Anarkafeminister tar plats på Kafé 44 | Fria.Nu

Fördjupning


Anna Persson
Fria.Nu

Anarkafeminister tar plats på Kafé 44

På söndag startar Klubb Antippa med musik, diskussion och verkstad för brudar som tröttnat på machoattityder inom den anarkistiska rörelsen. Initiativet är en reaktion mot att kvinnor lämnar den politiska scenen och ett hopp om att skapa en kontinuerlig mötesplats för feminister.

Behovet av ett separatistiskt forum för politiskt aktiva kvinnor har funnits länge bland de aktiva omkring Kafé 44 i Stockholm, men det är först nu, när fler tjejer är verksamma inom musikscenen, bokhandeln och kaféet som initiativet fått gehör.

- Vi har tagit oss det här utrymmet och skapat förutsättningar för feminister att komma tillbaka till Kafé 44, säger Elli och Selina, som är aktiva i kaféet. Nu är det upp till våra medsystrar att göra vad de vill med möjligheten. Vi vill att de som deltar ska sätta villkoren och skapa agendan.

Den andra söndagen varje månad kommer Klubb Antippa att hållas i de legendariska källarlokalerna på Tjärhovsgatan 46. Namnet Antippa kommer från det anarkafeministiska och separatistiska kvinnokaféet Antippa på tjejhuset Xist. Kvinnokaféet, som tidigare hölls i RSM:s* lokaler vid Zinkensdamm, har varit en mötesplats för kvinnor sedan början av nittiotalet, med föredrag, diskussioner och samtal för att stärka och medvetandegöra tjejer. Klubb Antippa är ett nytt alternativ där, enligt Elli och Selina, vad som helst ska kunna hända. Den första söndagen startar upp med häng och musik. På scenen spelar bandet Bush Baum och dj-kollektivet Radical Love Crew vänder plattor. Tanken är att besökarna under denna första kväll ska spåna kring aktiviteter för de kommande söndagarna, och under kvällens gång skriva ner sina önskemål på ett plakat eller lämna lappar i en låda.

- Det finns så mycket kunskap bland oss. En klassisk anarkistisk praktik är att dela med sig av den kunskap som redan finns inom gruppen och använda den. Det behöver inte bara handla om teoretiska diskussioner, det kan även vara att lära sig ljudteknik eller att spela musik, säger de.

Elli och Selina sitter på Kafé 44:as bakgård med skisser inför söndagens klubb framför sig på bordet. De pratar om problemet med att kvinnor lämnar den utomparlamentariska rörelsen. Många kvinnor som varit politiskt aktiva länge har slutat hänga på Kafé 44, och andra som bara kommit för att gå på feministfestival har upplevt att det inte finns något utrymme för dem i andra sammanhang. Många väljer att istället engagera sig separatistiskt i mindre grupper.

- När de säger att det inte känns kul att komma till Kafé 44 för att det är macho, då talar de om hela den politiska rörelsen. Det sitter i väggarna.

Elli och Selina poängterar att forumet inte är till för att komma på hur man bäst förändrar männen, det är först och främst för brudarnas skull. Det är inte kvinnornas uppgift att skapa en miljö för rörelsen där tjejer har en självklar plats, det är inte kvinnornas uppgift att lära män. Forumet är till för att tjejerna ska orka vara kvar i den anarkistiska rörelsen.

En vision med initiativet är att kunna prata om den splittring som finns mellan olika feministiska grupperingar. Det är den patriarkala kilen, menar Selina, som splittrar kvinnor och bidrar till att det feministiska arbetet förlamas. Hon önskar att Antippa kan vara ett forum där man vågar tala om problem på ett respektfullt sätt, inte för att alla måste vara överens utan för att den utomparlamentariska feministiska rörelsen ska kunna vara enad utåt. Konflikter kan vara konstruktiva.

- Det är viktigt att vara organiserad i sin egen grupp, men också att kunna mötas grupperna emellan, säger Selina.

