Efter de uppmärksammade attentaten i mars har klimatet återigen hårdnat på Nordirland. Utbrytargrupper från den Irländska republikanska armén, IRA, har avancerat sina positioner i krisens spår och tolv år efter fredsavtalet oroar sig myndigheterna för att konflikten ska blossa upp igen.

Efter attacken på militärbasen Massereene strax utanför Belfast, då två brittiska soldater dödades, ringde utbrytargruppen Real IRA, RIRA, upp Suzanne Breen och tog på sig ansvaret för dådet. Strax före det traditionella påskfirandet i april kontaktade RIRA henne igen och tog på sig ytterligare ett dåd – ett mord som skedde för tre år sedan.

Suzanne Breen är en etablerad och prisbelönt journalist som i över tio år bevakat och analyserat konflikten på Nordirland. När FRIA når henne på telefon i hennes hem i Belfast har det gått en dryg vecka sedan hon fick hembesök av den nordirländska polisen PSNI. Polisen överlämnade ett skriftligt krav om att hon inom tre dagar skulle lämna över dator, anteckningar, mobiltelefon och annat material som hon använt när hon skrev artiklarna om RIRA.

Breen vägrade ge dem materialet eftersom det både strider mot journalistikens grundregler och skulle försätta henne i en påtaglig livsfara. Polisen hotade då med att åtala henne enligt en lag från år 2000 enligt vilken hon kan dömas för att ha medverkat till terrorism och fängslas i minst tio år.

Vad har hänt sedan dess?

– Inte mycket, faktiskt ingenting, säger Suzanne Breen.

– Polisen har ställt sina krav, men jag har vägrat att efterfölja dem. Jag har inte hört något från varken domare eller åklagare.

Vad säger detta om tillståndet för den nordirländska demokratin?

– Polisen har visat sig oförmögna att ge sig på Real IRA och det känns som att eftersom de har fått utstå kritik för hur de arbetat hittills nu söker ”lätta mål”. Bland annat fick de utstå kritik för att de inte ingrep när RIRA framträdde öppet i Derry efter påskhelgen.

– Det känns som om polisen försöker skicka meddelandet att journalister ska förneka förekomsten av sådana grupper som fortfarande använder terrorism som medel.

– Journalister är alltid ”lätta mål”, de vet mycket väl att jag inte är inblandad eller stödjer dessa grupper. De försöker tysta terroristerna genom att få oss att inte skriva om dem.

Sedan Breen offentliggjort polisens krav har hon fått starkt stöd från fackföreningar, akademiker och journalistkollegor. Breens tidning Sunday Tribune, så väl som annan irländsk och brittisk press, ställer sig helt bakom henne.

För tio år sedan åtalades Breens företrädare Ed Moloney i ett liknande fall. Efter en flerårig process lades fallet ned och Moloney friades från alla misstankar.

Tror du Moloneypraxisen kan påverka ditt fall?

– Jag hoppas det. Men samtidigt är det en annan situation nu. Det här är första gången en journalist kommer att åtalas enligt den nya terroristlagstiftningen.

– Jag kommer dock i fortsättningen fortfarande vägra uppge mina källor, både av professionella och privata skäl. Jag prioriterar min familj och min son och skulle aldrig vilja utsätta dem för fara, som jag gör om jag går med på polisens krav.

– Det handlar också om min yrkesstolthet. Jag har intervjuat terrorister förut, från alla sidor, och kommer fortsätta att göra det. Jag stöder ingen i konflikten. Jag är en professionell journalist, jag kommer aldrig att uppge mina källor, det är själva grunden för god journalistik.

Även om fallet leder till att du faktiskt ställs inför domstol under terroristlagstiftningen?

– Jag kommer fortfarande att vägra uppge mina källor. De kan inte skrämma mig till att sluta arbeta som journalist.