Antropologen Fanny Ambjörnsson deltog för några år sedan i ett aldrig avslutat projekt om genusfostran, hur föräldrar tänker kring sina småbarn med avseende på genus. 2008 publicerade hon en artikel i tidskriften Bang om dessa föräldrars, minst sagt, problematiska inställning till färgen rosa – en text som blev mycket uppmärksammad. I ett senare projekt om queeraktivisters livsvillkor och motståndsstrategier återkom Fanny till färgen rosa som ett politiskt verktyg och identitetslek; två vitt skilda inställningar som hon kontrasterade mot varandra i en nyss hållen ABF-föreläsning.

– Det finns en viktig poäng i att se på symboler och tendenser som framstår som harmlösa, men som, tänker jag mig, får konsekvenser, säger Fanny.

Småbarnsföräldrarna i Ambjörnssons studie hade en idé om att undvika stereotyper kring sina döttrar genom att inte klä dem i rosa. Istället skulle könsneutrala färger användas. Resonemang om traditionella könsroller fördes endast kring döttrarna.

– Att pojkarna skulle kläs i rosa sågs nästan som en skymf, medan det tvärtom snarare var något bra för flickorna att klä sig i något som fick dem att associeras till pojkar.

– Det är paradoxalt att denna jämlikhetssträvan blir liktydig med en traditionell genusordning där det feminina är kodad som sämre och mindre värd. Och jag tycker att man kan se denna tendens i stort i vårt samhälle kring hur vi diskuterar jämställdhet, att man underförstått tänker sig att det är det som kodas som kvinnligt som måste förändras, menar hon.

Hur gärna vi än vill tro att vår klädstil är ett personligt projekt som visar på ett personligt tycke och smak, går det inte att komma ifrån att kläder talar mängder om tillhörighet, klass och status, menar Fanny Ambjörnsson.

– Det är också ett tacksamt sätt att analysera maktstrukturer. Rosa är inte bara en småflicksfärg, den konnoterar också icke-seriositet och vulgaritet.

Tittar man sig omkring blir det snabbt tydligt att rosa används som accentfärg bland vuxna kvinnor: en scarf, ett skärp eller ett rosa-bandet märke på kappan. En överdriven mängd rosa i utstyrseln förknippas plötsligt med egenskaper som inte värderas högt i vårt samhälle.

– Skulle jag komma in här i en rosa tyllkjol och en stor rosa rosett i håret då skulle jag förmodligen inte bara bli betraktad som feminin utan också lite halvgalen, oseriös, barnslig och vulgär. Och det hör också ihop med femininitet vilket säger något om hur samhället är inrättat i stort.

Detta för oss in påde queeraktivister som Fannys nya projekt behandlar, där rosa används mest som en ingång till en större diskussion om hur man skapar motståndsstrategier och levbara liv när man befinner sig i en utsatt position i samhället. Hon studerar queeraktivister som tillhör femme-rörelsen.

– Det handlar om unga kvinnor som försöker kontra stereotypa presentationer av genus utan att förkasta alla kvinnliga uttrycksformer. Istället för att göra sig androgyna eller maskulina blandar de femininitet med maskulinitet, överdriver och leker med stereotyper.

– Men det handlar inte bara om att göra ett politiskt statement, utan det är också en form av identifikation och en känsla av att vara obekväm i en viss förväntad roll. Samtidigt blir det mycket svårare om man har en kvinno-kropp och dessutom klär sig feminint att få människor att förstå att det här är en form av politisk verksamhet.

Det är alltså inte alla queeraktivister som använder sig av rosa men färgen belyser ändåde strategier som brukas mot det förutfattade och förväntade. Fanny berättar om en tjej som gillde att ställa normen påhuvudet genom att komma till universitetsföreläsningar klädd i chockrosa och sedan förvåna alla genom att visa sig vara påläst och smart.

– Rosa finns ju också i subkulturen som en form av stämpel, homosexuella i koncentrationslägren fick bära en rosa triangel på sina kläder, en färg som idag har återkrävts och står för kamp för lika rättigheter. Men på det sättet står det också för sexualitet och för av-vikande, problematisk sexualitet i normsamhällets ögon.

Fanny menar att queeraktivister gör påsamma sätt när de använder sig av rosa – i samma andetag som det konnoterar alltför mycket femininitet så konnoterar det också en sexualitet som kolliderar med vad den förväntas vara, som är för mycket och tar för mycket plats, är för problematisk.

– Rosa blir mer och mer spännande ju fler saker som sammanflätas i det där klustret. Förutom sexualitet är ålder en spännande sak. Den så kallade rosa prinsessperioden som folk säger att småflickor hamnar i är något de flesta föräldrar går med på i slutändan för att den inte orkar stå emot. Men det är också något barnen förväntas växa ifrån. Ett fortsatt överdrivet användande av färgen i vuxen ålder konnoteras till barnslighet. Därför blir queeraktivisternas uppvärdering av det infantila också en motståndsstrategi, menar hon och syftar på vissa femme-inisters användande av leksaker och plastsmycken från H&M.

Under samtalet med Fanny Ambjörnsson blir det tydligt hur komplex och mångbottnad en färg kan vara. Motståndet som rosa skall signalera är i sin tur avhängigt en rad ”koder” för att vara verkningsfullt. Det räcker med andra ord inte bara att slänga sig på sig första bästa rosa jacka och tro att det innebär att man leker med samhällets normer. En viktig aspekt i användandet av färgen rosa som motståndsstrategi är bland annat vilka nyanser man väljer till sin identitetslek. Den chockrosa nyansen prefereras av queeraktivisterna, något som , enligt Fanny, skulle kunna knytas till idéer om klasstillhörighet.

– Klasskopplingen är inte självklar men jag skulle undanhålla något om jag inte tog upp den. Det finns en föreställning inom medel-klassen att man inte får vara för mycket och rosa är uppenbarligen för mycket.

Påfrågan om det inte skulle vara ännu mer subversivt att kläsig i babyrosa menar Fanny Ambjörnsson att det förmodligen skulle bli för otydligt för andra människor att se att man bryter mot normer. Istället skulle det tolkas som att man iscensätter en väldigt traditionell bild av kvinnlighet.

– Sen handlar det också om känslan, vad man klarar av att ha på sig och inte. En av tjejerna i undersökningen beskriver att rosa gör henne stark och får henne att våga mer. Hade hon haft babyrosa är det inte säkert att hon skulle känna likadant.