Inledare


Anders Wallner
Fria.Nu

Vem är normal och vad är onormalt?

Jag brukar dra mig för att peka ut någon grupp som mer diskriminerad än någon annan. I tider då intersektionalitet är det nya heta i lika rättrörelsen blir det även teoretiskt omöjligt att peka ut ett utanförskap som allra mest utanför. Alla förtryck samverkar och det är ingen som idag bara en identitet, vi har alla många trådar ute i spindelnätet mellan etnicitet, kön, kultur, genus, religion och sexualitet...

Men jag börjar känna att det är en tråd som tappats och inte släpps in, ens i kampen för lika rättigheter. Och det är för att de ofta inte hittar till mötet. Jag har i flera år sett funktionshindrade som den nästa stora folkrörelsen. Jag har som åskådare sett grupper formas med högljudda krav på tillgänglighet. Modiga människor som börjar ställa det självklara kravet att de ska kunna delta fullt ut i en aktivitet – trots att de kanske är den enda i sin grupp med funktionshinder. Det finns en sån potential i en funkisrörelse. Så otroligt många svenskar har funktionsnedsättningar av olika slag. Rullstolar och permobiler, blindkäppar och -hundar, allergier och hörselskador. Tänk en enad folkrörelse med alla som har någon slags funktionshinder, för att alla vi ska ha tillgång till samhället. Vem skulle stå utanför?
Göran Persson slog fast att vid 2010 ska hela Sverige vara tillgängligt. Tiden är inte ute, men det börjar bli bråttom. Redan 2005 sa en ansvarig minister att vi inte skulle hinna. Det är många trösklar som ska byggas om, många väggar som ska målas och många IT-system att anpassa. Ett handikapp är vad som uppstår i mötet mellan en fysisk miljö och en människa med funktionshinder. Det kan vara några trappsteg som gör att man inte är välkommen in på ett café för att planera feministfestivalen. Eller overheadbilder som gör att man blir exkluderad från föredraget om man inte ser. Eller ett otillgängligt kalendarium på en websida som gör att man missar mötet med miljögruppen.
Vi glömmer ibland att alla hinder för tillgänglighet som ska byggas bort har en gång byggts. Någon tycker att det är smidigt att alla hårtorkar på badhuset sitter två meter upp på väggen. Någon tycker att en glasruta är estetiskt tilltalande och tänker inte tanken att man behöver en syn utvecklad på ett visst sätt för att inte gå rakt in i den. Det är den här naturliga kroppen som vi måste börja ifrågasätta. Den smala, smala springa som vi ska ta oss igenom för att anses vara friska eller normala.
Vi måste vara försiktiga med vad vi kallas onormalt och sjukt idag. Finns det risk att man slentrian-anställer personliga assistenter till ungdomar med cp-skador när de med ett bättre anpassat samhälle skulle kunna klara mer själva? De barn vi kallar bokstavsbarnen, är det de det är fel på eller är det samhället som inte är anpassat för alla sorters barn? Kan vi minimera blindkäppar genom att använda vissa färger? Om vi börjar tankebanan att inte bygga in handikapp i samhället så behöver vi nämligen inte heller bygga bort dem.

[email protected]
Det är den här naturliga kroppen som vi måste börja ifrågasätta. Den smala, smala springa som vi ska ta oss igenom för att anses vara friska eller normala. Vi måste vara försiktiga med vad vi kallas onormalt och sjukt idag

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu