Hur förklarar man en skev rättsordning för en av rättspatos uppfylld elvaåring som fostrats till att tro på berättelsen om alla människors lika värde? Hur berättar man att regeringen i hennes land, liksom regimerna i övriga EU, Förenta staterna och FN:s säkerhetsråd givit sitt tysta medgivande till en aggression som närmar sig folkmordets ursinne samtidigt som de talar högt om allas likhet inför lagen? Börjar man med den internationella rättens koloniala ursprung? Med Förenta nationernas organisationsstruktur som försäkrar de gamla kolonialmakterna och världens rikaste stater fortsatt hegemoni på bekostnad av världens fattigare stater och den deklaration om människans universella rättigheter som utgör FN:s påstådda grundval? Eller med berättelsen om hur kolonialmakterna lät ett koloniserat arabiskt folk betala för den judiska förintelsen under andra världskriget, trots att det inte var araberna utan tyskarna och deras europeiska medlöpare som gjort sig skyldiga till folkmord?

Tre veckor in i det folkrättsvidriga anfallskriget mot Gazas befolkning höjs – äntligen – röster för att ställa de ansvariga inför rätta. ”En åklagare bör göra en ordentlig utredning och bedöma om Israel passerat gränsen för vad som är försvarbart”, anser Hans Corell, FN:s tidigare rättschef.

I arton månader har Israel i strid med folkrätten hållit Gaza i blockad. Tillgången till mat, vatten, energi och medicin har strypts i en utsträckning som slagit ut 95 procent av företagen i Gaza och gjort 80 procent av områdets invånare beroende av de hjälpsändningar Israel regelbundet stoppar. Denna utarmade och i princip försvarslösa befolkning anfalls nu av världens fjärde starkaste militärmakt, vars blockad hindrar människor att fly kriget – vilket igen är ett flagrant brott mot folkrätten. Som en symbolisk maktdemonstration anföll Israel FN:s högkvarter i Gaza med förbjudna fosforgranater samma dag som FN:s generalsekretare Ban Ki-Moon anlände till Israel. Uppenbarligen känner sig Israels regim straffrättsligt onåbar. Men så har de ju framgångsrikt utmanat FN i årtionden.

I strid med FN:s delningsbeslut från 1947 och raden av senare resolutioner som understrukit palestiniernas rätt att leva i fred i en självständig stat med säkra gränser har Israel konsekvent vägrat erkänna Palestinas rätt att existera och med vapenmakt koloniserat allt mer av det territorium FN definierat som palestinskt. Det är inte ens första gången Israel anfaller FN. Under kriget mot Libanon 1996 anfölls en FN-postering i Qana dit civila libaneser sökt sin tillflykt. 106 skyddssökande dödades. FN:s generalförsamling beslöt att Israel skulle betala för återuppbyggnaden, vilket Israel med stöd av USA konsekvent har negligerat utan åtgärd. Inget annat land i regionen skulle så totalt kunna strunta i FN:s beslut utan att drabbas av sanktioner.

Israel-Palestinakonflikten är som ett mikrokosmos som i sig innefattar striden om globalsamhällets framtida ordning. I Israel-Palestina trasar den starkes rätt sönder talet om människans okränkbara rättigheter och allas likhet inför lagen.

Hur förklarar man det för en elvaåring?