Skriet från vildmarken | Fria.Nu
Birger Schlaug

Synpunkten


Birger Schlaug
Fria Tidningen

Skriet från vildmarken

Människor i storstäder försvarar vargen. Men blir skiträdda så fort de kommer utanför betongstaden. Vid sommarstugan, om de är begåvade med en sådan, håller de sig vid husknuten eller inom en tiometersradie från stadsjeepen. Storstadsbor bör hålla käften när det gäller vargjakt.

Så låter det i trakterna där jag bor. De som tycker något annat – och där är faktiskt ganska många – väljer ofta att hålla tyst.

Jag tillhör dem som flyttat ut på vischan från storstaden. Jag lever med skog bakom husknuten. Skog där varg vandrar. Och, trots att jag bott på vischan i över 30 år, så gillar jag att det finns varg här. För det gör det emellanåt. Det gäller bara att våga uppleva, att ha förmåga att spåra och att se.

Vi är faktiskt många som bor utanför Stockholm som gillar varg. Det är en myt att alla på landet är varghatare. Jag vågar påstå att det finns en tyst majoritet som gillar rovdjur även här. Havsörn, lodjur och till och med varg. Jag har förresten sett dem alla tre utanför husknuten. I gränslandet mellan Sörmland och Östergötland.

Det jag vill ha sagt är att det finns stora mängder människor som vill bo på landet därför att det finns något som kan kallas vildmark inpå knuten. Där man både kan njuta av rävungar som leker i skogsbrynet, som höra vargens ylande. Man behöver såldes inte gömma sig i stenöknen för att försvara vargen, vilket Jägarförbundet tycks tro. Eller åtminstone bygga myter på.
 
Det är Jägarförbundet som har lobbat till sig lustjakt på varg.  För att tillgodose sina mest upphetsade medlemmar. Resultatet av årets vargjakt blev givetvis förskräckande. Med motiveringen att man var upphetsad av att se varg, så skadesköt man ännu mer snett och vint än vanligt. Under åren 2000 - 2005 betalade försäkringsbolaget Agria ut ersättning för 78 hundar som angripits av rovdjur – men samtidigt betalade man ut ersättning för 135 vådaskjutna hundar… Nu sköt man, med varghat i blick, även alfadjur och föräldrar till små ungar, med resultat att ungarna blir ensamma och därmed riskerar att utveckla ett för vargar onaturligt beteende. Vilket gör att man får motiv att skjuta också dem nästa höst.

Det formella skälet till vargjakten var att genetiskt dåliga exemplar skulle avföras från de levandes skara. I sann jägarlogik sköt man givetvis glatt och upphetsat även på friska och starka djur.

Trots detta totala misslyckande vill jägare – till och med så pass kloka dylika som Per Gahrton – att det ska vara just jägare som fortsätter att hålla vargstammen inom den beslutade nivån på 210 ynka djur i vårt land. Vilket naturligtvis är förkastligt. Ska man vidmakthålla beslutet att det bara får finnas 210 vargar i landet, och att de med genetiska åkommor ska avvecklas, bör det bli forskarnas uppdrag att avliva de ungar som föds med genetiska skador. Hur mycket än Jägarförbundet kommer att storma därför att man tagit ifrån dem en extra, närmast pornografiskt laddad, julafton.

Det är beklämmande att borgare och sossar i skön förening lovar fortsatt jakt. Det är bedrövligt och fegt att de beslutat att det stora landet Sverige bara ska ha 210 vargar.

Ur ett globalt perspektiv har regeringen, genom sitt sätt att agera i vargfrågan, på ett effektivt sätt gjort det omöjligt för Sverige att driva på för att andra länder ska skydda elefanter, tigrar, lejon, pandor… Det enda miljöministern kan göra i internationella sammanhang är att i fortsättningen hålla truten.

Trovärdigheten slaktades i takt med att vargarna slaktades. Förstår han det? Eller är det månde så att det finns ett gammalt kolonialt arv i riksdagsmajoritetens rovdjurspolitik? Ett arv som säger att vita män och kvinnor inte ska behöva ta ansvar för det vilda, utan att det är en uppgift för andra, inte lika upphöjda och civiliserade, folk?

Fakta: 

<h2>Birger Schlaug är debattör och fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria.Nu