En rysare om det auktoritära Europa | Fria.Nu
Fria Tidningen

En rysare om det auktoritära Europa

I februari år 2000 tog den österrikiske politikern Jörg Haider (1950–2008) som ledare för högerradikala FPÖ plats i en koalitionsregering. Partiet, som då betraktades som högerextremt, hade blivit näst största parti med hela 27 procent av rösterna. De då 14 övriga länderna i EU reagerade kraftfullt.

Österrike sattes i karantän och EU vägrade förhandla med dess regering. En delegation, de så kallade tre vise männen (varav en var Martti Ahtisaari), sändes ut för att utvärdera hur det stod till i Österrike med uppslutningen kring gemensamma europeiska värderingar, tron på mänskliga rättigheter och respekten för minoriteters och flyktingars rättigheter. Utvärderingen ledde till att karantänen hävdes.

Tio år senare, oktober 2010. Angela Merkel – Europas och en av världens mäktigaste politiker – slår i ett dramatiskt tal fast att ”multikulturalismen har misslyckats”. Vid det här laget hade som bekant främlings- och islamfientliga partier för länge sedan upphört att vara uppseendeväckande.

Högerradikalernas avsky mot multikulturalismen är central, eftersom den anses vara en slags enande ideologi som legitimerat omfattande invandring. Lika stor är motviljan mot kulturvänstern, politisk korrekthet, feminism, muslimer, islam, halalslakt, slöjor och manlig omskärelse. Gränserna mellan de högerradikala och de etablerade partierna blir allt luddigare.

I den essäistiska reportageboken De hatade utforskar journalisten Magnus Linton vart utvecklingen burit extremhögern de senaste decennierna.

Linton pejlar läget i ett Europa där högerradikalismen rycker framåt samtidigt som kontinenten ”krackelerar längs tre sprickor” – ökad xenofobi, ekonomisk kris och en kuslig frånvaro av politisk fantasi och initiativkraft.

Linton har skrivit en riktig rysare i tre delar – ett reportage från de uniformerade fascisternas Ungern, ett från Geert Wilders hysteriskt islamfientliga Nederländerna och ett från ett Norge i sorg och chock efter den politiskt motiverade massakern på Utöya.

Lintons reportage från Ungern beskriver en otäck förföljelse av romer och hur judar rensas ut från medier och universitet. Några av de romer Linton samtalar med vill flytta från Ungern, vart som helst, för att undgå trakasserier och våldsdåd. Ungern förefaller vara ett särfall, där populismen ofta samverkar med och slår över i öppen extremism.

I Holland samtalar Linton med en muslimsk kvinna som också bestämt sig för att flytta, till Storbritannien, för att kunna bära slöja utan att bli trakasserad. Holland framstår på sätt och vis också som ett särfall – världens mest liberala land håller på att bilda mönster för andra högerradikala partier vad gäller hanteringen av den centrala islamfrågan.

Reportaget från Norge, som skildrar förloppet på Utöya ganska detaljerat, är fasansfullt, men Linton vill inte bara visa hur fruktansvärt det var. Han intervjuar politiker och akademiker, däribland den skarpögde socialantropologen Thomas Hylland Eriksen, som försökt göra händelsen begriplig i ett större sammanhang.

Manegen var i själva verket krattad sedan länge för personer som Anders Behring Breivik.

Linton rör sig obehindrat och elegant mellan det konkreta och det mer teoretiserande. Det som gör De hatade så fenomenal är att de båda nivåerna hänger så väl samman, vilket gör att högerradikalismens utveckling och idévärld inte framstår som något avvikande och främmande.

Inget tyder heller på att strömningen inte är här för att stanna och kommer att växa sig ännu starkare. Det mesta tyder i själva verket på att Europa kommer bli alltmer auktoritärt.

Fakta: 

Litteratur

De hatade. Om radikalhögerns måltavlor Författare Magnus Linton Förlag Bokförlaget Atlas

Annons

Rekommenderade artiklar

Regnbågsrörelsen har triumferat

Lagom till Stockholm Pride utkommer Seger, en mästerlig historik över den amerikanska gayrörelsens framväxt. Ola Wihlke är drabbad.

Fria Tidningen

Små stunder av lycka med Sjöberg

Fredrik Sjöberg (f. 1958) är uppvuxen i Västervik men bor sedan länge på Runmarö i Stockholms skärgård. Hans inte helt spikraka karriär är som klippt och skuren för en essäist. Han läste biologi i Lund, företog planlösa resor runt jorden och försökte likt sin far bli fotograf, men det mesta tydde på att han var ämnad för skrivandet, inte minst populärvetenskap och litteraturkritik.

Fria Tidningen

Rolig och fascinerande inblick i Julian Assanges värld

Den 20 december 2010 skrev den australiske nätaktivisten Julian Assange, WikiLeaks grundare och karismatiske frontfigur, på ett kontrakt med en brittisk förläggare om att skriva en bok. Den skulle publiceras nästföljande år och tanken var att den skulle vara hälften självbiografi, hälften manifest. Högtidligt fastslog Assange att han hoppades att boken skulle bli ”ett av vår tids förenande dokument. I denna personligt hållna text tänker jag förklara vår globala kamp för att tvinga fram ett nytt regelsystem mellan folken och deras regeringar.”

Fria Tidningen

Dickens ännu stark

I går var det på dagen 200 år sedan Charles Dickens (1812–1870) föddes. Jubileet firas med nyutgåvor, teateruppsättningar, uppläsningar, festivaler – bara i USA finns tre stycken – statyer, frimärken, minnesmynt och annan memorabilia.

Fria Tidningen

Välformulerad kritik av marknadsfundamentalismen

1995 tilldelades Robert Lucas ekonomipriset till Alfred Nobels minne. Några år senare hävdade han att den ekonomiska vetenskapen lärt av 1930-talets depression. Nu var det nya tider, eftersom det ”centrala problemet, att förebygga depression, i praktiken är löst.”

Stockholms Fria

© 2021 Fria.Nu