Kultur, valfrihet och Skapande Skola | Fria.Nu

Synpunkten


Maud Lindström • Artist och fristående krönikör för Fria Tidningar.
Fria Tidningen

Kultur, valfrihet och Skapande Skola

Ska det bli teater? frågar niondeklassen när de kommer in och sätter sig på stolarna jag släpat fram och ställt i ordning i Kulturhuset. ”Nej, det ska bli musik, dikter och viktiga berättelser!” svarar jag. ”Jag är visartist och poet, och det här är en workshop som heter Skapande Skola. Jag ska spela och läsa lite för er, och så ska ni få skriva själva också, om vad som är viktigt i era liv. Kommer det någon lärare?” Det vet de inte. De har bara blivit hitkommenderade av rektorn. ”Hur länge ska vi hålla på?” undrar de.

Skapande skola, som infördes 2008, är, enligt egen utsago, regeringens ”viktigaste kulturpolitiska nysatsning under mandatperioden”. Det är dit en stor del av de statliga medlen till kultur för barn och unga ska gå, om kulturpropositionen, som presenterades av kulturminister Lena Adehlson Liljeroth för ett par veckor sedan, antas av riksdagen. Syftet med Skapande Skola är att kulturen ska integreras långsiktigt som en del av lärandet i skolan. I samarbete med kommunen kan skolorna söka bidrag från Statens kulturråd till att anlita professionella musiker, dansare och konstnärer för att ”öka den professionella kulturverksamheten” och ge eleverna ”tillgång till kulturens alla uttrycksformer”. Eleverna ska dessutom inte bara ha stort inflytande över vilken sorts kultur de ska jobba med, utan också inspireras och uppmuntras till eget skapande. Tilltron till Skapande Skola-satsningen är stor; så stor att summan som ska fördelas utökas från 55 miljoner förra året till 112 miljoner nästa år. Från att tidigare ha varit riktad till elever i årskurs 7–9 ska Skapande Skola från 2010 även omfatta årskurs 4–6, och om ett par år ska förhoppningsvis hela grundskolan kunna söka bidraget.

Jag och min lilla workshop är alltså produkten av toppmoderna kulturpolitiska beslut, där professionell, lärande, elevinflytande och valfrihet är nyckelord. Men det är ändå något som inte riktigt stämmer. Eleverna, som jag trodde hade fått vara med och fatta beslutet att boka mig, känner alltså inte till att jag spelar musik. Kulturombudet som bokade mig är stressad och hinner bara vara med på en halv workshop. Hon har inte fått någon extra tid avsatt för det här projektet utan har skött planeringen utöver sin ordinarie arbetstid. Lärarna är vänliga men verkar inte vara förberedda på vad det ska handla om, och en av dem kan inte ens stanna kvar på hela passet. Rektorn har viktigare saker att tänka på än att jag ska komma, och plötsligt passar inte de datum vi gjort upp utan ändras dagen innan genomförandet. Jag får boka om mina dyra tågbiljetter. Men det gör inte så mycket. Det är ju staten som betalar.

Få har väl något att invända mot att det satsas pengar på kultur i skolan eller att elevinflytande och valfrihet ökar. Men för att Skapande Skola-projekten ska ”öka den professionella kulturverksamheten” lika mycket som regeringen vill krävs det något mer än bara tillskjutna medel för inköp av kulturtjänster. Skapande Skola-bidraget förutsätter att skolorna har egna resurser för planering, elevdemokrati och kommunikation mellan kulturombudet, lärarna och utövaren; resurser som sällan finns i verkligheten. Dessutom innehåller Skapande Skola inga långsiktiga satsningar på de som ska skriva och förmedla musik, teater eller dansföreställningar för barn och unga; bara pengar för att köpa in den färdiga produktionen. Visst skrev mina niondeklasser fantastiska berättelser om sig själva, efter att den första förvirringen gått över. Men jag kan ändå inte sluta tänka på hur mycket mer vi alla troligen hade fått ut av de där Skapande Skola-pengarna om de satsats på direkt på kultur, skola och demokrati istället för på en frihet att välja, som ändå verkar vara helt omöjlig för skolorna att använda sig av.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria.Nu