Li Kolker kommer flängande med en harpa över axeln upp för trapporna vid Mariatorgets tunnelbanestation, där vi har stämt träff för att prata om henne som ”storasyster” på Tjejzonen.

– Den fick jag av min pappa för ett år sedan och nu går jag på kurs och lär mig spela på den, berättar hon på väg till Café Rival.

Förutom att spela harpa, jobbar hon som museilärare på Historiska museet, vilket betyder att hon visar skolklasser och andra runt och förklarar vad de tittar på. Sin arkeologiexamen har hon byggt på med pedagogik och en curatorutbildning som handlar om utställningspedagogik och museernas historia.

För ett år sedan kände Li Kolker ett behov av att göra något mer för andra människor. Hon gick in på Volontärbyråns hemsida eftersom hon inte hade en relevant utbildning och Tjejzonen blev ett naturligt val.

– Jag kände mig själv annorlunda, ful, dum och fel under högstadietiden. Därför tänkte jag att jag kunde göra en insats för tjejer i samma situation, som dessutom kanske inte hade samma bakgrund som jag med en bra uppväxt och stöttande föräldrar. Utan ett sådant stöd är det svårt att ta sig igenom den tiden.

Efter en kurs i samtalsteknik och bemötande i olika situationer, blev Li Kolker i mars tilldelad sin nio år yngre ”lillasyster” som är 20 år. De går på bio eller teater tillsammans, fikar på stan eller går på Tjejzonens pysselkvällar tillsammans. De träffas två gånger per månad och däremellan har de kontakt via mail och sms.

– Att vi träffas två gånger per månad är en medveten gräns. Vi har uttalade roller. Vår relation ska inte vara alltför familjär. Förutom vid våra träffar lever vi var sitt liv.

Istället ska Li Kolker vara en resurs för lillasystern, någon som hon kan prata med om vad som hänt sedan sist de sågs, om sina tankar, drömmar och om framtiden.

– Hon står hela tiden i centrum även om jag ibland använder exempel ur mitt eget liv. Jag ger henne stöd och fast mark att ta spjärn emot för att hon ska orka och våga satsa på sig själv.

Li Kolker poängterar att deras möten inte ska leda till att hon försöker lösa lillasysterns problem. Storasystrar får lägga sin eventuella fixarmentalitet åt sidan för att istället späda på lillasysterns självförtroende så att hon själv får kraft att hantera sitt liv på egen hand.

– Istället ska jag vara som en bekräftande jämförelse, att det hon känner är normalt och att andra känner samma sak ibland.

Att fungera lillasyster och storasyster gör man under en begränsad tid av sitt liv. Tjejzonen har en kontinuerlig kontakt med parterna för att kontrollera att relationen fungerar bra. Var sjätte månad utvärderas deras relation för att se om det finns ytterligare behov av att relationen fortsätter.

– Om min lillasyster behöver mig ställer jag gärna upp ytterligare en period, säger Li Kolker.