Nya siffror från Inspektionen för strategiska produkter visar att den svenska vapenexporten under förra året uppgick till 13,5 miljarder kronor. Det är en ökning med sju procent jämfört med året innan. Under 2000-talet har vapenexporten trefaldigats och Sverige återfinns bland världens tio största vapenexportörer.

Trots att Sverige enligt regelverket inte får exportera till länder som grovt kränker de mänskliga rättigheterna ligger Pakistan på tredje plats på listan över de största vapenexportdestinationerna.

Pakistan har kärnvapen, trots att landet aldrig undertecknat det internationella ickespridningsavtalet, och befinner sig i en inhemsk konflikt där den regeringstrogna armén tappat kontrollen över delar av landet, som istället styrs av talibaner.

Inom alliansen råder i allmänhet en positiv syn på vapenexport förutom hos Folkpartiet, där Birgitta Ohlsson kritiserat vapenexporten bland annat till just Pakistan och 2007 krävt att den skulle frysas, efter massarresteringar av oppositionella och att de demokratiska valen i landet skjutits upp.

Vad gäller de rödgröna har tidigare Vänsterpartiet och Miljöpartiet varit kritiska till vapenexporten medan Socialdemokraterna varit mer positiva. Men i januari presenterade de rödgröna en överenskommelse om en mer restriktiv vapenexport i sin plattform för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik.

Bland annat vill de rödgröna att ”framtidens regelverk för krigsmaterielexport ska formuleras så att det utesluter möjligheterna för Sverige att exportera krigsmateriel till länder som begår grova och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna”. Hur restriktivt det här ska tolkas och vilka länder som kommer att omfattas är svårt att få svar på. Vänsterpartiet har sagt att det vore skandal om vapenexporten till Pakistan får fortsätta vid en rödgrön valseger, men Socialdemokraterna är försiktigare.

– Det är klart att det här diskussionerna vi för handlar om en skärpning i allmänhet. Bland annat Pakistan, Turkiet och Indien hör ju till de länder man får diskutera, säger Kent Härstedt, socialdemokratisk ledamot i utrikesutskottet.

De rödgröna tar i sin plattform om säkerhetspolitiken även upp Sveriges politik för global utveckling (PGU), som säger att regeringen i all politik som förs ska ha två perspektiv: fattiga människors perspektiv på utveckling och ett rättighetsperspektiv. De rödgröna menar att ”svensk export och import av krigsmateriel ska vara koherent med” PGU.

Det är någonting som också det antimilitaristiska nätverket Ofog, som är starkt kritiska till vapenexporten, trycker på:

– Vi väljer att exportera till oerhört fattiga länder, och riksdagen bortser helt från PGU. Sydafrika, som med afrikanska mått är rikt, har ändå miljontals fattiga. Istället för att sälja svindyra Jasplan skulle Sverige ekonomiskt kunna stötta det civila samhället. Vår vapenexport motverkar direkt våra försök att minska fattigdomen i världen, säger Martin Smedjeback från Ofog.

Kent Härstedt poängterar skillnaden mellan materiel som kan användas till krigföring och till försvar.

– Vi vill inte förbjuda fattiga länder ett försvar, där vill jag ändå säga att de ska ha rätt att ha det. Alla länder har rätt att ha ett skydd, säger han.

Men nätverket Ofog har som målsättning att den svenska vapenexporten helt ska upphöra.

– Det är ett problem att vi exporterar vapen. FN pratar om hur viktigt det är med nedrustning generellt, och forskning visar att ju fler vapen det finns att tillgå, desto mer ökar de väpnade konflikterna, säger Martin Smedjeback.

Att det skulle spela någon roll om det handlar om försvars- eller krigsmateriel tycker han inte.

– Det är ändå militärindustrin som tjänar på handeln.