Inledare


László Gönczi
Fria Tidningen

USA go home! EU go home! Sverige go home!

Under en mängd år har USA gått in och stöttat diktatorer som gett landet ekonomiska eller maktpolitiska fördelar. Historien är lång och exemplen överväldigande. Vietnam, Chile och Iran har etsat sig fast i mitt minne, men många fler exempel finns ända fram till dagens tydliga exempel, där USA har samarbetat med och stött Egyptens diktator Mubarak under många år. Hur demokratiskt och klokt det var kan vi läsa av på Egyptens gator där, som det verkar, alla utbrister i en frihetslängtan uppdämd under 30 år.

Det skulle finnas en begriplig rationalitet i detta om USA tydligt skulle verkade för demokrati i dessa samhällen. Om inte handelsavtal går före Himmelska fridens torg, välbevakad Suezkanal går före mänskliga rättigheter.

Det är märkvärdigt att den amerikanska befolkningen inte ägnar mer kraft åt sin inbillade kärlek för demokrati än att de återväljer ett ledarskikt som beter sig i stort sett likadant i decennier. Om Bush kan ses som den värsta bottennoteringen hade förväntningarna på Obama varit desto högre. Men förutom fadäsen att ge honom fredspris för vad han ska åstadkomma i framtiden, har jag inte sett mycket av hans förmåga. Skulle den stora upptrappningen av kriget i Afghanistan ses som ett gott tecken? Hur är det med balansgången i Pakistan ett land som enligt SVT:s källor har över hundra atombomber i sin arsenal?

Visst kan man utveckla ödmjukhet när det gäller historiska konflikthärdar. Det är inte alltid så att det finns en naturlig part att satsa på. Inte för en stormakt som inbillar sig att de ska kunna avgöra konflikter genom sitt enorma inflytande. ”USA go home!” är antagligen fortfarande den politiska hållning som bäst beskriver hur de skulle kunna agera, trots att de tidigare amerikanska insatserna har medverkat till att de äkta demokratiska krafterna ofta är mycket försvagade.

Det kan visa sig få mycket allvarliga konsekvenser. När väl det händer något avgörande i dessa konfliktländer kan man ofta hamna ”ur askan i elden”, eller kanske rättvisare uttryckt ”från elden i brasan”. I Afghanistan var det i stor utsträckning USA:s medverkan som hjälpte fram Talibanerna. I Iran blev Shahen så hatad att muslimska fundamentalister och inte muslimska demokrater tog över. Och nu står vi än en gång inför stora risker. Både i Tunisien, Egypten och kanske till och med i Jordanien kan de gamla diktaturerna, USA:s vänner, bli störtade.

Men i brist på en organiserad demokratisk rörelse finns det också stor risk för att nya odemokratiska rörelser, med en stark organisation och en utbredd folklig förankring tar över. Från elden i brasan, alltså.

Vad USA, och för den delen EU, skulle ha kunnat göra var att ha haft en mycket tydligare hållning till diktatorerna. Inte småklaga inför världspressen samtidigt som man förser diktatorerna med vapen som används mot demokratirörelserna. En ärlig och demokratisk hållning skulle ha minskat inkomsterna och maktpositionen i regionen. Det hade varit rimligast – för det finns ingen anledning att tycka att utvecklingen är till för att tjäna oss i Nord.

USA go home! EU go home! Sverige go home!

Fakta: 

László som bodde I Ungern 1956, när de demokratiska krafterna segrade, när Sovjet slog ned dem till slut och Ungrarna bad om Amerikansk hjälp tycker det var tur att USA fegade ur och 3:e världskrig sköts på framtiden.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu