Fria Tidningen

Gröna utmanar i Colombia

Den populäre colombianske presidenten Alvaro Uribe, som styrt landet sedan 2002, får inte ställa upp till ett andra omval. Regeringens kandidat är istället Juan Manuel Santos, en av Uribes närmaste män. Santos ledde länge i opinionsundersökningarna men har nu fått en stark rival i Antanas Mockus, borgmästare i huvudstaden Bogotá, i två omgångar. Båda får något över 30 procent i opinionsundersökningarna. Det colombianska presidentvalet är därmed vidöppet för första gången sedan 1990-talet.

Antanas Mockus ställer upp för det nybildade Gröna partiet, som han blev medlem i för knappt ett halvår sedan. Han gjorde sig känd för sina excentriska manér då han var rektor för Nationella Universitetet i Bogotá i början av 1990-talet. Bland annat drog han ner byxorna inför en grupp studenter som vägrade låta honom hålla ett tal. Mockus är också känd för att vara genomärlig, bland annat lämnade han tillbaka två miljoner dollar i oanvända kampanjpengar till staten efter parlamentsvalen i mars i år.

Antanas Mockus flaggskepp är utbildning, teknisk utveckling och offentlig förvaltning utan korruption och nepotism. Han vill skapa en ny medborgarkultur med ökat medvetande och han använder gärna komplicerade argument istället för tomma löften. Den säregne kandidaten står någonstans i mitten på den politiska skalan. Hans vicepresidentkandidat är Sergio Fajardo, som gjorde en bejublad insats som borgmästare i Medellín. Liksom Mockus värnar Fajardo om utbildning och korruptionsbekämpning.

Högerkandidaten Juan Manuel Santos har lovat att fortsätta Alvaro Uribes säkerhetspolitik – militär offensiv för att besegra Farc-gerillan – och marknadsvänliga ekonomiska reformer. Det vill säga samma politik som har gett Alvaro Uribe rekordhöga röstsiffror. Men Santos har inte samma starka stöd som Uribe. Möjligen är delar av väljarkåren ändå trött på krigsretoriken och ser Mockus som ett steg bort från ständiga militära konfrontationen med gerillan. För att mildra sin framtoning som högerman tillhörande eliten valde Santos den förre fackföreningsledaren Angelino Garzón till vicepresidentkandidat.

Gemensamt för de två stora kandidaterna är att de i första hand representerar sig själva, inte partier. Mockus använder det Gröna partiet som en politisk plattform medan Santos parti består av Uribes gamla allierade. De saknar tunga partiapparater med starka ideologiska positioner och har händerna fria att regera efter eget tycke. En stor nackdel för Antanas Mockus är att hans parti bara har en handfull parlamentsledamöter, medan Santos kan räkna med stöd från minst halva parlamentet.

Trots åtta års militäroffensiv uppbackad av USA har regeringen inte lyckats krossa Farc. Blott en vecka före valet dödades nio marinsoldater i en misslyckad attack mot ett gerillaläger i djungelprovinsen Caquetá i södra Colombia. I slutet av förra året kidnappade och dödade Farc provinsens guvernör. Enligt officiella uppgifter har kokaodlingarna minskat kraftigt i området under de senaste åren, men stora mängder kokain produceras ännu.

Under den militära offensiven har officerare och soldater fått särskilda belöningar för varje gerillakrigare de har dödat. Det har lett till omfattande operationer där unga män i fattiga stadsdelar har lurats ut i djungeln för att sedan mördas och kläs ut till Farc-soldater. Enligt åklagare kan så många som 2 000 unga män ha fallit offer. Tiotals militärer har dömts till långa fängelsestraff för brotten, men betydligt fler har hittills sluppit rättegång.

Juan Manuel Santos var försvarsminister när massakrerna avslöjades, men hävdar att han inte bär ansvar för brotten och att han har rensat upp i armén efter skandalen.

På plussidan har Juan Manuel Santos flera lyckade operationer mot Farc under sin tid som försvarsminister. De mest spektakulära är flygattacken där den högt uppsatte gerillaledaren Raúl Reyes dödades och fritagningen av politikern Ingrid Betancourt.

Ingen av kandidaterna lär få över hälften av rösterna i morgon. Det innebär att en andra omgång mellan ettan och tvåan hålls den 20 juni. En stor del av colombianerna är dock måttligt intresserade av det jämna presidentvalet och kommer att välja sofflocket före vallokalen. Utbredd fattigdom och lågt förtroende för det politiska systemet har fått över hälften av colombianerna att bojkotta de två senaste valen.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu