Beslutet att plantera ut varg i de län där det idag inte finns några vargrevir har fler motståndare än tillskyndare, det visar de synpunkter som kommit in till Länsstyrelsen i Uppsala i samband med Naturvårdsverkets remiss om förstärkningen av vargstammen. Det är främst två grupper som motsätter sig varg i markerna: jägare och lantbrukare.

Björn Smittsarve är jägare och medlem i ett nätverk som säger sig vilja ta fram fakta som talar emot en vargstam istället för att spela på människors känslor inför varg. Han tycker främst att man behöver titta på två frågor. Den första är det intrång som staten gör på privat egendom genom att de ska hålla ett djur som när de sprider sig till privat mark omöjliggör för markägaren eller arrendatorn att använda sin mark så som han eller hon hade tänkt från början. Den andra stora frågan är samhällsekonomin. Till exempel har Länsstyrelsen i Dalarna hittills betalat ut runt 8 miljoner kronor i bidrag till rovdjursstängsel under åren 2003 till 2010.

– Vad ska då inte kostnaderna stiga till om vargen sprider sig till andra områden? frågar han sig.

Nätverket som Björn Smittsarve tillhör hävdar också att värdet på fastigheter sjunker i områden med varg. När en fastighet omsätts på marknaden så står jakt och fiskerätt alltid med som en fråga för säljaren och köparen.

– Vi beräknar värdet av den rätten till 10 procent av angivet fastighetsvärde. Att ha varg i området minskar då fastighetsvärdet med 10 procent vilket i sin tur minskar statens inkomster av stämpelskatten, säger han.

Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, i Mälardalen är också starkt emot en etablering av varg i Uppsala län. De anser sig redan hårt pressade av en svag ekonomi och kan inte ta på sig de ökade kostnader och det merarbete som uppstår i ett område där det finns varg.

– Motståndet bland våra medlemmar är kompakt. Det stora problemet är ju det här med betesdjuren, allra helst med fårproduktion. För att skydda djuren behövs rovdjursstängsel och det antal kronor man får per meter täcker inte kostnaderna, säger Sture Johansson, ordförande för LRF Mälardalen och fortsätter:

– Har nu riksdagen bestämt att vi ska ha varg så måste man faktiskt också bestämma att man ska stå för alla kostnader som har med djur att göra. Sedan måste licens- och skyddsjakten finnas kvar.

LRF betonar också frågan om livskvalitet.

– Sedan är det ju att det blir en inskränkning för de som bor här. När du har varg i närheten måste du ha full koll på djuren jämt och inte ha hundar lösa. Löshundsjakt blir omöjlig, det blir en annan livsstil.

Men om en livsstilsändring blir nödvändig just i Uppsala är Sture Johansson långt ifrån säker på.

– Jag skulle bli förvånad om man leker bort pengar med att sätta ut vuxna vargar. Jag tror aldrig att Naturvårdsverket kommer att göra det igen. Och om de gör det så är det ju nästan minsta risken att ta emot den där vargen, han sticker ju åt helvete, säger han.

Också Svenska Rovdjusföreningen i Uppsala motsätter sig utplaceringen av vuxna vargar i länet.

– Vi tror inte på det här. Vi tror att det är ett experiment som inte lyckas. Det går inte att parkera djur på det sättet, särskilt inte vargen som är en riktig långvandrare, säger Marianne Ekholm, regionansvarig för Svenska Rovdjursföreningen i Uppsala.

Däremot tror hon att det finns goda förutsättningar för varg i Uppsala län.

– Det finns ju stora områden som är glest befolkade och som skulle kunna lämpa sig som biotop för en vargflock. Och gott om bytesdjur finns det ju, säger hon.

Än så länge finns inget som tyder på att regeringen skulle ändra sitt beslut om att släppa ut minst en vuxen varg i länet senast 2012. Men jägaren Björn Smittsarve ger inte upp.

– Jag kommer att fortsätta att hjälpa till att få folk i landet att förstå ohållbarheten i att försöka hålla varg ibland bebyggelse. Dessutom kommer vargen själv att över tid visa det när de bli tillräckligt många och maten är slut i skogarna. Då går de ännu hårdare på tamboskap och jag vill inte leva i ett land där man måste ha jägare i stadens utkanter för att hålla vargen borta, säger han.

LRF kommer också att fortsätta med sina påtryckningar.

– Vi måste jobba för att få full kostnadstäckning för allt som har med det här att göra, säger Sture Johansson.

Att ha varg i områden som brukas eller används till jakt verkar ha en stor påverkan på människors liv. Hur vargarnas liv påverkas av människans experiment med att flytta dem är svårare att säga. Det enda försök att flytta vargar som hittills gjorts i landet slutade med delat resultat, den ena vargen sköts senare medan den andra stannade i det område den placerades ut i.

Lika delat som resultatet av försöket är åsikterna om det djuretiska perspektivet. Johan Månsson, rovdjursansvarig på Länsstyrelsen i Uppsala anser att sövning och transport innebär stora risker för djuren men Rovdjursföreningens Marianne Ekholm håller inte med.

– En frisk vuxen varg är utomordentligt anpassningsbar och en överlevnadskonstnär. De klarar det här bra.

För Jonas Nilsson, redaktör för tidningen Djurens rätt, är frågan ett dilemma.

– Det är ju två intressen som krockar, artintresset och den individuella vargen. Men generellt kan man väl säga att om man flyttar vargar istället för att döda dem så är väl det ett bättre alternativ, trots den stress som de upplever under infångadet och flytten.