Hur kommer det sig då att denna horribla hantering av våra gemensamma resurser är möjlig? En viktig del av förklaringen ligger i hur vi utformat vår ekonomi. Ekonomi betyder ju som bekant just hushållning med begränsade resurser. Det grundläggande anledningen till att vi inte hushållar med naturen inom ekonomin är att miljön är gratis.

När vi handlar något så betalar vi aldrig naturen för de tjänster den utför. När vi köper en stol betalar vi de arbetare som lagt arbetstid på att tillverka stolen samt ränta till de kapitalägare som hyrt ut sina produktionsmedel. Men trädet som producerade materialet som vi sen ska sitta på tar inte betalt. Så länge vi lever på naturens överskott fungerar detta, men när vi nu gått över gränsen för vad jorden lyckas återskapa kommer kostnader.

Externaliteter kallas de kostnader som inte bärs av producent och konsument. Ur det perspektivet är de kostnader som drabbar människor som blir offer för klimatförändringarna externaliteter av den handel som orsakar klimatförändring, till exempel konsumtion av bensin och kött. Man skulle kunna påstå att vi nu befinner oss i ett läge där de miljökostnader som vår handel orsakar, men inte betalar för, börjar bli så omfattande att vi lever i en externalitetsekonomi. Vi handlar och handlar, men det är inte vi konsumenter som betalar det verkliga priset. Kostnaderna skjuts på framtida generationer och människor i bland annat Pakistan och Bangladesh som får se sina livsverk dränkas under vattenmassorna.

Miljöekonomer har därför föreslagit att det är dags att internalisera externaliteterna. Med andra ord ska de som skapar kostnader också betala. Hur ska man då få dem att göra det? Svaret heter miljöskatter. Med en hög skatt på bensin är det den som släpper ut klimatgaserna som betalar notan istället för den som drabbas av bilismens baksida. Samtidigt gör det högre priset att den miljöförstörande varan förlorar konkurrenskraft gentemot bättre alternativ. Det kan tyckas enkelt, självklart och rättvist men ändå är motståndet stort. Varje gång en höjning av miljöskatter kommer på tal sätter protesterna igång. För vem vill att deras shopping ska kosta mer? Jo, den konsument som inser att dess konsumtion skapar orättvisa kostnader för andra. Men för att nå ut med den kunskapen behövs politiker som vågar opinionsbilda och som inte bara agerar utifrån populism.

Det kan kanske tyckas som en dum idé att stater ska börja kräva skatt för de tjänster som moderjord utför åt oss gratis. Kan vi inte bara ta vårt ansvar och sluta skita ner självmant? Visst vore det bättre, men medan vi successivt ändrar våra värderingsystem behöver något göras redan nu. I dagsläget stavas detta något miljöskatter.