En annan förhoppning med Klubb Antippa är att kvinnor som arbetar feministiskt ska mötas över generationsgränserna. Mina, som är engagerad i Antippas kaféverksamhet på Xist och aktiv i en socialistisk feministisk grupp som heter Mara, tillhör liksom Elli och Selina den yngre generationen anarkafeminister. Mina säger att hon känner sig som en del av någonting större, den kamp som förts av tidigare generationers kvinnor, men i realiteten träffar hon inga äldre feminister. De flesta aktivister är unga.

- Jag tror att många erfarenheter går förlorade när det inte finns några kopplingar mellan generationerna. Det kanske inte finns några bra forum för de äldre, men å andra sidan tycker jag nog i så fall att det är upp till dem att skapa mötesplatser där de kan träffa yngre, funderar Mina.

Sonia Hedstrand är en av brudarna i det feministiska dj-kollektivet Radical Love Crew som spelar på söndagens Antippa-klubb. Som trettioåring, med många års erfarenhet av aktivism, hör Sonia till det äldre gänget anarkafeminister.

- När vi anordnade en studiecirkel i anarkism på Kafé 44 var jag säkert tio år äldre än alla andra, men jag tänker inte släppa min ideologi bara för att jag blir äldre, säger hon.

Klubb Antippa är ett jättebra initiativ, menar Sonia Hedstrand, eftersom det innebär en möjlighet för nya, unga människor att komma in i rörelsen och göra grejer. När man blir äldre orkar man kanske inte lika mycket, menar hon, och syftar bland annat på att ockupera porrbutiker klockan tre på morgonen. Hon skulle utöver de direkta aktionerna också vilja se mer långsiktiga strukturer och kontinuitet i det politiska arbetet.

- När aktivistsvängen är inriktad på enskilda aktioner bränner folk ut sig och nya kullar får ta vid. Man tappar kontakt med de äldre och måste uppfinna hjulet på nytt, säger Sonia Hedstrand.

Hon efterlyser något större, kanske en anarkistisk organisation, för att växa, sprida idéer och dela med sig av äldre aktivisters erfarenheter. Det skulle även öppna upp rörelsen för nykomlingar. Det kan ta tid för nya nyfikna som vill engagera sig att hitta rätt, eftersom de olika politiska grupperna ofta är relativt osynliga och bygger mer på personliga kontakter än på en öppen och tillgänglig struktur. Detta är också en av tankarna med Pub Antippa: att både politiskt aktiva och nya intresserade ska kunna komma, att de får chans att mötas.

- Politik ska inte bygga på vänskapsrelationer, säger Sonia Hedstrand.

Marita Castro blev jätteglad när hon fick inbjudan till Klubb Antippa på sin mejl. Det har varit tyst länge från anarkafeministerna, säger hon.

- Vi äldre har lämnat de yngre i sticket.

Marita Castro berättar att det tog henne tid att komma in i den utomparlamentariska rörelsen. Hon kommer från en anarkistisk familj, men hade svårt att hitta anarkafeminister i Sverige, där den politiska miljön är 'etniskt rensad', hemlig och med få aktivister från arbetarklassen.

- Så när jag väl hittade dem var ingen i min egen ålder! säger hon.

Marita Castro menar att hon inte är ett representativt exempel på en anarkafeminist från det gamla gardet, eftersom hon håller kontakten med de yngre aktivisterna. Hon har stor respekt för dem och vill gärna vara med, men säger att det är svårt. Dels jobbar hon mycket och har därför svårt att få tid över till möten och aktivism utanför vardagslivet. Hennes huvudsakliga kamp måste därför föras i vardagen, i hennes närmiljö. Men framför allt är det svårt att inte ta unga människors plats. Det handlar om att försöka omsätta anarkism-ens grundtanke, säger Marita Castro, att bekämpa all överordning och underordning, 'makten till alla och ingen'.

- Klarar man av att vara vuxen och anarkist? frågar hon sig.

- Det krävs mycket av mig när jag umgås med yngre, eftersom jag måste släppa alla mina privilegier. Om man har bostadskontrakt, arbete och någon slags position i samhället är man kanske inte lika beredd att slåss. Vuxna är överordnade unga, det kan vara svårt att hantera. Men det räcker inte som ursäkt, vi vuxna får inte lämna de yngre i sticket.

