Hemlån var dock (till någras förtret) inte tillåtet.

Själv stod jag till förfogande som djurrättsaktivist. Det resulterade i många intressanta och givande samtal. Något som gång på gång dök upp var frågan om inte vi djurrättsaktivister släpper ut minkar eller begår andra olagliga handlingar. Det kom inte som någon direkt överraskning och den bakomliggande orsaken är inte svår att gissa sig till. Skildringarna i massmedia har gjort att många uppfattar oss som respektlösa, aggressiva och militanta. Sensationsnyheter säljer!

Efter att jag i lugn och ro pratat med bland annat en lokal kycklinguppfödare och en jägare, ändrade de radikalt synen på oss djurrättsaktivister. De insåg att vi är vanliga människor som är emot våld, både mot människor och mot andra djur. Vi respekterar kännande varelser för vad de är och anser att hänsyn bör tas till allas behov och intressen, oberoende av till exempel kön, sexuell läggning eller art.

Att förändra människor till det bättre behöver inte vara speciellt svårt. En förutsättning är dock att man inte ser dem som sina fiender. Även om kycklinguppfödare, pälsdjursfarmare eller forskare begår vidriga handlingar mot djur måste man försöka se det från djurförtryckarnas sida. En ömsesidig förståelse är nyckeln till fred och empati och det är något som den här världen definitivt behöver i dessa dagar. I ett mjukare samhälle är det också lättare att påverka människor i en positiv riktning.

Majoriteten av oss djurrättsaktivister ser inte de enskilda personer som förtrycker andra som några fiender, utan fienden är istället den trångsynthet, den egoism och den syn på levande, kännande varelser som alltjämt råder i vårt samhälle. Det är detta vi vill förändra och därför måste vi få folk att börja tänka i nya, mer empatiska banor. Ända sedan humanismen uppfanns som begrepp har det funnits grupper som kämpat för att den ska innefatta allt fler, bland annat kvinnor, slavar och homosexuella. Man har hävdat att humanismen är till för alla! När man pratar med folk i dag råder det en oerhörd dubbelmoral i fråga om huruvida djuren ska innefattas i omsorgscirkeln eller ej. Människor i väst värnar om katter och hundar men bidrar samtidigt genom sitt köttätande till att grisar och kycklingar plågas på löpande band. Hur som helst får man vara ganska trångsynt för att inte se att utvidgningen av humanismen är en utveckling som fortsätter. Idag är det djurrättsrörelsen som kämpar för att utvidga denna till att också innefatta djuren.

Det 'levande biblioteket' har inte bara varit en lokal angelägenhet. Projektet har fått enormt genomslag i media, inte bara i Sverige utan i hela världen. Jag har pratat med journalister från i stort sett alla världsdelar. Det känns overkligt och väldigt positivt att ett projekt som det här kan få så stor uppmärksamhet.

Jag tror mycket på idén att 'låna' sina fördomar och jag tror det kan fungera utmärkt var i världen det än genomförs, förutsatt att det råder yttrandefrihet. Det är viktigt att människor tar sig ur sin okunskap och därmed sina fördomar, inte bara för att de ofta bygger på felaktiga fakta, utan också för att de hindrar skapandet av ett mjukare och mer ödmjukt samhälle. Och i ett mjukare samhälle, med en vänlig och förstående ton, går det att förändra även den mest inbitne köttätare.