Stockholms Fria

Fronesis - den glömda kunskapen

I Romanen i din hand lanserade jag 1976 begreppet 'den episka processen' som beteckning för det utvecklingsförlopp som äger rum i de flesta romaner, från utgångsläget i upptakten fram till slutpositionen, när hela händelseförloppet agerats igenom. En av de tillämpningsövningar jag senare försökte mig på hette Den episka processen i Singoalla och publicerades i Samlaren 1977.

I januari 2005 tillbringade jag två veckor vid Costa Dorada i Dominikanska republiken, bara för att finna att det regnade alla dagar utom två. Men det gjorde inte så mycket, för det var varmt och jag hade med goda böcker att läsa. En av dem var Bernt Gustavssons Kunskapsfilosofi. Tre kunskapsformer i historisk belysning (Wahlström & Widstrand). De tre kunskapsformerna är episteme, techne och fronesis, och dem har Gustavsson närmast hämtat från Aristoteles, Den nikomakiska etiken.

De två första kände jag väl ganska bra till, men fronesis var mer av en nyhet - för mig som för många andra litteraturforskare, gissar jag. Gustavsson översätter ordet med 'praktisk klokhet', en klokhet som man kan vinna, om man förstår att rätt ta till vara de många erfarenheter som livet ger. Och därmed också en kunskap som gör en bättre rustad för det fortsatta livet. Också fronesis är alltså en form av kunskap, fastän av annat slag än den som representeras av vetenskapen. Därför har den också tenderat att komma i bakgrunden i vår tid, fokuserad på vetenskap och teknik, på episteme och techne. Dock inte inom vissa riktningar i filosofin, varom Gustavsson vältaligt vittnar, med Nussbaum och Taylor, Heidegger och Gadamer som höjdpunkter. Och inte heller i samhällsdebatten, varom tidskriften Fronesis, årets kulturtidskrift 2004, vittnar.

Men medan jag läste kände jag mig mer och mer hemma, och det steg fram för mig en av de stora gestalterna i svensk litteratur, eller rättare en hel släkt: Ingmarssönerna i Selma Lagerlöfs Jerusalem. Ingmar Ingmarsson - så heter de alla - strävar hela livet efter att 'gå Guds vägar', de grubblar över vilken väg som är den rätta och väljer sedan den. Det gäller också novellen Gudsfreden från 1898, fastän det där är en kvinna i släkten som förstår att gå den rätta vägen. De vinner på det sättet praktisk klokhet, fronesis, en klokhet som gör dem mer respekterade i bygden än någon annan. Likheten är slående med vad Bernt Gustavsson berättar om en erfarenhet från Sydafrika:

'I Sydafrika har jag ofta frågat vem som i en by eller annan gemenskap anses klok, eller representerar det afrikanska begreppet ubuntu. Ofta får man svaret genom att den tillfrågade pekar bort mot ett hus eller en hydda. Där sitter den, ibland en kvinna, ibland en man, som folk går och frågar om kloka råd'.

I Selma Lagerlöfs dalasocken skulle man ha pekat på Ingmarsgården. Ingemarerna är ett storartat exempel på (vinnande av) sådan praktisk klokhet, och allt som hos Gustavsson står om fronesis kan fungera som kommentar till hennes roman. Tidigare har jag läst Selma Lagerlöfs Jerusalem som en berättelse om 'Revolutionär sekterism mot fäderneärvd bondeordning' (Skrifter utgivna av Vetenskaps-societeten i Lund nr 57, 1966), men den kan alltså också läsas som en roman om vinnande av fronesis.

Men under läsningen av Gustavsson kom också andra tankar. Många gånger höll jag lektion om Eyvind Johnsons roman Hans nådes tid, och de lektionerna arbetade jag ut till en längre uppsats, som med ett citat från romanen kallades Den klarnade erfarenhetens förvärv, en titel som också blev namnet på den bok där uppsatsen publicerades (Bokförlaget Korpen). Citatet kommer från ett tal som den lärde men också kloke diakonen Anselmus håller till langobarderna för att få dem att avstå från ett utsiktslöst uppror mot Karl den store:

'Vårt folks förflutna lagrar upp sig framför oss. Vi måste fram genom det ännu en gång, fastän det borde ligga bakom oss. Vi har sannerligen genomlevt det och satt spår i det och fått märken av det, ja, vårt folk har genomlevt allt. Nu är den tid kommen, då vi måste ta det genomlevda i oss igen, svälja det, hur det än smakar, för att bli fria från sådant förflutet som kan pina oss ännu. Det låter underligt i mångas öron. Men så är levnadslagen och kunskapslagen, så är det med den klarnade erfarenhetens förvärv'.

