Nina Natri går solo
Tiden har gått och popartisten Nina Natri konstaterar att hon var 21 år när hon startade Fidget. Nu är hon 36 år och har precis tagit steget att ge ut en soloskiva.
I Fidget sjöng hon på sitt unika sätt låtar som To Hell With Music (It Makes No Sense) och Living on Video. Sedan har hon lånat ut sin röst till både Homy och Universal Poplab. I oktober släpps hennes egenproducerade solodebut Lovers United, ett album som utlovar allt från episk pop till kioskvältarbeats.
Med på plattan finns en mängd gäster som bidrar med allt från remixar till duettsång. På Hultsfredsfestival gör Nina Natri sin första spelning som soloartist.
– Det blir en kort spelning! Jag tycker att festivalspelningar inte ska vara mer än 30 minuter. Kanske inte som på Lollipop med Fidget där vi gjorde en historisk 15 minuter och 10 sekunders spelning, vi bara körde allting mycket fortare. Dels också för att vi så gärna ville se Bob Hund…
Hon har valt Ångbåtscaféet som mötesplats men i den smala trappan upp till solen och blåsten på däck får hon stora problem. Nina Natri har nämligen spelat korpfotboll och knäet har svullnat upp, så nu kommer hon för varje trappsteg tydligt ihåg sin egen dödlighet.
Den senaste tiden har hon jobbat tre dagar i veckan på MacForum och fyra dagar med skivan. Trots att hon inte blir rik på detta har hon bestämt sig att hon ska klara sig på sitt brödjobb. På sistone har det blivit en hel del DJ-spelningar, den senaste på filmfestivalen i Cannes. Många musiker och kulturarbetare delar hennes öde, det är orättvist att inte kunna leva på sitt yrke efter en sådan lång tid i branschen.
Musikvärlden har förändrats mycket sedan Nina startade sin karriär.
– När Fidget började, fanns knappt internet. Alla hade vanligt skivkontrakt och förstod inte vad man skulle ha en hemsida till. Med Homy hamnade vi i skarven mellan skivbolagsdöden och Myspace-boomen. Det betydde att vi fick en kvarts miljon till en video från skivbolaget, sedan var deras pengar slut och nästa video gjorde vi själva för 5 000 kronor!
Häromveckan var det en kort intervju med Kiss inför deras Stockholmsspelning och reportern tog upp nedladdningen och den nya generationen fans. Vilket gjorde att Gene Simmons lackade ur och uttryckte sitt förakt för att man inte betalar för musik längre.
– Nedladdning är ett av de mest effektiva promotionverktygen och alla mindre artister tjänar mycket på att det är så mycket lättare att nå ut, säger Natri.
– Musikvärlden har förändrats oerhört eftersom man nu kan nå ut om man bara är lite ihärdig. Men det är klart att de stora artisterna har loosat på detta. Plötsligt kan man bara sälja 500 000 av en ny skiva i motsats till flera miljoner.
– Men missförstå mig inte, det är klart att man måste få pengar för att göra musik. Upphovsrätten är en oerhört komplicerad historia. Och jag gillar fortfarande att hålla en skiva i handen och läsa tacklistan, låttexterna och tänka på att artisten har funderat på hur den ska se ut.
Hon har själv gjort 200 exemplar av sin exklusiva singel Destroyer från det kommande albumet. Suttit hemma och klistrat, klippt, skurit, lablat och bränt allihopa. Så när jag håller den i handen får jag en helt annan känsla än om jag skulle ha gått in i en skivaffär och tittat på den. Refrängen ”first we destroy// then we go dancing” fastnar snabbare än man hunnit höra halva låten. En stark elektronisk ljudbild med Ninas spröda röst och jag längtar redan efter att höra hela albumet i oktober.
Men först sju låtar på Hultsfredsfestivalen där Nina också planerar att se matchen Sverige-Spanien, Robyn, Rufus Wainwright och legendariska Rage Against the Machine, som måste ha en stjärna i kanten för att de återförenats för att ta ner Bush-regimen.