. Men efter kravallerna kände vi ju att det inte var möjligt. Personalens semestrar var inbokade och färdiga. Då bestämde vi i styrelsen oss för att vi skulle gå in och jobba en vecka var, och så samlade vi ihop fyra ungdomar som vi timanställde.

Ann-Marie berättar att många uttryckte en trötthet och uppgivenhet över den bild som ständigt förmedlades i tidningarna. Ungdomarna kände att de ville framhäva ett annat perspektiv och förmedla mer nyanserade bilder av Rosengård. Sommaren 2009 sjösattes piloten till det som kom att bli projektet: Mitt område.

– De har en redaktion, med olika produktioner inom nyheter och samhälle och drama och fiktion. Idén bygger på att skapa en lärandemiljö för unga människor från Rosengård som vill uttrycka sig redaktionellt och konstnärligt, säger Ann-Marie.

Ann-Marie har jobbat i Rosengård sedan 1991 och har följt mediernas bevakning.

– Rosengård har blivit ett varumärke, men i en negativ kontext. Många som bor här vågar inte berätta var de bor när de exempelvis börjar nya skolor, för att inte bli dömda i förväg. Problemet är också att man i medierna allt för ofta relaterar till problemen i området som etniskt betingade då de snarare är sociala, vilket underblåser främlingsfientliga krafter i samhället. Här har medierna ett stort ansvar, säger Ann-Marie.

På senare tid har dödsskjutningarna i Malmö satt staden i mediernas blickfång. Under våren publicerade Dagens nyheter en karta över Malmö där platserna för dödsskjutningarna är utmärkta. Några ord på kartan uppmärksammades i sociala medier. Bredvid Rasmusgatan i Seved stod det: ”så nära laglöst land man kan komma i Sverige.” Exakt samma formulering fanns publicerad på den främlingsfientliga sajten Avpixlat.

DN:s nyhetschef Åsa Tillberg konstaterade till Medierna i P1 att DN inte använder Avpixlat som källa. ”Men det är ju ingenting som i sak är fel i de där formuleringarna”, sa hon.

Det var DN-journalisten Ole Rothenborg som skrivit formuleringen.

– Vi har inte kopierat Avpixlat. De är en redaktion som gör skrivbordsprodukter. Avpixlat lämnar inte sin redaktion.

Hur tänkte du när du skrev den formuleringen?

– Jag hoppades att det framgick tydligt av reportaget. Lagen är polisen och den har inte mycket att säga till om i det här området, säger han över telefon från Köpenhamn.

Ole Rothenborg har arbetat på DN sedan 1975. Han är journalist, redaktör och utrikeskorrespondent. Han bevakar sedan 2004 södra Sverige, Danmark och Afghanistan och rapporterar även från andra delar av världen. Ole är stationerad i Malmö som korrespondent och har skrivit 89 artiklar om Rosengård.

På frågan om vad som är svårast med att ge en rättvis bild av det som sker i Rosengård så svarar Ole:

– Ja, det törs man knappast svara på. Problemet är att staden tagit emot för många invandrare. Man har inte klarat av detta. Herrgården som är en väldigt utsatt del av Rosengård byggdes för 3 000 människor, nu är 5 000 skrivna där. Men polisen uppskattar det verkliga antalet till 8 000. Orsaken till trångboddheten är Ebo, eget boende, vilket innebär att asylsökande själva får välja var de vill bo. Det finns inga lediga lägenheter så det egna boendet innebär att man flyttar in hos någon släkting, säger Ole Rothenborg.

Han säger att Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens ordförande i Malmö, förgäves försökt få de borgerliga politikerna att avskaffa Ebo, men utan resultat.

Vi pratar om hur Ole Rothenborg går till väga som journalist när han ska ut på ett uppdrag i Rosengård. Hur han lägger upp strukturen, och gör urvalet av intervjupersoner.

– Jag försöker som nyhetsreporter att åka ut och prata med folk, höra vad de berättar, tycker och tänker. Det är viktigt att gå till botten med ett problem. Att ställa ansvariga till svars.

Han berättar att han har gjort tre reportage från Rasmusgatan, som ligger en bit utanför Rosengård, i Seved. Ole säger att det han såg där har han aldrig sett i Rosengård. Utom under ”kravallerna” för några år sedan. Men det var enstaka händelser, begränsade i tiden. Han säger att hans rapportering från Rosengård inte har förändrats med åren.

– Efter mordvågen så intervjuade jag den förra riksdagsledamoten Luciano Astudillo (S) om våldsspiralen och jag frågade om den ökade brottsligheten hade något samband med den stora invandringen till Malmö. Han svarade: ”Det värsta man kan göra är att göra detta till en invandrarfråga.” Han blev jättearg. Jag tyckte det var en relevant fråga.

