– Vi ser kårobligatoriet som ett sätt att garantera studenters rätt till inflytande över sin skolgång. Obligatoriet och den medföljande medbestämmanderätten är en metod för att hindra snedrekryteringen till universitet och högskolor och stoppa tendensen att den akademiska världen utvecklas till ett överklassreservat, säger Ung vänsters förbundsordförande Ida Gabrielsson.
Kritiker hävdar att kårobligatoriet strider mot föreningsfriheten, den i grundlag stadgade mänskliga rättigheten att aldrig behöva tillhöra en förening under tvång. Ida Gabrielsson är medveten om problematiken:
– Jag ser inte på kåren som en förening, då hade kårobligatoriet varit helt förkastligt. Men Studentkåren är en organisation som kan jämföras med exempelvis kommuner. Här är man medlem för att kunna göra sin röst hörd i frågor som rör en själv, som jämställdhet, utbildningskvalitet och diskriminering.
Maria Malmers Stenegard, tidigare ordförande i Fria moderata studentförbundet, avfärdar Ida Gabrielssons resonemang som en charmig bortförklaring. Hon ifrågasätter om studenter i realiteten har något inflytande alls som det ser ut i dag. Deltagandet brukar ligga på strax över 10 procent när landets universitet håller kårval.
– Jag är övertygad om att Studentkåren kommer att få starkare legitimitet som frivillig förening och att de allra flesta väljer att vara kvar som medlemmar trots att de inte tvingas till det. Om studenterna själva väljer att ansluta sig ställer de högre krav, blir mer engagerade och valdeltagandet ökar, menar hon.

Martin Lundqvist, ordförande för Lunds universitets studentkårer, är dock skeptisk till detta och uttrycker oro inför kårens framtid om obligatoriet tas bort. Enligt en enkät i tidningen Studentliv från februari, där 2 300 studenter tillfrågades om sitt eventuella fortsatta medlemskap i en frivillig Studentkår, var bara 15 procent explicit positiva medan många uttryckligen inte ville vara med.
– Principiellt är vi varken för eller emot kårobligatoriet, men tyvärr tror jag att ett avskaffande innebär ett avbräck i vårt arbete. Om vi måste lägga all vår tid på rekrytering kommer mycket annat arbete att bli lidande. Obligatoriet kanske inte är den enda möjliga vägen till ett bättre medbestämmande, men tas det bort vill jag gärna se ett alternativ. Och något sådant har vi ännu inte sett, säger Martin Lundqvist.
Att kårobligatoriet skulle strida mot föreningsfriheten och därmed mot grundlagen anser han är fel, och pekar på att frågan prövats ett flertal gånger på både svensk och europeisk nivå. Däremot ser Martin Lundqvist viss problematik i en framtida studentkår finansierad av staten, något han menar skulle leda till ett beroendeförhållande till en presumtiv motpart.

Även Ida Gabrielsson ser skeptiskt på statlig inblandning i Studentkåren och är övertygad om att mer tvivelaktiga politiska motiv än värnandet om föreningsfriheten ligger bakom de borgerligas vilja att avskaffa kårobligatoriet.
– Kåren är en viktig struktur i dag när den är stark och oberoende, vilket helt klart ses som ett hot. Så länge kåren finansieras av studenterna själva kan den ej styras ovanifrån politiskt, vilket skulle bli fallet med statligt stöd. Studenternas inflytande måste stärkas istället för att de borgerliga ska göra allt för att försvåra för oss arbetarklassungdomar på högre utbildningar.