”Ett krig av de rika mot de fattiga” | Fria.Nu
Fria Tidningen

”Ett krig av de rika mot de fattiga”

Oärliga regimer, hjärntvätt och självbedrägeri är omständigheter som behöver blottläggas för att palestinier och israeler ska kunna leva fredligt sida vid sida. Det menar den före detta israeliska soldaten Itamar Shapira från organisationen Breaking the silence, vars syfte är att med soldaters vittnesmål väcka debatt om vilket moraliskt pris det israeliska samhället betalar för ockupationen av Palestinsk mark.

Vi har växande rädsla, vrede och fascism i Israel men det finns röster som påminner om att vi inte är offer. Vi kommer från insidan av samhället och riktar oss först och främst till samhället. Vi uppmanar våra bröder att se sig själva i spegeln: Låt oss titta på verkligheten och arbeta för förändring. Vi har blivit brottslingar, säger Itamar Shapira.

Itamar menar att det ökade hatet bland israeler fungerar som ett sätt att hantera och försvara våldets praktik. Han har tjänstgjort bland annat i Hebron på Västbanken och ger ett exempel utifrån egna erfarenheter.

– Som soldat passerar du gång på gång mentala spärrar; första gången du handfängslar en person, första gången du bryter dig in i någons hus mitt i natten. Efter varje gång finner du mer och mer ackumulerad aggression inom dig som i sin tur hjälper dig att hantera våldsamma och aggressiva situationer. Till slut hamnar du i en ond cirkel som först är möjlig att överblicka utifrån. Först då ser du att du blivit en våldsam person, ett monster.

Han menar att samma process sker i det israeliska samhället. Men eftersom befolkningen är en del av samhället har de inte samma möjlighet till reflektion som en soldat som lämnar armén. Han säger att den israeliska befolkningen är medvetna om palestiniernas situation i Gaza och på Västbanken men verkligheten tolkas ändå annorlunda.

– Du kan veta saker och inte veta dem på samma gång. Du kan veta att människor dör av hunger, du kan veta att det pågår en blockad. Du vet att invånarna i Gaza blir beskjutna till döds om de kommer 300 meter från muren som omger dem, du vet att om de beger sig ut mer än 3 mil på havet för att fiska blir de beskjutna. Du vet att människor saknar rättigheter, men på samma gång känner du dig som offret i samhället, så kunskapen ger inte upphov till verklig förståelse och empati. Man föredrar att inte tänka på det och inte tala om det.

Vintern 2008/2009 ägde Israels ”Operation gjutet bly” rum. Den fick världens ögon att riktas mot den lilla tätbefolkade enklaven vid medelhavets kust. Förlusten av civila och förödelsen inne i Gaza väckte fördömanden runt om i världen. Israeliska soldater vittnade om bland annat användning av vit fosfor i tätbefolkade områden, förstörelse utan något militärt syfte och att civila använts som mänskliga sköldar.

När jag frågar om ”Gazakriget” är Itamar snabb att rätta mig.

– Jag skulle inte kalla det ”Gazakriget” eftersom det inte var ett verkligt krig. Jag skulle säga antingen ”Operation gjutet bly ”eller ”en massaker”. Det har aldrig hänt förut att hela världen betraktat Israel som kriminellt för sina brott mot palestinier. Vi dödade lika många människor – kanske fler – under kriget i Libanon 2006. Men med massakern i Gaza var det första gången en israelisk operation sågs som asymmetrisk utan två jämbördigt stridande parter.

Han berättar att det även var startskottet för när regeringen och institutioner i Israel började betrakta Breaking the Silence som en fiende. Soldaternas vittnesmål togs inte på allvar av militären och kritiserades för att de var anonyma

– Man antydde att det var lögner från soldater som egentligen inte varit på plats, att vi talade mot Israel bara för sakens skull eller att vi stöddes ekonomiskt av terroristorganisationer.

Enligt Itamar råder det en alltför allmän acceptans av termen ”kriget mot terrorism”. De flesta medier är överens om att demokratiska länder deltar i ett gemensamt krig vilket ger en förenklad bild av verkligheten.

– Man missar att det är ett krig som bekämpas av rika mot fattiga. Ett krig mot civila, mot människor som för det mesta är obeväpnade. Vi känner att vi kan säga detta eftersom vi var en del av dem som vilseledde. Vi slogs, vi skapade motstånd, vi skapade terror medan vi i själva verket var de verkliga terroristerna.

