Ett par minuter före mordet på Sveriges regeringschef Olof Palme den 28 februari 1986 kom två unga finskor promenerande fram mot korsningen av Sveavägen och Tunnelgatan. De hade varit på bio och fått tid över innan de skulle ta tåget hem till sin förort. Anki och Anneli - som de senare kommit att kallas - bestämde sig för att gå via Sveavägen och titta i skyltfönster. Så småningom började de fundera på hur mycket tid de hade kvar men ingen av dem bar den kvällen någon klocka.

I höjd med färgbutiken Dekorima står en man som de tänker fråga. Just som hon vänder sig mot honom känner Anki igen mannen från gymet hemma i Upplands-Väsby. De har talat med varandra på det gemensamma språket. Därför ställer hon sin fråga på finska:

- Mitä kello on? (”Vad är klockan?”)

Hon får inget svar och frågar igen. Då rasslar det till i en apparat i mannens hand och hon hör en röst ur den s k walkie-talkien, en föregångare till mobilen:

- Nu kommer dom!

- Jag är igenkänd, svarar mannen.

- Skit i det och gör vad du ska, blir ordern - på finska liksom hela samtalet.

Samtidigt ser Anki ett vapen blänka under mannens jacka. Situationen har blivit obehaglig och kvinnorna skyndar iväg. Efter en kort stund hör de ett skott. När de nästa dag läst om mordet på statsministern lovar de varandra att aldrig mer tala om sin upplevelse.

Detta är ”dekorimaspåret”, unikt genom två vittnens samstämmiga uppgifter. Deras närvaro på gärningsplatsen alldeles före mordet bekräftas av andra vittnen. Men polisen har aldrig följt upp spåret. Det är ett av skälen till att journalisten Sven Anér nu ger ut en bok som konsekvent går in på det och beskriver hur det har behandlats av polis, media och andra utredare.

Märkligt nog tycks det vara grävande journalister som för kunskapen framåt i det här fallet. Dekorimamannen hade förblivit okänd om inte Anérs mångårige kollega från tiden på Dagens Nyheter, Olle Alsén, engagerat sig i saken. Trots sitt löfte till väninnan blev Anneli lösmynt på en finlandsfärja i juni 1992 och berättade för en manlig bekant om vad de varit med om. Denne råkade känna Olle Alsén som fick uppgifterna och som genast började göra efterforskningar. De ledde till att han i december samma år till palmeutredningens chef Hans Ölvebro kunde lämna in ett detaljerat referat med utpekande av den man som han misstänkte kunde vara dekorimamannen. Även Alséns ursprunglige tipsare hyser samma misstanke mot den dåvarande polisman - sedermera riksdagsman - som Anér nu ägnar sin bok.

Repliken ”Nu kommer dom!” spräcker den gängse uppfattningen om den ensamme galningen som Palmes mördare. Den förutsätter en välplanerad konspiration med fler inblandade. I boken identifieras den finsktalande personen i walkie-talkien som en i sammanhanget mycket omtalad vapenhandlare som också talar finska. Det kan ses som ett exempel på den väldiga kunskapsmängd Anér förfogar över. Han är och förblir undersökande journalist hack i häl på myndigheterna. Att på offentlighetsprincipens grund tvinga fram relevanta dokument, analysera och kommentera dem - det har varit författarens metod även i de tidigare böckerna, alltifrån ”Polisspåret” för 20 år sedan. Nu tycks han ha nått vägs ände i ärendet och tillåter sig några kortfattade spekulationer om bakgrunden till mordet. Den sidan av boken speglas i följande citat:

- Evig fråga som jag återkommer till: hur många har känt till allt? Polisens spaningsledare, enligt min mening, självfallet allt. När? Från första början. Från en tidpunkt före första början? Det är den svartaste frågan.

Här antyds också närheten till kriminalgenren i traditionen från Dashiell Hammett. Trots alla fakta kan boken läsas som en deckare. Anér skriver lätt och medryckande, det är svårt att lägga den ifrån sig. Temperaturen höjs ytterligare av att den handlar om verkliga ,nu levande personer mot en bakgrund av förhållanden som vi alla har runt hörnet.

Med tanke på att det i dag finns en generation vuxna svenskar som inte ens var födda vid tiden för mordet hade man kanske väntat sig finna ett kapitel som relaterade det polisspår som ”Dekorimamannen” är en del av. Men det kompenseras av författarens insprängda blixtbelysningar av olika faser av utvecklingen efter mordet fram till det som nu händer i saken. Med hjälp av denna lilla pocketbok kan vi kika in genom nyckelhålet på ett explosivt nutidsdrama som ännu inte nått sista akten.