Inledare


Linus Brohult
Fria Tidningen

Är SR och SVT för bra?

Regeringen vill att nya större satsningar inom public service först ska godkännas av en särskild politisk kommitté. Privata medieföretag ska inte behöva känna att de får för mycket konkurrens från public service, är tanken. Det är tydligen synd om Lugna Favoriter, TV4 och de andra kommersiella radiostationerna och tevekanalerna.

Ja, det är faktiskt sant. Hur tokigt det än kan låta. Regeringen vill att satsningar från public service, som kan bli för populära, ska kunna stoppas av en ny kommitté. Du kanske tycker att du får för lite för de där licenspengarna som vi betalar till Radiotjänst? Enligt regeringen verkar det som vi tvärtom får för mycket för pengarna.

Sveriges Radio och SVT är alltså lite för bra. Så nu har kommersiella medieföretag i Sverige och Europa gått till attack. Ja, för det är inte bara i Sverige det här händer.

Det började faktiskt i Storbitannien, där det var BBC som ansågs vara lite för bra. Privata företag klagade. Bland annat ansågs satsningarna inom den brittiska motsvarigheten till Utbildningsradion vara lite för lyckade. Det var till vårterminen 2006 som BBC lanserade en stor webbsatsning för hela den brittiska grundskolan - “BBC Jam”. Det handlade om att ge elever bra komplement till undervisningen i skolan, på ett sätt som kunde täcka in glappet mellan klassrumsundervisningen och läxläsningen. Något lite roligare men ändå i friare form.

Regeringen beslutade dock att BBC bara fick ta upp vissa delar av läroplanen. Tänk så hemskt det vore om eleverna fick lära sig för mycket. Då skulle ju inte företag som ville tjäna pengar på att sälja digitala läromedel lyckas lika bra med det, resonerade man. Men dessa företag blev ändå arga. BBC:s storsatsning blev för lyckad. Den statliga överprövningen av BBC (BBC Trust) stängde därför ner tjänsten våren 2007. Bakom stängningen låg också EU-kommisionen, som driver just linjen att en alltför bra och expansiv public service är för störande för den fria marknaden.

Och det är just här som galenskapen blottläggs. EU, liksom den svenska regeringen, vill ha den fria marknaden som grundregel för allt, oavsett om man handlar med kanelbullar, tågtrafik, vård eller kultur och tidningar.

Låt oss lämna kanelbullarna, tågtrafiken och vården för denna gång. Men när det gäller sådant som kultur och medier så har det länge funnits en insikt om att det inte räcker med att betrakta det som vilken varumarknad som helst. Just den grundinsikten ligger bakom alltifrån public service till presstöd I Sverige.

Det brittiska exemplet, där BBC sedan år tillbaka hindras från att producera public service riktad till skolelever visar vart marknadsknaserierna leder oss.

I den ideala marknadsliberala världen är det ju så att det kommer fina medieföretag och fixar utbildningsmaterialet till de brittiska eleverna i stället, när inte public service gör det. Men verkligheten är inte riktigt sådan.

Ett annat exempel på när den knasliberala idévärlden krockar med verkligheten är den svenska lanseringen av reklamradion kom till är 1993. De liberala ideologerna talade om en befrielse och att vi skulle få se på en stor mångfald. Det blev som bekant inte riktigt så.

Så vad det nu handlar om är helt enkelt att vi måste försvara våra medier från marknadsliberala experiment. Vi behöver inte att marknaden koloniserar även medieområdet.

Det senaste ingreppet mot public service ligger också i linje med en trend där marknadsliberala hänsyn tycks ligga bakom alla viktigare politiska ingrepp, oavsett om det handlar om skivbolag som kräver lagstiftning mot Pirate Bay, eller om det handlar om läromedelsbolag som vill stoppa fri utbildnings-teve till barnen. Det är helt enkelt ingen rolig trend.

Såväl vänsterpartiet som cheferna för SVT, SR och UR har gått ut och sagt att regeringens agerande innebär ett brott mot yttrandefrihetsgrundlagen. Jag är osäker på om det är en anklagelse som håller juridiskt. Men kanske kan man gå så långt som att säga att regeringen balanserar på gränsen till en censurpolitik. Men det är liksom inte där skon klämmer egentligen.

Problemet är nog ännu större än så. Någonstans bottnar allt i att den svenska och de andra EU-regeringarna (och EU-kommissionen) har utsett public service till måltavla för att privata medieföretag ska kunna börja tjäna mer pengar. Om dessa medieföretag ska lyckas så måste public service bli sämre och mindre populär. TV4 har redan klagat på att regeringens beslut härom dagen var för klent, att man vill se ännu mer regeringscensur mot satsningarna från public service.

Det är i den riktigt knasliberala linjen som regeringen nu styr sin kos. Låter jag konspirationsteoretisk? Nej, jag läser bara regeringens pressmeddelande, där kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) skriver att regeringens syfte är att skapa en “balans” mellan de satsningar på utveckling som görs inom public service och å andra sidan “skyddet för övriga aktörer på mediemarknaden”. Eftersom dessa “övriga aktörer” inte är lika bra som public service måste helt enkelt public service bli lite sämre, för att det ska bli bättre “balans”.

Det är den här marknadsfundamentalistiska linjen vi borde vara livrädda för. Kulturministerns make har lett SJ och den svenska tågtrafiken in i en ny marknadsliberal struktur, som brukar gå under namnet snökaoset. Jag har lovat att inte orda om tågtrafiken just idag, men vill vi verkligen att öven public service ska drabbas av snökaos? Kan vi inte bara helt enkelt konstatera att kultur och media är för viktigt för att överlåtas åt marknaden?

Fakta: 

Linus tycker att det vore kul med en uppfriskande ideologisk strid inom de rödgröna partierna nu när de alla ska byta partiledning under 2011.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu