Fria Tidningen

Titta noga under skalet

Bananen är den populäraste tropiska frukten i Europa. Och Sverige ligger i framkant: här äter vi 19 kilo bananer per person och år, mest i hela världen om man bortser från länder där bananer är basföda.

Den smak- och näringsrika bananens historia är dessvärre blodsbesudlad. Exploatering av människa och natur har följt varhelst de multinationella bananjättarna har etablerat sig. De har dragit nytta av och bistått militärstyren (Chiquita, Dole), varit med om att finansiera mord och tortyr (Chiquita) och spridit gifter som skadat ekosystemet (Chiquita, Dole).

Goliatföretagen har bidragit till att göra länder som Costa Rica och Nicaragua till monokulturer, vars ekonomier är totalt beroende av ett fåtal exportvaror. En tredjedel av de bananer som säljs i Sverige kommer från just Costa Rica.

Ämnet för Fredrik Gerttens dokumentär Bananas! är naturligt nog av mer begränsad karaktär: den över fem år långa process som tolv plantagearbetare i Nicaragua fortfarande driver mot den amerikanska bananjätten Dole. Arbetarna påstår sig ha blivit sterila av bekämpningsmedlet Nemagon/Fumazone (DBCP) under 1970-talet och drar därför Dole inför rätta med hjälp av den något excentriske amerikanske advokaten Juan Dominguez.

2007 kommer en domstol fram till att sex av dem har rätt till skadestånd. Dole å sin sida anklagar Dominguez för att ha fabricerat bevis och manipulerat vittnen. Företaget har överklagat domen och i december får vi veta vem som får rätt.

Att DBCP är farligt är dock oomtvistat. Riskerna var väl kända redan innan det cancerstämplades av amerikanska Environmental protection agency 1975. Det förbjöds i USA 1979 efter att 35 personer i landet blivit sterila. Det visste Dole, men valde att inte agera. Tvärtom, farorna tystades ner och tillverkaren Dow Chemicals, som meddelade att man tänkte sluta tillverka bekämpningsmedlet, hotades med kontraktsbrott om man inte fortsatte leverera det.

Bananas!* är ingen okritisk, ljummen skildring, inte heller en svartvit propagandafilm. Doles nonchalans gentemot arbetarnas liv och hälsa framträder med all önskvärd tydlighet i rätten. Samtidigt är företagets vd mänsklig och skojfrisk. Arbetarna tycks ljuga ibland och hjälteadvokaten själv är inte bara en stor människovän utan hyser också en skruvad kärlek till snabba bilar och amerikansk frihet.

Att fattiga från tredje världen kommer för att vittna i en amerikansk domstol är något unikt. Tyvärr saknas utblicken i Gerttens film. Varför inte ett ord om de 600 honduranska arbetare som 2005 lämnade in en liknande stämning i Los Angeles? Problemet med DBCP är inte isolerat till Dole. Del Monte och Chiquita har också använt det. Inte bara Dow Chemicals utan också Shell har tillverkat det.

Jag saknar även ett historiskt djup. Gertten snuddar bara helt kort vid kopplingen mellan Dole och diktatorn Somozas styre. Allt ryms förstås inte i en film, men ett något större grepp hade inte skadat.

Uppmärksamheten runt Bananas! har inte handlat om något av detta. Inte om blodspengar, oinskränkt företagsmakt eller offrens situation. Utan om yttrandefrihet. Visst har Doles agerande varit exceptionellt. Men frågan är om vi inte missar något här.

Allt ljus på yttrandefriheten riskerar att placera filmens budskap i skuggan. Det menar Sydsvenskans kulturjournalist Andreas Ekström i tidningen Journalisten (10/8): ”I den mån någon alls kommer ihåg att tala om Dole, så talar man om Doles juridiska aggressivitet i detta specifika fall. Inte ett ord om giftet. Inget om dödsfallen.”

Ekström har en poäng. Dole har råd att anlita USA:s bästa advokater. Varför skulle man inte också ha råd med, och prioritera, en mediestrategi som heter duga? Man har känt till att filmen spelas in. Ändå agerar all världens journalister som om Dole har tagits på sängen. Varför? Därför att det blir en bättre story: en metakommentar till filmens kamp mellan David och Goliat – Gertten från lilla Sverige mot stora, stygga amerikanska vargen.

I dag har Dole liksom alla storföretag långa deklarationer om företagsansvar (corporate responsibility). Men hur ser det ut i praktiken? I en studie som organisationen Action aid utförde på plats i Costa Rica 2007 vittnar arbetare hos Dole och Chiquita om låga löner, osäkra anställningsförhållanden, motarbetade fackföreningar – och spridning av kemikalier som förgiftar människor och miljö. Trots att flera konventioner ska förhindra sådant.

”Plantagerna ger arbete men dödar oss långsamt”, mässar en präst i filmen till arbetarna. Det ger en antydan om att Gerttens övergripande syfte har varit att måla en bild av kapitalismens hänsynslöshet. Människovärdet är inte absolut, utan står i förhållande till ekonomiska faktorer. Bananer är viktigare än vissa människor.

Faktiskt är det bara så Doles nonchalans kan förstås. Alternativet vore att kalla det ”ondska” – ett lika populärt som fruktlöst begrepp i sådana här sammanhang.

Fakta: 

Film

Bananas!*

Regi Fredrik Gertten Bolag WG Film

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Nu skrivs 80-talets ockupanthistoria

Boken Vårt 80-tal dokumenterar husockupationer och vänsteraktivism. "Nu skriver vi vår egen historia", säger Mandra Wabäck, redaktör.

Stockholms Fria

Proggen befriade teatern

Fria Proteatern demokratiserade teatern, fick arbetarna till de fina salongerna och åskådliggjorde konflikten mellan arbete och kapital, skriver Kristian Borg.

Stockholms Fria

Podden som skapar ett vi

Från en källare på krogen Paradiso vid Mariatorget gör Mahan Mova, Arjan Shoeybi och Victor De Almeida podden Ni e med oss, om urban kultur och framgång.

Stockholms Fria

© 2024 Fria.Nu