Världens befolkning översteg nyligen 7 miljarder. Detta i kombination med folks rimliga krav på drägliga levnadsvillkor aktualiserar frågan om vart gränsen går för hur många människor planeten klarar av. Det är givetvis en fråga om livsstil och fördelning, men också om faktiskt antal personer. Lösningar finns, men frågan är om makthavare i detta patriarkala, kapitalistiska samhälle tänker ta tag i problemen innan det är för sent.

Att diskutera en minskad befolkningsmängd kan upplevas som tabu eftersom det associeras med nazistiska begrepp som ”lebensraum” och ekofascism. Men denna typ av ”guilt by association” är väldigt okonstruktiv. Man lägger locket på för en debatt som skulle kunna leda fram till att nya, kreativa och kärleksfulla lösningar hittas. Sådana lösningar finns som sagt redan, men diskuteras alldeles för lite. Till exempel skulle satsningar på ökad tillgång till preventivmedel, sexualupplysning och framförallt kvinnors rätt till egen försörjning förbättra människors livskvalitet samtidigt som befolkningsmängden på sikt minskar.

Jämställdhet och en höjd materiell standard leder till en så kallad demografisk transition där familjer väljer att föda färre och färre barn. Detta har redan skett i väst. I det nationalistiska Sverige tittar vi inom landets gränser och konstaterar att vår relativa jämställdhet lett till att det endast föds 1,66 barn per kvinna nuförtiden. Här pratar vi om att hitta sätt att få svenskorna att föda fler skattebetalare, samtidigt som vi hindrar folk att flytta hit från andra länder.

Med ett globalt klimat och ekosystem nära kollaps är det dock tveksamt om vi kommer att klarar puckeln mellan att fler höjer sin materiella levnadsstandard och att befolkningsutvecklingen vänder globalt sett. Den minskade mängden människor måste i så fall överväga det ökade ekologiska fotavtrycket per person. Kanske kommer ekosystemets motreaktion mot vår skövling innan vi hunnit med vår långsamma stabilisering av befolkningsmängden.

Det krävs alltså mer än jämställdhet för att mänskligheten ska hamna på en hållbar resursförbrukningsnivå. En ändrad matkultur i riktning mot mer vegetabilier och mindre animalier är en av de viktigaste förändringarna som akut måste till. Detta eftersom att köttproduktion både kräver mycket mer arealer och dessutom släpper ut mycket mer växthusgaser än samma näringsmängd i form av grönsaker och baljväxter. Det skulle vara en förändring som skulle sammanfalla med livsmedelsverkets rekommendationer för bättre folkhälsa.

Den kanske svåraste nöten att knäcka i omställningen till ett hållbart samhälle är vår tillväxtbaserade ekonomi. I dag drivs vår välfärd av att vi i väst köper energi, kläder och prylar i volymer som kräver många fler planeter än den enda vi har. Vi måste alltså hitta nya ekonomiska system som utmanar dagens om vi i framtiden vill kunna leva gott här på Tellus.

Att rädda ekosystemet och bromsa klimatförändringarna genom jämställdhet, en hälsosam kost och en mindre girig ekonomi borde vara okontroversiellt för de allra flesta. Om det är vägen till en minskad mänsklig population så borde inte ämnet vara tabu. Att låta befolkningsmängden och temperaturen skjuta i höjden för att få billig arbetskraft, mer materiell tillväxt i väst och fortsatt kvinnoförtryck i fattiga länder borde däremot provocera betydligt mer än vad det verkar göra i dag. Bevarandet av status quo är i realiteten det som är fascistiskt och destruktivt, inte att våga höja rösten för en omställning till ett hållbart samhälle.