År 2000 antog riksdagen den nationella handlingsplanen Från patient till medborgare, som innebär att kollektivtrafiken ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättningar och att enkelt avhjälpta hinder vid allmänna platser ska vara eliminerade år 2010.

Därför har man skrivit in i statens transportpolitiska mål att hinder vid offentliga resor, som tåg och spårvagnar, ska åtgärdas.

– Tanken är så många som möjligt ska kunna resa med den allmänna kollektivtrafiken och inte vara beroende av speciallösningar som färdtjänst. Det vinner både de berörda personerna och samhällsekonomin på, säger Ulf Andersson, departementsekreterare på näringsdepartementet.

Vi ska dock backa bandet några år. Redan 1979 kom en lag om handikappanpassad kollektivtrafik, men den kritiserades för att vara tandlös eftersom det fanns få sanktionsmöjligheter. Likadant är det med den nationella handlingsplanen, eftersom den är just en plan och inte någon lag. Därför går det inte att utkräva något juridiskt ansvar om kommunerna eller staten misslyckas med målen.

– Men man kan utkräva politiskt ansvar från riksdag och regering, säger Ulf Andersson.

Det är inte bara kollektivtrafiken som ska vara tillgänglig 2010, enligt den nationella handlingsplanen. Även andra hinder på offentliga platser ska bort. Enligt Plan- och bygglagen ska alla enkelt avhjälpta hinder vara borta från lokaler och platser dit allmänheten har tillträde den 1 januari 2010. Till allmänna utrymmen räknas till exempel vårdcentraler, biografer, järnvägsstationer och gator.

Vad som räknas som ”enkelt avhjälpt” bedöms från fall till fall, och man ska väga de ekonomiska konsekvenserna mot nyttan av anpassningen. Vad det innebär i verkligheten kommer FRIA granska under hösten.

Ansvarig för tillgängligheten är den som äger lokalen eller ansvarar för platsen.

Vad händer då om hinder finns kvar den 1 januari? Egentligen ingenting, enligt Malena Swanson, departementsekreterare på miljödepartementet.

– Det är kommunerna som har tillsynsansvar och målet är att hindren ska vara undanröjda 2010. Men det vet vi att det inte kommer att ske, det finns fortfarande allt för många hinder kvar.

På sin hemsida skriver De Handikappades Riksförbund: ”Vi glömmer inte vad riksdagen sa år 2000. När vi tittar i almanackan så inser vi att det brådskar”.