Jag anländer till Helsingborgs Stadspark strax efter halv tre. Sverigedemokraternas ungdomsförbund finns på plats med en styrka på drygt 20 personer. De ropar slagord som ”Inga islamister på våra gator”. Även under det senare torgmötet nämner förbundets talare vad som bör ske på ”våra gator” och ”våra torg”, något som mest är skrattretande eftersom ingen av demonstranterna är bosatt i Helsingborg.

Dessutom undrar jag vilka islamisterna på stadens gator är. Under en tre timmar lång demonstration med respektive motdemonstration kan jag inte se en enda. I parken delar jag ut flygblad och får proklamerat av några killar i svart, som jag senare förstår tillhör grupperingar av lokala Helsingborgsnazister, att de inte vill ha mina ”äckliga flygblad” och att jag är ”en jävla röding”.

Vi motdemonstranter är många fler än SDU:s representanter och vi går under den huvudsakliga parollen ”Islamofobi är rasism!”. En av killarna på vår sida ropar in till motsvarande. Han nämner två namn och undrar om nämnda killar kommer ihåg när de ritade hakkors över en hel skola. Det blir en kort men pinsam tystnad och några i SDU:s led skruvar besvärat på sig.

SDU avmarscherar klockan halv fyra och går via Trädgårdsgatan, Stortorget och Kullagatan för att hålla torgmöte på Konsul Olssons plats. De tar alltså samma väg som nazisterna tog första maj i år.

Själva anledningen till att SDU har valt att besöka Helsingborg är att de anser att det finns planer på att bygga en moské i denna stad – något jag inte kan hålla med om. Än så länge finns byggandet av ett så kallat kulturcentrum i många muslimers önskedrömmar, och att en busslast Sverigedemokrater ska komma långväga ifrån och tala om vad som bör och inte bör finnas i Helsingborg är en dålig täckmantel för SDU:s egentliga åsikter.

Det påtänkta centrumet skulle ha rum för en bönesal, olika fritidsaktiviteter såsom bollspelsplaner, ett bibliotek samt restauranger och grillplats. En moské är över huvud taget inte nämnd. Det oönskade besöket anser många motdemonstranter är provocerande. Om byggandet av en moské skulle komma på tal finns det ett potentiellt och lokalt majoritetsstöd för en sådan. Att denna dessutom skulle vara ett hot mot svensk kultur är ett argument från SDU som inte håller, i synnerhet då Mohamed Hélaoui i Helsingborgs lokaltidning sagt att önskan är att få bygga broar – inte murar.

Som mest tragiskt blir det när förbundets talare vill prata jämställdhetspolitik. Det berättas om hur illa de muslimska kvinnorna behandlas i sina hemländer, hur de diskrimineras, våldtas och mördas. SDU tänker inte på att detta är några bland många orsaker till att dessa människor flyr hit. SDU nämner inte att det i Sverige år 2009 anmäldes 5 937 våldtäkter och 15 693 sexualbrott (BRÅ).

Inte heller nämns att det är svenska vita män som snor åt sig vd-poster och högre löner. Partiet väljer att tala om jämställdhet och feminism i samma andetag som att en muslimsk kvinna är sämre än en svensk. Samtidigt är muslimerna tydligen tillräckligt smarta och farliga för att ta över världen.

Att SDU väljer att filma och fotografera motdemonstrationen för att kartlägga sina meningsmotståndare kan betyda två saker: antingen vill de skrämma oss till tystnad, eller också ser de oss som ett verkligt hot. Dessutom hotas en av våra flygbladsutdelare av SDU:s fotografer. Oavsett syftet med detta är det garanterat i motsättning till Sverigedemokraternas påstående om att ha lagt sina våldsbenägenheter åt sidan. Det är också ett bevis på deras egen osäkerhet.

Efter torgmötet skingras folkmassorna och SDU får poliseskort till platsen de valt att övernatta på. Där väntar mat och fest. Dagen efter lämnar bussarna Helsingborg och tar demonstranterna hem igen.

Vi är många som ofta får kritik för att inte låta dem komma till tals. Men det är så att SD har fel – och så även deras ungdomsförbund. Framför allt har de ett stort fel, och det är att de ljuger. När Sverigedemokraterna slutar sprida rasistisk propaganda med hjälp av lögner, när de slutar att skrämma personer med hot om våld och när de slutar att leka politiker genom att spela på människors rädsla – då kanske jag kan tänka mig att ta debatten med dem.