I hög fart kommer Patrik Eriksson insvängandes på gården. Han parkerar cykeln och låser upp dörren till det nya kontoret. Längs väggarna står ouppackade lådor och några få filmaffischer pryder väggarna. Kontoret delas med Erik Hemmendorff och Ruben Östlund. Alla tre är unga, viljestarka och driftiga filmare och här ska både ny dokumentär- och spelfilm skapas är det tänkt.

Många av Patriks filmer handlar på något sätt om honom själv. Han säger att det fallit sig naturligt även om det egentligen är konstigt.

- På film kan jag vara mig själv och lämna ut mig själv med mina fel och brister men som person är jag ganska skygg och osocial.

I filmen Samtidigt, i olika världar, möter Patrik en ung somalisk tjej. Efter att ha sett muslimska tjejer på spårvagnen och på stan var han nyfiken på att själv få reda på hur de verkligen var. Av en slump och med lite tur så lärde han känna Samira Omar, som då var 17 år, och han följde henne i flera månader.

- Hon var superkaxig och supertuff och motsvarade inte alls någon stereotyp bild av unga muslimska tjejer.

Filmen kom att handla om de båda, deras möte och om fördomar. I filmen lämnar Patrik också över kameran till Samira för att hon ska få ge sin bild av honom.

- Hon tyckte det var jättekul och grep tag i kameran med liv och lust. Och hon ställde tuffa frågor och vågade ställa mig mer mot väggen än jag henne.

När Patrik Eriksson filmar vill han visa upp sin bild av någonting. Det kan röra ett ämne, en verklighet, ett synsätt eller ett problem. Han säger att han ofta spånar på nya idéer men att han avfärdar de flesta. Anteckningsboken bär han alltid med sig men han skrattar och erkänner att han är dålig på att använda den.

- Jag borde anteckna mer för det är lätt att glömma bort saker men det som är bra glömmer man inte bort. Ämnet feminism överlevde Patriks gallringsprocess. Han har länge varit intresserad av ämnet, läst böcker, tidningar och tidskrifter och följt med i debatten. Det har också varit ett tidskrävande arbete.

- Film är konkret, man måste ju filma vissa saker och att göra en film om feminism är skitsvårt eftersom det är ett jättestort ämne.

Filmen ska bli en undersökning om och en utredning av vad feminism handlar om och tanken är att ett antal kända kvinnliga feminister ska gestalta feministiska ämnen. Filmen kommer inte att innehålla några intervjuer eftersom han som filmare inte vill manipulera det sagda genom att ställa frågor. Istället vill han att kvinnorna själva ska berätta utifrån sina egna ståndpunkter.

- Jag vill visa att feminism inte är en enhetlig ideologi utan att det är något individuellt. Det finns problem och frågeställningar som jag vill belysa med filmen. Jag hoppas att min film kommer att gagna feminismen.

Patrik beskriver sina filmer som kreativa dokumentärer.

- All film handlar om att ljuga. Nej, ordet ljuga är för starkt och för drastiskt. Vad jag menar är att det inte finns någon objektiv sanning.

Han tar en klunk kaffe, lägger in en snus och säger med allvarlig ton att han vill att folk ska tänka till när de ser hans filmer, att han i viss mån vill provocera fram reaktioner.

- Jag ser hellre att människor hatar eller älskar det jag gör än att det är något som bara går dem förbi.

Patrik är mycket kritisk mot den mall som de flesta svenska dokumentärer följer där filmaren följer en huvudperson som genomlever någon form av personlig utveckling.

- De filmerna ger mig ingen konstnärlig upplevelse. Det räcker inte med att skildra verkligheten för att en film ska bli intressant utan det krävs en idé och ett koncept som genomförs, både till form och till innehåll.

Den ljusnande framtid är vår, som Patrik gjorde tillsammans med Erik Hemmendorff, handlar om studenters tankar om framtiden och därigenom om dagens klassamhälle. Den har ett spännande berättande där bilden är uppdelad i fyra delar med en intervjuperson i var del. På så sätt visas alla intervjuade samtidigt, även om det bara är en person som talar åt gången.

Och det är klippandet som Patrik brinner för, hans ögon lyser som ett barns när han talar om perioden när en film klipps.

- Under inspelning måste man ta hänsyn till en massa yttre faktorer och människor men vid klippbordet är jag bara begränsad av materialet, det är en sådan otroligt stor frihet.

- Men jag är noga med att inte ljuga inför mig, min egen moral utgör den yttersta gränsen när jag klipper en film.

Patrik ställer höga krav på sig själv och sina filmer. Han är noga med att alltid ha en väl tilltagen tidsram, dels för att undvika stress men också för att vara säker på att resultatet blir det absolut bästa. De högt ställda kraven kommer också från den krassa ekonomiska verklighet som dokumentärfilmare lever i. Filmen om feminism samproduceras med SVT så för den är finansieringen klar men om det blir en nästa film vet han inte.

- Film är ett konstnärligt uttryck vilket man får kämpa för. Varje film jag gör kan vara den sista så det får inte bli någon halvmesyr. Ibland önskar jag att jag var författare och kunde skriva i stället för att filma. Att få pengar till en filmproduktion är så mycket krångligare.