– Någonting är fel när hälften av befolkningen är underrepresenterade, säger Christina Bergqvist, forskare och professor i statsvetenskap med inriktning på jämställdhet och politik, vid Uppsala universitet.

Tio procent fler män än kvinnor sitter på de 349 ledamotsposterna i riksdagen. Det är ett bra resultat i jämförelse med EU-parlamentet där kvinnors representation endast är en tredjedel.

Vid en närmare granskning av könsfördelningen inom de svenska partiernas riksdagsrepresentation är det dock inte lika jämnt. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de enda partierna med en majoritet kvinnor bland ledamöterna. Centerpartiet har bara en tredjedel kvinnliga ledamöter och är det parti som är näst sämst i jämställdhetsfördelning. I botten ligger Sverigedemokraterna med 84 procent män.

Christina Bergqvist är inte förvånad.

– Historiskt har det varit så att högerpartierna lockat till sig fler män, medan kvinnorna röstat vänster. Resultatet speglar därför partiernas ideologier. Däremot trodde jag att det var bättre ställt i Centerpartiet som ändå har haft två kvinnliga partiledare i rad.

Inte heller riksdagsledamoten Annika Qarlsson (C) är nöjd med sitt partis könsfördelning bland ledamöterna.

– Det är bekymmersamt och jag är inte nöjd med hur det ser ut. Vi har haft det bättre i vissa perioder, men det här visar ändå hur viktigt det är att ständigt jobba medvetet med frågan, säger hon.

Att Vänsterpartiet istället är ensamma om en tydlig majoritet kvinnor beror på ett målmedvetet jobb mot jämställdhet, något som är nödvändigt för att se resultat, menar Wiwi-Anne Johansson (V), som arbetar med jämställdhetsfrågor och är suppleant i utbildningsutskottet.

– Vi arbetar hela tiden aktivt för att öka jämställdheten. Bland annat har vi inskrivet i våra stadgar att det ska vara minst 50 procent kvinnor. Hade vi inte haft det är det inte alls säkert att det hade sett så bra ut hos oss.

Sverigedemokraten Josef Fransson, tycker att riksdagen är väldigt jämställd i dagsläget, men att hans parti borde ha fler kvinnor.

– Att vi har för lågt antal kvinnor är en konsekvens av att vi har för få aktiva kvinnor i partiet. Det kan delvis ha att göra med att vi har drivit hårda frågor som inte tilltalat kvinnor.Frågan om brott och straff är en typisk hård fråga som kvinnor inte kan relatera till, menar Josef Fransson.

Men för hans parti är det inte viktigast att det finns en jämn fördelning mellan kvinnor och män i riksdagen. Istället ska det vara kompetensen som räknas.

– Att ha fördelningen reglerad i stadgar eller genom kvotering är tramsigt. Jag hoppas på fler kvinnor, men man ska förtjäna sin plats, säger Josef Fransson.

Christina Bergqvist har i många år bedrivit forskning där exempelvis jämställdhetspolitiska reformförslag på arbetsmarknaden har varit något hon tittat på. Att kvotering skulle kunna leda till att inkompetenta kvinnor tar kompetenta mäns platser stämmer inte, säger hon.

– Det finns undersökningar som visar tvärtom. Istället blir det de mest inkompetenta männen som försvinner. Det finns inget som tyder på att kvinnor inte har rätt kompetens bara för att man använt kvotering för att se till att båda könen är jämt representerade, säger Christina Bergqvist.

Enligt henne är det ett effektivt sätt att använda sig av stadgar eller kvotering för att uppnå jämställdhet. Däremot tror hon inte att det är något som ska användas i alla forum.

– Man måste skilja på var det används. I politiska sammanhang menar jag att det kan vara en bra och legitim strategi. I en demokrati bör alla medborgare ha möjlighet att vara representerade.