Synpunkten


Mikael Folkesson • Fristående krönikör för Fria Tidningar.
Fria Tidningen

Altruistisk längtan

Vad innebär det att vara människa? Varför finns vi här på jorden? Finns det en högre mening? Vi går omkring på denna pluttboll i ett väldigt universum och vill inget annat än vara lyckliga. Ändå säger buddhismen att allt står i lågor, liv är lidande, och att det bästa är att nå ett tillstånd av utslocknande. Inte helt olikt Schopenhauer, som sa att det bästa vore att aldrig födas, och att det näst bästa vore att dö.

Vår värld är vår vilja, vi är viljor att vara lyckliga, känna njutning.

Men vad är det som leder till att vi upplever lidande? När vi önskar någonting och det inte uppfylls, då känner vi lidande. Om vi däremot har en önskan som uppfylls tar det bort önskan, därmed sinar även tillfredsställelsen. Det är som att vi förlorar i båda fallen, för vi är i princip nödgade att ge oss ut på jakt efter välbehag. Reklam och media skapar hela tiden nya önskningar i oss – förutom de vi faktiskt behöver för vår överlevnad – som marknadsförs med lockrop om att de ska göra oss lyckligare. Hela tiden måste vi ha mer och mer för att känna oss ok. Den som har 100 kronor vill ha 200 kronor, den som har 200 kronor vill ha 400 kronor och så vidare.

Vart leder oss denna ständigt tilltagande jakt på flyktiga och artificiella njutningar? Det är nog klart för de flesta som läser denna tidning. Om vi inte gör någonting för att förändra vår attityd helt och hållet. Alla kan inte göra det med en gång, men några kan börja. Eller i alla fall försöka. För vad kan vi göra om vi bara är viljor att njuta? Om det är det vi är kan vi inte göra någonting som går emot vår natur.

Alternativet att släcka ut vår vilja för att känna mindre lidande känns inte så attraktivt. Men om vi skiftar fokus från oss själva öppnas möjligheter. Vi är inte vana vid att tänka på andra. Det är verkligen inte lätt.

Vem gör vi saker för? Alltid oss själva. Även om vi intalar oss att vi gör någonting för andra gör vi det alltid för oss själva, för vi tror någonstans att vi kommer att vinna på det.

Oavsett om det finns ett högre syfte vill vi bara bli lyckliga, och det kan vi bara bli om vi tar en god titt på oss själva och ser vilka enorma egoister som döljer sig under ytan. För det är först när vi ser det som vi kan försöka göra någonting åt det.

Vi ser mycket hat i vår värld i dag. Vi ser hur lite andras liv och önskemål är värda. Vi ser ondskan i mänskligheten, vår egen ondska, till exempel i form av uttalanden av skandinaviska soldater om att det är bättre att skjuta ihjäl oskyldiga civila i Afghanistan än att ha sex. Tortyren har gjort sin återkomst med grumliga syften. Listan kan göras lång. Pengar och makt, på alla nivåer.

Men det finns inte bara hat, det finns även kärlek. Eller? Vad är kärlek? Är det när jag säger ”jag älskar dig” och med det menar att jag vill ha någonting av dig, att jag tror att du kan ge mig någonting? Om kärlek är att göra någonting för att uppfylla någons önskningar stämmer det att vi älskar oss själva som inga andra. Vad är avsikten med allt du gör? Är det för dig själv eller för någon annan? Kan vi över huvud taget göra någonting utan att syftet är att det ska få oss själva att må bättre?

Vi vill bara bli lyckliga, det är sådana vi är. Men vi skulle kunna försöka komma ut ur våra bubblor, försöka älska andra på det vis vi älskar oss själva. Om vi har en gemensam önskan att kunna göra saker för andras skull, kan det vara den önskan som vi försöker tillgodose hos varandra. Den önskan som binder oss samman. Vi skulle då kunna ge denna påverkan till varandra, vilket skulle vara den önskan som inte sinar, där vi skulle kunna få njutning i det oändliga, som skulle kunna ersätta den kortsiktiga hetsjakt mot undergång vi nu ägnar oss åt för att hålla oss ovan ytan. Kanske skulle det då, om vi lyckas, bli tydligt för oss vad det är att vara människa.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu