Debatt


Oleg Izyumenko • Vd Wake up call
Fria Tidningen

Satsa på miljöundervisningen

Sverige har tidigare varit ett föregångsland i frågor som hållbar utveckling. Men i skolan halkar vi ohjälpligt efter både i fråga om lärarnas och elevernas kunskaper. Det är dags att göra något nu och det behövs resurser från stat och kommun, skriver Oleg Izyumenko, vd för Wake up call.

Alla vi som försökerfrämja undervisningen för hållbar utveckling i Sverige är vana vid att känna en viss oro. Redan i slutet av 2001 publicerade Skolverket en utredning (Miljöundervisning och utbildning för hållbar utveckling i svensk skola) med syftet att redovisa och kartlägga undervisning om hållbar utveckling och miljö i den svenska skolan. Utredningen påpekade att ”en bidragande orsak till att inte hållbar utveckling har fått genomslag kan dock vara att nära hälften av alla lärare som bedriver någon form av miljöundervisning gör det utan vare sig relevant utbildning eller fortbildning. Det innebär att det troligen är en större andel av de lärare som inte bedriver miljöundervisning som saknar utbildning och fortbildning i miljö och hållbar utveckling”.

Sedan 2001 har det inte kommit ut några nya utredningar. Därför kan det vara lite svårt att bedöma hur situationen har ändrats sedan dess. Man kan givetvis besöka Skolverkets hemsida och upptäcka att rubriken ”Hållbar utveckling” och dess underrubriker står helt tomma. Den enda sidan som hör till rubriken ”Hållbar utveckling” och som har lite innehåll är ”Verktygslådan”. På sidan står det: ”Här kan ni inspireras av lärande exempel och vad som sker internationellt! Det finns också information om olika former av stöd inför internationella utbyten”.

Det är det enda som finns där. Sidan uppdaterades senast i augusti 2008.

Efter att man har gjort sådana observationer samt pratat med rektorer på ett antal skolor är det inte långsökt att dra slutsatsen att svensk skola har halkat efter under det senaste årtiondet när det gäller undervisning i hållbar utveckling. Jag har själv besökt ett dussintals gymnasieskolor i Sverige under de senaste 18 månaderna och pratat med elever och deras lärare om klimatförändringarna och möjligheter att gå över till ett hållbart samhälle. Tack vare våra samtal har jag insett att undervisningen i hållbar utveckling i Sverige har fastnat på teoretisk nivå från början av 90-talet, när Agenda 21 först formulerades. Samtidigt gick resten av världen framåt och ungdomar i Kina, Mexiko och många andra länder ser och resonerar i dag om den ekologiska krisen på ett helt annat sätt än svenska elever gör. Våra ungdomar får helt enkelt inte lika aktuella teoretiska redskap och praktiska exempel för att kunna göra det. Om detta ämnesområde inte förstärks snabbt med insatser från utanför det nuvarande skolsystemet och med stöd från stat, län och kommuner, kommer situationen bara att bli allvarligare.

Givetvis är det inte enskilda lärares fel att de saknar relevant utbildning när det gäller hållbar utveckling, även om det är häpnadsväckande att det gäller över hälften, men det har ändå lett till att Sverige har tappat sitt ledarskap inom området. Lärarna gör sitt bästa för att undervisa i ämnet och integrera det i sina kursplaner. Men stöd behövs! Både för att stötta lärare och för att hjälpa ungdomar att begripa ämnet på ett konkret och verklighetsförankrat sätt. Vad som alltid kommer behövas, och vad som bör prioriteras, är insikt och berättelser från dem som yrkesmässigt arbetar med dessa frågor. Den akademiska världen (till och med skolan) kan ibland vara alltför teoretisk och steril. Inom ett område som hållbar utveckling, där nya tekniker, forskning och insikter tillkommer hela tiden, är det lätt för skolan att halka efter verkligheten. En möjlig lösning är att bjuda in de som själva arbetar inom området att hålla föredrag eller leda workshops för elever.

Tillräckliga resurser för sådana insatser saknas ofta i skolornas budgetar. Inte ett nytt problem förvisso men dock ett som bör påpekas. Om inte kommuner, län och staten stödjer den här typen av utbildning, kan inte särskilt mycket mer hända. Region Skåne lanserade till exempel nyligen inom samarbetsplattformen ”Klimatsamverkan” ett nytt ekonomiskt bidrag för skolor. Skolorna kan söka pengar upp till 10 000 kronor för att kunna betala för den inriktning och föreläsare som de själva får välja och bjuda in. Det är ett mycket positivt initiativ, men det behövs flera sådana!

Man kan också hitta argument för att börja med en satsning på att höja lärarnas egna utbildningsnivåer inom detta område. Det behövs givetvis också men, som jag påpekade ovan, det kommer alltid att finnas behov av insatser från utomstående aktörer, som representanter av miljörörelsen, företag och icke-formella utbildningsformer. Det finns inte särskilt mycket tid heller för att utbilda en ny generation medvetna lärare snabbt nog medan resten av världen går framåt med stormsteg. Ännu mer angelägen är den grava situationen gällande klimatkrisen och den omedelbara och hållbara omställning av samhället som krävs nu. Det innebär nya konkurrenskrav på arbetsmarknaden, som även de svenska unga arbetssökande måste uppfylla, både i Sverige och utomlands.

Slutligen vill jag upprepa mitt krav till politiker på alla nivåer: den svenska skolan behöver börja sprinta för att komma i kapp verkligheten utanför skolans värld när det gäller hållbar utveckling (och även ett antal andra områden), men det behövs statligt stöd och nya regionala och kommunala lösningar för att vi ska lyckas med detta.

Wake up call är ett samhällsföretag som arbetar med att inspirera ungdomar till omställning mot ett hållbart samhälle.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu