De senaste tio åren har befolkningssituationen i hela Sverige ändrats. Jag bodde i ett område i Värnamo som heter Svalörten (men det kallas Lilla Rinkeby ibland). För bara 13 år sedan bodde det 95 procent svenskar där, men i dag är 90 procent invandrare. I dag bor det cirka 6 000 invandrare i Värnamo. Cirka 18 procent av Värnamos invånare har utländsk härkomst. Med sin utbildning är de en resurs och samtidigt har de kulturbehov och fantastiska kulturella möjligheter. Tycker jag.

Själv har jag varit ordförande i hyres-gästföreningen och startade en styrelse. Vi diskuterade och praktiserade integration. Den 29 november organiserade vi författarafton, den 7 december organiserade vi bajramfirande och den 27 december jul-

firande. Själva målet med bajram- och julfirande var inte att fira en högtid, utan att ge människor gemenskap, trygghet och förståelse för olika kulturella bakgrunder. Vi uppmuntrade folk att starta olika aktiviteter som fotboll, barnskola och att grannarna skulle umgås. I vår tidning Integration visade vi vad vi hade gjort och hur bra vi organiserade det. Nu har vår fotbollsklubb fått ett pris. Prismotiveringen är intressant: 'I ett socialt utsatt område har den sedan några år bildade fotbollsklubben FK Finnveden Boys blivit en viktig faktor för att samla både pojkar och flickor till en meningsfull fritid.'

Vi visade att vi behöver varandra, att ett multikulturellt område kan bli en riktig rikedom. Vi visade också att vi klarade våra aktiviteter utan hjälp från Hyresgästföreningen centralt. Jag satsade min tid och kunskap och betalade med egna pengar. Men ett problem är att vi betalar vår integration genom hyran och genom medlemskap i Hyresgästföreningen. År 2002 var det 75 000 kronor och vi fick tillbaka bara 460: en kaffebryggare.

Själv var jag professor i mitt hemland, i Sverige har jag varit arbetslös i sju år och sen har jag varit vanlig arbetare i tre år. Samtidigt organiserade jag hundratals olika kulturella aktiviteter. Bland annat föreningar för författare, översättare och konstnärer. Jag skrev åtta böcker och lyckades översätta tre till svenska. Men under de senaste 13 åren har inte en enda invandrare i Värnamo fått chansen att ha en utställning och ingen har heller fått något kulturstipendium. Författare och konstnärer, oavsett om de är bosnier, kineser eller svenskar, behöver inga applåder, utan respekt och möjlighet att sälja sina verk. Att leva med sin konst, sitt författarskap.

Jag har själv, efter 12 år, inte några illusioner om svensk demokrati, inte heller om integration, men jag vet att integration är billigare än segregation. Problemet är att Sveriges politiker går ut med att invandrare ska integreras, men i praktiken bedriver de segregation och diskriminering. 'Lilla Rinkeby' är bara en av hundratals liknande områden i hela Sverige.

Jag vet hur en isolerad grupp reagerar (ungdomar, invandrare, kvinnor, vilka som helst). Först blir de ointresserade av samhällets aktiviteter och det kan leda till att de saboterar samhället. De är politiskt ointresserade, röstar inte, organiserar en parallell kultur och ekonomiskt liv, respekterar inte samhällets normer och så vidare.

Själv är jag interesserad av integration, jag vill att mina barn ska se det svenska samhället som sitt. Men var finns förebilderna? Vilken chans har våra barn i Sverige om vi i dag bara är välkomna som arbetskraft eller kulturell och politisk dekor?