Israels utrikespolitik har, enligt Itamar, gynnats av att George Bush efter 11 september-attacken lanserade ”kriget mot terrorism” och att västvärlden anslutit sig till det. Han säger att Israel var den första att alliera sig med Bush och hans ”krig mot terrorismen” vilket i praktiken blivit ett erkännande av Israel som ”de goda”. I själva verket har vapen och bomber blivit en förutsättning för fred samtidigt som historien förnekas:

– ”Kriget mot terrorism” var inte något som Bush kom på utan vi israeler har bekämpat terror i åratal, i över 60 år. Sedan 1948 har vi skapat en hel generation av människor som inte kan återvända till sina hem som nu är palestinska flyktingar. Ibland handlar de i våldsam hämnd, vilket jag givetvis inte försvarar, men terror har en väldigt stark grund och det är förtryck. Vi kallar det terror när det egentligen är människor som är emot att bli bestulna på sitt land.

Itamar anser att terrorism har sin grund i fattigdom, brist på utbildning och maktmissbruk som ofta yttrar sig i hjärntvätt. Israeler intalas att palestinier är fredsmotståndare och endast vill bomba sig själva och andra på grund av galna idéer. Palestinier i sin tur tror att allt israelerna vill är att ockupera och döda.

– Hamas skjuter medvetet missiler på civila i Israel och försvarar det moraliskt genom att säga att alla israeler stödjer IDF och ockupationen av Palestina. Israeler betraktas som antingen soldater, framtida soldater eller mödrar till soldater. Vi dödar palestinier med samma logik. Palestinier är antingen terrorister, stödjer terrorister, är framtida terrorister eller mödrar till terrorister. De som får lida är de civila medan de med tolkningsföreträde vinner.

Han menar att våldsstrukturerna kan genomskådas först när folket inte längre uppfattar varandra som ”de andra” utan istället som människor under förtryckande regimer. Frågeställningen bör därför inte utgå från den israeliska staten och dess försvar mot terrorism.

– Om jag var den israeliska staten skulle jag avväpna militären, tillåta palestinier leva i frihet, antingen inom en egen stat eller inom samma stat. Jag skulle erkänna att det judiska folket är rädda, erkänna det faktum att palestinska folket fördrevs 1948 och har rätt att återvända. Krig förhindras genom att erkänna människors rädslor och basala behov. Men hjärntvätten gör att människor kan utnyttjas av dem som tjänar på krig.

Itamar säger att människors värdighet dagligen urholkas av ockupationen. Först och främst palestiniernas värdighet men även soldaternas och det israeliska samhället i stort. Han efterlyser politiker vars drivkraft bottnar i folkets bästa och ett folk som har modet att kräva insyn i hur till exempel ockupationen går till. Generellt har människor i demokratier kommit att acceptera att med politik följer lögner.

– Det betyder att vi accepterar korruption istället för att kräva ärliga politiker. Jag kallas antisemit eller självhatande jude istället för att man försöker förstå att jag berättar om brutaliteten i samhället för att vi ska kunna leva på en bättre plats. Det är så självklart för mig att vi måste kräva uppriktig politik. Då kommer strukturerna av institutionaliserat våld inte bara i Israel utan även i resten av världen att falla. De måste falla.

Annons

Rekommenderade artiklar

"Jag blir bara mer triggad ju mer de jävlas med mig"

Intervju

I sju års tid har Angelo Graziano sålt cannabisolja för medicinskt bruk. Han är känd som ”cannabisdoktorn” och har just avtjänat ett tre månader långt fängelse- straff för narkotikabrott. När vi ses i Stockholm har han hunnit med tio dagar i frihet och övertygelsen om oljornas potential tycks vara starkare än någonsin.

Jordbruksverkets inblandning väcker kritik

Intervju

Efter det stora intresset för Reko-ringar har Jordbruksverket satsat på ett projekt som ska stödja etableringen av nya ringar. Men initiativet välkomnas inte av alla.

Fria Tidningen

Fredsaktivisten som började befria djur

Intervju

Proffsaktivisten Martin Smedjeback har just lämnat fängelset. Nu är han aktuell i filmen Tomma burar. "Djurrätt har framtiden för sig. Det finns en inneboende moralisk kraft i det", säger han.

Stockholms Fria

”Adoption är en kolonial praktik”

Intervju

Maria Fredriksson tycker adoption från fattiga länder är ett problem. Men som adopterad själv är det svårt att få gehör för sin kritik, menar hon.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu