Identitet: lönearbetare | Fria.Nu
Birger Schlaug

Synpunkten


Birger Schlaug
Fria.Nu

Identitet: lönearbetare

Det sägs att det är kris för att Volvo inte får sälja så många personbilar som man planerat. Men, allvarligt talat, vore det inte större kris om Volvo skulle få sälja dem? 

Det sägs att det är kris därför att Volvo inte får sälja planerade 14 000 nya lastbilar på Europamarknaden. Men, allvarligt talar, skulle det inte vara mer kris om man fått sälja dem? Det Europa behöver är ju knappast fler transporter…

Det sägs att det är kris för att H&M får sälja mindre kläder än förra hösten. Som om svenska garderober vore tomma…

Det sägs att det är kris för att skobranschen ser ut att få minskad tillväxt. Men, allvarligt talat, har inte de flesta av oss ganska många skor redan?

Jag såg en intervju med en kvinna som fått ledigt från jobbet fram till jul, med full lön, på grund av att företaget fått färre order. Kvinnan klagade på att hon inte hade något att göra. För utan jobbet kunde hon inte sysselsätta sig.

Där har vi krisen! Ett samhälle där medborgarna inte kan fylla sin tid om de inte har ett lönearbete att gå till är ett samhälle i kris. Ett samhälle där målet är att ”skapa sysselsättning” till vuxna människor, som om de vore småbarn som måste sysselsättas, är ett sjukt samhälle därför att det reducerat medborgare till en identitet som lönearbetare.

I ett friskt samhälle skulle varje människa som blir ledig från jobbet, med full lön, jubla över den fria tiden, göra allt det där som man drömt om, sticka ner till idrottsklubben för att fråga om man kan hjälpa till med nåt, dra till sjukhemmet för att fråga om man kan läsa för någon, sticka till biblioteket och låna böcker och musik, sätta sig och fika med grannarna, skriva det där man drömt om att skriva, plocka fram gitarren, dra och fiska, skriva poesi och skapa musik.

När vi fått ett samhälle där vi inte kan ta tillvara på fri tid är vi jävligt illa ute.

Och mycket riktigt. Världens ledare samlas för att restaurera den globala ekonomin. Sätta igång tillväxten, stimulera konsumtionen, dra igång transporterna, få oss att bete oss som de konsumerande klimatsvin som deras tillväxtmodell behöver. Halleluja!

Jag skulle vilja se svenska politiker lyfta sig från tillväxtmanins fantasivärld och ställa frågan: Vad gör vi nu? Istället för att göra allt för att fortsätta på det system man vet inte är hållbart, eller ens ger oss lycka så länge det varar.

Vi har nått enorma materiella framgångar, generationer har jobbat och slitit och för att barn och barnbarn skulle kunna ta tillvara på allt det som skapats. Nu, just nu, vore läge att sänka arbetstiden, punktera myten om den evigt växande konsumtionen, varva ner och växla om. Låta annat än ekonomin växa: nämligen den fria tiden, kulturen och eftertanken.

Klimatkrisen och den så kallade finanskrisen borde fungera som spark i baken på oss, så att vi vaknar upp och inser att vi skulle kunna få så enormt mycket bättre liv om vi bröt oss ur det ekonomiska slaveri som vi fångats i. Men ingen törs säga det, alla politiker lallar med i pratet om att än en gång få igång tillväxten, skapa mer sysselsättning och få människor i arbete. Ett extra barnbidrag till folket, skriker sossarna, annars kanske inte julhandeln slår rekord i år. Och det vore ju kris om den skulle hamna på 2005 års nivå…

Ingen törs utmana systemet. För vi lever ju numera i ett tvåpartisystem. Varje tanke som utmanar de normer som styr de båda blocken är förbjuden. De båda blocken är poler på samma utvecklingsväg. Konsumtion. Tillväxt. Skövling. Sysselsättning. Mer. Större. Ökade volymer.

Det är mer av pittoreska skäl man kan byta regering, grädden på moset är lite mindre oaptitlig, men moset är detsamma. Det är fan i mig kris.

Fakta: 

<h2><a href="http://www.fria.nu/byline/birger-schlaug">Birger Schlaug</a><br>är debattör och<br>fristående krönikör&nbsp;<br>för Fria Tidningar.</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2019 Fria.Nu