Det finns en kritik mot att medierna genom negativ rapportering om Rosengård byggt upp en stigmatiserad bild av området. Hur ser du på den kritiken?

– Den kritiken stämmer inte. Herrgården i Rosengård är en social katastrof. Det är ingenting som medierna har hittat på, säger han och påpekar att den frågan utgår ifrån att all rapportering om Rosengård varit negativ.

Han tar upp ett exempel på en artikel som han skrev 2009 om hur med¿arbetare på ett kommunalt fastighetsbolag lyckades rusta upp ett av Herrgårdens värsta områden där han var ute och pratade med boende i området.

– Det är ett stort och positivt reportage. Man måste vidga bilden och titta på helheten, säger Ole Rothenborg som tycker att han ger en rättvis bild av Rosengård.

Per-Markku Ristilammi är professor i etnologi vid Malmö högskola och växte själv upp i Rosengård. I boken Rosengård och den svarta poesin – en studie av modern annorlundahet skriver han att han, när han flyttat hemifrån, inte kände igen sig i de forskningsrapporter som skrivits om förorter.

– Mycket av den mediala bilden handlade om problem. Om betongförorter, där materialet gav en negativ laddning. Man pratade i debatter om att det inte var bra för barn att bo i en sådan miljö och arkitektur. Det gav en känsla av alienering, utanförskap och fattigdom. Det var den bilden som fanns, säger Per-Markku Ristilammi.

Under 80-talet när Per-Markku skrev sin avhandling betraktades förorterna som annorlunda än övriga samhället, säger han. Förorterna fungerade som en negativ spegelbild till det ”normala samhället”. Han säger att det som gränsar till, eller hotar normaliteten alltid är intressant för medierna. Men för dem som bor i förorterna, är det ett problem att ständigt figurera i berättelserna om samhällets gränser. Han understryker att många journalister är medvetna om detta och försöker att ge en mer balanserad bild. Men så fort något mer spektakulärt händer i en förort, drunknar nyanserna i den starka berättelsen om vi och dem, säger Per-Markku.

Han menar att den mediabild som förmedlas har en stor påverkan på hur andra sedan kommer att bemöta en. Det är speciellt känsligt för ungdomar, och detta alldeles oavsett personlighet, talanger och intressen. De har en bild att förhålla sig till, som de flesta anser att medierna har varit med och skapat.

Trots att Ann-Marie Erixon, på Drömmarnas hus, är kritisk till hur media bidragit till att bygga upp en negativ bild av Rosengård säger hon att droppen urholkar stenen. Hon berättar att ungdomarna inom projektet Mitt område är ihärdiga och finns med överallt på de sociala medierna och kommenterar, reagerar och för dialog om saker som de tycker är fel eller orättvist. Genom projektet har ungdomarna även gjort en teve-serie om livet i Rosengård som de hoppas ska visas på SVT.

– Det gäller att inte vara rädd, utan att ta debatten. Att vara en varböld på så sätt. Man kan exempelvis bjuda in journalisterna bakom reportagen för att skapa möten. Vi vill bygga broar och öppna dörrar. Och så vill vi ge de unga på området en egen arena att komma till tals på, säger Ann-Marie Erixon.

Annons

Rekommenderade artiklar

”Man måste tänka att folk inte är maktlösa offer”

Petter Beckman är före detta DN-journalisten som startade tidningen Södra sidan i Skärholmen, i Stockholm. Han jobbar sedan fem år tillbaka med medborgarjournalistik och tycker det är viktigt att folk själva får definiera vad som är problemet i deras bostadsområde.

Fria Tidningen

"Jag hoppas Sverige kan bli självförsörjande på soja"

Mat&Miljö

Sverige importerar årligen 250 000-350 000 ton sojaprodukter, främst från Sydamerika och USA, vilket har en stor negativ miljöpåverkan. I dag finns flera provodlingar för sojabönor i Sverige men visionen är att vi i framtiden ska kunna bli självförsörjande på soja. Forskaren Fredrik Fogelberg tror att det kan bli verklighet.

Fria Tidningen

Motstridig syn på lagen om skydd av skog

Flera miljöorganisationer kritiserar lagstiftningen kring skogsskyddet för att bara gynna skogsindustrin och markägarna. Skogsstyrelsen har nu fått i uppgift att förtydliga lagen men varken Skogsstyrelsen eller landsbygdsministern ser den som speciellt otillräcklig i dag.

Fria Tidningen

Hotellen tar krafttag mot sexköp

Sexköp och människohandel är något som företag inte vill bli förknippade med. Hotellkedjan Scandic är ett av de första att se på sexköp som en hållbarhetsfråga.

Fria Tidningen

© 2014 Fria.Nu