Marita Castro är besviken på äldre feminister som inte aktivt håller kontakten med sina yngre systrar. Hennes teori är att de har 'blivit av med stenen i skon' och utan den är det svårt att vara anarkist. De sitter lite för bekvämt för att praktisera sin ideologi. Men om man har gjort någon form av karriär inom rörelsen på sin anarkafeministiska analys, så har man en skyldighet att lämna tillbaka något till yngre generationer, tycker Marita Castro.

- Jag har alla underordningar man kan ha; jag är kvinna, flata, invandrare och arbetar-klass. Jag kunde inte bli annat än anarkist! Just nu har jag bättre lön än jag tidigare haft och ett bra jobb på en kulturinstitution, men jag är inte rädd för att gå tillbaka till att jobba inom vården eller städa om jag i min nuvarande situation skulle tvingas att kompromissa med mina ideal. Om jag trodde att jag inte skulle kunna leva ett liv utanför kulturinstitutionen, då skulle jag vara rädd att förlora mina privilegier och ha svårt att vara anarkist.

Sedan måste man tänka på, säger Marita Castro, att generationsglappet finns i samhället generellt. Ålder är en kulturkrock i sig. Det finns saker som hon inte skulle göra i dag, som hon gjorde när hon var ung. Men var sak har sin tid och ingen ska fördöma de unga.

- Någon måste stötta de yngre tjejerna, jag måste stötta dem, säger Marita Castro.

På Kafé 44:s bakgård blir luften allt kyligare. Elli och Selina måste skynda vidare för att hinna med förberedelserna inför söndagens klubbpremiär.

- En del av kampen är att skapa plats och tid för kamp när vi blir äldre, säger Elli.

Fakta: 

Fotnot:
Selina, Elli och Mina vill inte framträda med fullständiga namn.
* RSM (Revolutionary Supermarket) rymde utöver Kvinnokafé Antippa tidigare bland annat tidningen Brands redaktion, Food Not Bombs och folkkök. Lokalen sades upp i år och är nu utrymd.

Kafé 44
*44:an har funnits på Tjärhovsgatan 46 i Stockholm i cirka 20 år. Här finns:
Ett kafé (öppet alla dagar utom lördag)
Bokhandeln Info (öppettider efter humör)
Scen 44 (ingen åldersgräns, öppet varje tisdag och tordag (19-22)
*Lokalen används också av flera organisationer, som har stödverksamhet för sina projekt här. Varje månad gäller:
Första söndagen klockan 16-23: Kulturkampanjen (för ett allaktivitetshus i Högdalen) arrangerar olika evenemang.
Andra söndagen klockan 18-23: Klubb Antippa (kvinno-
separatistiskt).
Fjärde söndagen klockan 19-23: fångkampsorganisationen Anarchist Black Cross ordnar filmvisningar, föredrag med mera.

Fotnot:
Selina, Elli och Mina vill inte framträda med fullständiga namn.
* RSM (Revolutionary Supermarket) rymde utöver Kvinnokafé Antippa tidigare bland annat tidningen Brands redaktion, Food Not Bombs och folkkök. Lokalen sades upp i år och är nu utrymd.

Kafé 44
*44:an har funnits på Tjärhovsgatan 46 i Stockholm i cirka 20 år. Här finns:
Ett kafé (öppet alla dagar utom lördag)
Bokhandeln Info (öppettider efter humör)
Scen 44 (ingen åldersgräns, öppet varje tisdag och tordag (19-22)
*Lokalen används också av flera organisationer, som har stödverksamhet för sina projekt här. Varje månad gäller:
Första söndagen klockan 16-23: Kulturkampanjen (för ett allaktivitetshus i Högdalen) arrangerar olika evenemang.
Andra söndagen klockan 18-23: Klubb Antippa (kvinno-
separatistiskt).
Fjärde söndagen klockan 19-23: fångkampsorganisationen Anarchist Black Cross ordnar filmvisningar, föredrag med mera.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2018 Fria.Nu