Det jag vill reagera på är att medias roll försvinner i det övriga. Ryktesspridningen var erbarmlig under dessa fyra dagar och redan en vecka före såväl Göteborgsposten/GT och lokalradions vikarier.

Jag jobbade själv mitt i smeten som fotograf på en bildbyrå och hade allt i knät dagligen. En snurrig bildredaktör skapade kaos på redaktionen och gav uppdrag efter uppdrag att leta efter bilar med vapen. Jag tillhörde en av fotograferna. Man undrade...?

Två veckor innan EU-toppmötet inköptes svarta ishockeyhjälmar med en vit klisterlapp som det med spritpenna skrivits press på. Det liknade revy. Skottsäkra västar låg snyggt uppradade på ett bord. Detta dåraktiga initiativ skapade både rädsla och funderingar liksom vanmakt över vad som var på gång.

Berörd bildredaktör var i ständig kontakt med polishuset på Skånegatan med sina kompisar som drog i honom detta snömos som han sedan skrev ut fotouppdragslappar på.

Byrån bestod av fyra drivna tjejer som fotografer och de visade rädsla. Jag såg det i ögonen på dem. Jag var rädd själv. Ska det bli krig eller något frågade jag mig.
Göteborgsposten som äger bildbyrån hakade på genom att veckan innan piska upp stämningen med stora rubriker "enbart" på polisuppgifter som inte gick att kolla. Den politiske chefredaktören skrev att: "Göteborgarna älskar sina poliser."

GT fick totalt hjärnsläpp gällande beväpnade 'terrorister' och man höll på att kissa i byxorna på redaktionen. Så här i efterhand så stämmer inte någonting vad denna tidning skrev. Jag ser det som anstiftan till att skapa kaos bland läsarna för att kränga lösnummer.

På Sveriges Radio hade de dragit igång semestrarna lagom till EU-toppmötet och fått in vikarier från olika journalisthögskolor som skulle praktisera över sommaren. De fick lalla på fritt och P4-rapporteringen tedde sig rent komisk i vissa inslag. Den planeringen lär gå till historien inom SR Göteborg.

Men att angripa media som jag nu gör är som att svära i kyrkan. Men jag tar risken.
Summan av det hela blev att jag som nytillträdd vd på bildbyrån ertappade den galne bildredaktören med två poliser som glatt förevisades kravallbilderna från dessa fyra dagar. Dagen efter skulle en av dem in och vittna i tingsrätten mot en demonstrant. Jag bet mig i tungan och slängde ut både poliser och bildredaktör. Sedan fick jag kicken.

Kontenta: Göteborgspostens redaktion och dess bildbyrå var rädda om sina kompisar på Polishuset i Göteborg. Det var inte så bra att jag röjde svågerinformationen mellan parterna.