Att förvärva klarnad erfarenhet, det är just vad det gäller i fronesis. Eyvind Johnson har funnit fram till en formulering, som knappast står Aristoteles och Bernt Gustavssons efter. För det är först när erfarenheten blivit klarnad, som den övergår till kunskap. Och Hans nådes tid handlar - vid sidan om allting annat - om vad som händer, när ett folk - på det sätt som är det vanliga i historien - inte lyckas förvärva denna klarnade erfarenhet, denna kunskap som är så viktig och samtidigt så förbisedd och underskattad.

I volymen Den klarnade erfarenhetens förvärv ingår också en uppsats om Sandemoses Var-ulven. Där framhålls att Varulven kan läsas som en väg till 'en livshållning, ett beteendemönster. En väg framgången ur reflexioner över 'erfarenheter' och "'livsföreteelser', reflexioner som inkluderar framställandet av dessa erfarenheter i episk form. Det är fråga om att vinna klarhet över sin erfarenhet, vinna insikt, livsförståelse'. Och därmed leder spåret till Sandemoses vän Eyvind Johnson, vars Hans nådes tid dock kom ut två år efter Varulven; det är alltså den senare som har prioritet. Så här kan man fortsätta. Att vinna praktisk klokhet, klarnad erfarenhet, fronesis, handlar det om i många romaner, kanske de flesta. På det sättet är fronesis ett viktigt begrepp i litteraturforskningen, nära relaterat till 'den episka processen'. Men här är det fråga om det som förhoppningsvis blir den episka processens resultat. Och vad Bernt Gustavssons bok har att förmäla om det försummade begreppet fronesis, praktisk klokhet, kan med fördel läsas av många litteraturforskare.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Erich Jantsch: tankar om världen och tänkandet

Varför domineras dagens tänkande inom (natur)vetenskapen alltjämt - undantag finns - av analys, reduktion, determinism? Därför att det är lättfattligt men också framgångsrikt. Och därför att detta slags tänkande, som slog igenom med den nya vetenskapen på 1600-talet, sedan har uppehållits av upplysning, positivism, darwinism, logisk empirism.

Stockholms Fria

En världsomsegling med Ken Wilber

När jag första gången skulle tala om Ken Wilbers filosofi insåg jag att det är som att försöka kartlägga hela havet på tre timmar. Frank Visser har nu i boken Ken Wilber. Thought as Passion (Tänkande som passion; förstaupplaga på holländska 2001, engelsk översättning 2003 på State University of New York Press) kartlagt detta väldiga hav.

Stockholms Fria

Rationalitetens dilemma

I januari 2004 gjorde min fru och jag en resa genom Kambodja. Huvudskälet var att se och uppleva Angkor Wat, det stora templet i djungeln, återupptäckt av franska arkeologer på 1860-talet. Och vi blev inte besvikna. Det visade sig vara världens kanske största tempel, jämnårigt med Lunds domkyrka och utsmyckat med 400 meter (!) reliefer i sandsten med enastående verklighetsillusion.

Stockholms Fria

Äventyrlig historia i verklightens andra sida

Det är inte helt lätt att placera författaren till Den yttersta verkligheten. Lite i förbigående presenterar han sig som civilingenjör, och han åberopar många svenska arbeten och även personliga kontakter med svenskar. Men hans svenska är inte felfri, bland annat skriver han veteatomen i stället för väteatomen!

Stockholms Fria

Nathalie Ruejas Jonson och det autistiska perspektivet

Det skeva perspektivet, det lilla som blir enormt, det stora som försvinner. Alla ord som regnar i kaskader över världen tills den inte syns längre. Och så stunderna med hörlurarna på max för att få ledigt en stund. Kaoset och skammen inför kaoset. Att be om hjälp. Att få hjälp.

© 2024 Fria.Nu