Ettan på Bredfjällsvägen i Hammarkullen, ser från utsidan lika anonym ut som resten av de klonade betonghusen. På insidan ryms samtal, undervisning och hjälp för dem som inte kan nå in i samhället på egen hand. Runt ett bord sitter Awaz, Sara, Kaveh, Runak, Mohammad och Halime och diskuterar Papulas överlevnad.
- Vem ska lösa våra problem om vi behöver hjälp med socialen eller Migrationsverket? undrar Awaz Abdulrahman. Hon kommer till dagcentret för att få hjälp med viktiga telefonsamtal och att få brev från myndigheter översatta. För henne och de andra medlemmarna runt bordet finns det ingen annan plats att gå till.
- Vi måste ha ett ställe som bryter isoleringen, säger Halime Kadiri som är ordförande för dagcentret. Hon startade själv upp verksamheten idéellt i sitt vardagsrum 1997.
- Jag märkte av det stora behovet av en mötesplats för äldre, där de skulle kunna få hjälp, gemenskap och undervisning i svenska, säger hon. Verksamheten växte med behoven och i början av 2003 fick Papula sitt första årliga EU-bidrag. Mötesplatsen flyttade in i lokalen på Bredfjällsvägen, där inte bara äldre utan även familjer samlades. Aktiviteter och läger anordnades tillsammans med kurser i simning och barnuppfostran. Dagcentret har sedan dess arbetat för att integrera sina medlemmar etniskt, kulturellt, språkligt och åldersmässigt.

Bidraget som finansierade verksamheten kom ifrån Urban 2, ett av EU:s gemenskapsinitiativ som har som mål att minska skillnaderna mellan regionerna i Europa. Bidraget skulle bland annat fungera som ett stöd för att motverka social utslagning. I Sverige är det endast projekt inom vissa delar av Göteborgs stad som har beviljats medel under programperioden. I december förra året tog perioden slut för Papula.
- Det är mycket möjligt att vi tvingas lägga ner, vi kan inte fortsätta om det inte kommer något mer bidrag, säger Halime Kadiri.
Då EU-bidraget endast beviljas under en begränsad tid, är tanken att det ska vara ett stöd för att starta upp en verksamhet. Kommunen förväntas ta över finansieringen om den har gett goda resultat.

Jörgen Nordkvist (mp) är ordförande i delegationen för kultur, föreningsstöd och folkhälsofrågor i Lärjedalen. Enligt honom är det ovanligt att en verksamhet som Papula finansieras av kommunen, eftersom pengarna inte räcker.
- Man skulle vilja ha ett mer varaktigt statligt stöd, säger han
Papula får disponera lokalen fritt, men får inga pengar till löner från kommunens föreningsbidrag. Jörgen Nordquist tror inte att kommunen tar över finansieringen av dagcentret, men planerar ändå ett besök till Papula nästa vecka.
- Det känns jättesvårt. Jag vet inte vad vi ska göra, säger Halime Kadiri som är orolig inför delegationens besök. Därifrån tas beslut som kan leda till dagcentrets nedläggning.

- Det blir en revolution som ändrar allt i mitt liv till det sämre om det läggs ner, säger Mohammed Ali Hassan. Han är en av Papulas 165 medlemmar och kommer hit för att få sällskap och sysselsättning. Som många andra av medlemmarna får han även hjälp med kontakten med myndigheter, att tyda räkningar och beställa tid till doktorn.
- Det är viktigt att platser som den här finns. Vi får hjälp och mår bättre, säger Mohammed Ali Hassan. Han påpekar att behoven fortfarande finns kvar om dagcentret stänger. Innan Papula fanns, fick han en hjärtinfarkt i sitt hem. Han låg då ensam i lägenheten i fjorton dagar innan han fick hjälp.
På dagcentret har han inte bara brutit sin isolering utan även funnit en länk till ett samhälle han tidigare inte känt sig delaktig i.
- Det här är min plats, säger han med tydliga gester och ett stort leende.
Klockan fyra slutar dagen på Papula och Halime Kadiris sista dag som anställd. Alla reser sig från bordet utom en.
- Ska ni gå nu, undrar Mohammed Ali Hassan, som stadigt sitter kvar på sin plats. En plats som han hoppas ska finnas kvar ett tag till.